inga jobberbjudanden har droppat in och grabbarna är kvar på sina boenden i helgen vilket innebär att jag äntligen satt igång den planerade storstädningen. Kök, matrum, hall, mitt sovrum, den äldre grabbens rum, bad och duschrum och halva yngste grabbens rum avverkades i går och i dag ska jag se över trädgården och börja slänga säsongsväxter som gjort sitt. Och allt ska vara klart till måndag då jag har ett fyra nätter långt pass igen. Jag trivs ofantligt bra med både jobbet och arbetskamraterna och då kan ju vissa undra varför jag ser fram emot en tidig pension? Svaret är att kroppen börjar bli ganska sliten efter nästan 40 år i yrket och jag har ofta värk i både axlar och rygg, speciellt efter arbetsnätter när det varit mycket gående och tunga lyft.

Funderar för övrigt på om jag ska ta en uppfräshning av undersökterskeutbildningen nu när det ska bli aktuellt med legitimation och är i valet och kvalet; å ena sidan är det högintressant men å andra sidan vad ska jag med den till när jag går i pension när jag läst mina poäng?

Får fundera vidare.

Vi har ett automatiskt bokningssystem och någon annan hann svara ja på smsförfrågan strax före mig. Så kan det gå när inte haspen är på. Ringde i alla fall resursplaneraren och meddelade att jag står till förfogande hela veckan för en gångs skull. Jo sa hen, det är inte ofta det är överskott på nattvikarier men ibland så händer det.  

Och sedan har jag börjat med storstädningen och ätit en god middag; hemlagad pölsa med färskpotatis och inlagda rödbetor och så en våffla med hallon/saltlakritsglass till efterrätt. Köper såna där ofyllda strutar och fyller dom själv, lite billigare och mycket godare.

Och för att spinna vidare på temat så blir det nattarbete och mat. Vi har inga schemalagda raster på natten utan får sätta oss och äta när det blir en lugn stund. Och vad man äter står mellan var och en och dens mage. Vissa äter sen middag, andra mellanmål och en tredje grupp knappt alls.

Själv tillhör jag mellisgruppen och har cirkatiderna 23:00: Någon frukt och en kopp kaffe. 03:30: Lite fruktyoghurt med havrefraskuddar och så en kopp kaffe med mjölk. Och så dricker jag mycket kolsyrat vatten emellanåt.

När jag kommer hem så äter jag en tallrik havregrynsgröt med äppelmos och mjölk och det somnar jag gott på. Absolut inget kaffe denna gång, det kan förstöra sömnen.

Mitt personliga matschema som min mage mår bra på.

men hann inte blogga om det:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g638k1/stefan-lofven-slutar-beslutet-har-vaxt-fram

Tja, vad säger man? Antar att man kan lita på hans ord om att han har suttit sin tid och nu är det dags före nya förmågor att ta över. Desutom så börjar han vara i den åldern då det känns naturligt att trappa ned efter rätt många år i arbetslivet och/eler politiken. Ungefär som jag själv känner då jag börjat trappa ner och funderar allvarligt på deltidspension om två år.

Vem som ska efterträda honom kan man bara spekulera om i nuläget och spekuleras gör det friskt på sociala medier och själv har jag inga som helst förslag.

Det senaste jag hörde var Magdalena Andersson och vad vet jag om henne?

Att hon har en knivskarp ekonom som räddade Sverige ur en ekonomisk cornonakris, men sedan vