Vet redan att det blir snålt om tid för matlagning när grabbarna är hemma så jag tog till mig dotterns förslag att fixa sånt som går att fixa i förväg.

Lammstek, skivad och infryst

Busenkelt att laga: Befria köttet från senor och hinnor först. Sedan är det där med fettet en valfri grej, vill man inte ha en allt för karaktäristisk smak av lamm (yllekofta) så skär man bort fettet. Lärde mig det av min sambo som växt upp på en fårfarm i lappland (så mycket mer än renar)

Sedan, gnid in köttet med flingsalt, mald svartpeppar, hackad vitlöksklyfta och färsk hackad eller torkad rosmarin.

Lägg tight i en ugnsform tillsammans med en citron delad i halvor, ev mer vitlök (för den som vill ha framträdande vitlökssmak) och 1 gul lök i klyftor. Morötterna på mitt fat är med för att dom började skrumpna och måste användas.

Sedan; In i ugnen på låg värme 150-175 grader och tiden? Ja du, själv passade jag och kollade men ca 1.5 timme per kg för genomstekt. Kolla temperaturer på nätet och använd köttermometer annars.

Får man ta en godisbit mellan rätterna?

Väljer ett drageägg och en jordgubbsdragerad sötlakritskula. Himmel vad den var god.  

Så kommer det som inte finns med på bild närmligen vitlöksköttbullar.

Kom till för att barnen i den här familjen inte är så tända på traditionell påskmat.

Man gör helt enkelt en smet av 1 kg blandfärs, 2 tsk salt, 2 krm vitpeppar mald, 2 ägg och 4 msk ströbröd blandat med mjölk till lagom konsistens (tjock men inte flytande) och så pressar man en stor vitlöksklyfta över hela härligheten och bryner dom rullade bullarna på spisen. Tidsbesparande; efterstek i 175 grader ugnsvärme i 15-20 minuter.

Ska serveras med pasta eller potatisgratäng.

Som vanligt inga synliga förändringar på EKG, men hon tog i alla fall en massa prover som jag skulle få svar på senare.

Och hyfsat ljud från lungorna och t o m vilopuls (80) och syresättning (96) var okej.   Vet inte vad det är med mitt hjärta och läkarbesök men det stabiliseras alltid i god tid före besöket.  Hur som helst så såg hon över mina mediciner och konstaterade att Bricanyl inhalationen som jag använder före något ansträngande kan ge snabbare hjärtrytm. Fick någon ersättning som heter Braltus som är långtidsverkande som ska inhaleras en gång per dygn och så fick jag recept på betablockerare att ta till natten.

Och annars så lunkar det på som vanligt; äldreboendet där jag vikarierar hotas av total nedläggning, barnsjukvården och förlossningsvården vid sjukhuset stängs tillfälligt på grund av läkarbrist, slutna psykvården i Sundsvall skriver ut patienter med hög suicidrisk med hänvisning till att dom mår bra av att fira påsk med släkt och vänner och en psykolog förklarar läget för en annan patient; läkarna kör sitt eget race, dom lyssnar vare sig på patienterna eller annan personal.  JA, psykologen har erfarenhet av tidigare fall där det inte fungerat alls som läkarna sagt.

Men det är väl som vi patienter brukade säga i rökrummet på tidigt 90-tal: "Doktorn var sjukast av oss alla"  

Hoppas verkligen att han tar sitt förnuft till fånga och låter sin patient få professionell hjälp som hen behöver, annars får jag ställa upp som suicidvak plus att jag har grabbarna hemma fredag-söndag. Och så går jag på jobbet på måndag kväll och ska jobba fyra nätter så en barnfamilj får sitt efterlängtade påsklovsledigt.

Vem sa att pensionärslivet skulle bli händelselöst?

  Gråspett.

En folkskygg rackare som var nästan hopplös att fånga på bild, men här lyckades vi äntligen.

Nej, inget aprilskämt även om snömassorna vi fått i vinter hotar ligga kvar till sent i maj. Tog i alla fall en promenad i det vzckra vädret för att plocka lite påskris och fylla på D-vitaminförrådet.

Svårt att hitta ris som inte låg i halvmeterdjupa drivor, men här är i alla fall en liten stackare.

Det enda med vingar vi fick syn på i går.

Fjolårslingon.

En fågelskrämma i all välmening för att hindra krock med inglasad altan.

På väg hem

Förändringarna som hittades på äldste grabbens prostata, har tagits biopsi på och efter en lååång väntan fick han besked. Förändringar visar inte på malignitet.  

Så var det hundrade bekymret avklarat och bara 99 återstår. Nädå, fullt så illa är det inte men...

Annars så går jag sista natten av tre på ett vikariepass och ska strax resa mig och köra iväg till äldreboendet. Omväxlande på så sätt att ingen natt är den andra lik. Första natten är orolig och man är på tårna hela tiden för att avlösas av natt två med tre larm på hela natten. Jobbigast är faktiskt händelsefattiga nätter då man ska försöka hålla sig pigg och alert med inget att göra sedan tvätt och städning är fixade. Blir mycket kaffe och energidryck.

Så nu återstår att se hur denna sista natt blir. Spänningsmomentet där man ska halka över fläckar med smältvatten som frusit till is på länsvägen vet jag i alla fall om.  

  Körsbärstomater av okänt märke (Rustas odlingskit), små gula tagetes (odlingskit från Lidl), och längst bort växthusgurka Passandra och squash (har växt rejält sedan bilden togs) Och längst fram lyser den vackra eldröda solrosen Ruby fortfarande med sin frånvaro. Den enda jag bara måste ha.   Har haf tålamod och väntat, och väntat och ett litet frö har börjat gro för en vecka sedan och sen så hände ingenting fast jag för en gångs skull följt instruktionerna på fröpåsen till punkt och pricka. Funderar på om jag ska peta ner ett par frön till eller spara till direktsådd.

Här såg det roligare ut. Enligt namnet på Rustas odlingskit ska det vara cayennepeppar men det får väl visa sig i juli någon gång. Längst bak klänger slingerkrasse på allt den kommer åt. Höll på bli galen på den i rabatten förra sommaren, speciellt när den försökte leta sig in i väggen. Men den är vacker och med ätbara blommor och frön efter blomningen. Knopparna går visst att lägga in och äta som kapris.

Blir nog lite mer odla innan våren. Skogsskräppa t ex, finns bara i fröpåse i Norrland och har ätbara blad med lätt syra.

Läser att den går att frilandsodla också och att den sprider sig. Nej tack, då blir det krukodling. Har tillräckligt besvär med att jaga strutbräken och hässleklockor överallt. Min fina strutbräken en inflyttningsgåva från farsan,  hämtade  direkt från det vilda och har etablerat sig lite här och där genom årens lopp. Den har också kvävt mina fina acklejor.  

När man väl tagit ut den i flera år efterlängtade pensionen så kändes det jättebra. Det var strax innan jul och jag kunde för första gången i mitt liv ägna mig åt julstöket utan avbrott för jobb, dagishämtningar och en familj som ska ha middag.

Äldste grabben flyttade hem tillfälligt för att slippa sitta ensam och sörja så jag hade två inneboende vuxna.

Och så kom 2023 och det hände - ingenting. Jo, jag började få hjärtrusningar till och från och syreupptagningen ville sig inte när jag skulle motionera.

Precis som farsan på sin tid. Han var tvungen att åka in för elkonvertering lite då och då och blev satt på waran.

Kollade pulsen efter ett måttligt motionspass och den låg på 125.   Vilopulsen fortsätter att ligga runt 100 och jag ska ta upp det med min läkare den 3;dje april då jag har tid för KOL-kontroll.

Lika bra jag gör ett Alzheimertest också för det debuterade runt 65-70 för både farmor och farsan.   Farsgubben gick också i tidig pension på grund av omställningen till maskinell skogsavverkning.

Så nu gör jag upp en ny tidslinje. Först ska jag kolla upp lungor och hjärta och sen ska jag vända dygnet rätt, börjar motionera och utesluta allt socker och det mesta i kolhydratväg ur kosten.

Inspirerad av äldste grabben som förutom att han är glutenallergiker har et jättejobbig IBS där han ser gravid ut när det är som värst. I alla fall har han lagt om sin kost till LCHF och mår mycket bättre av det.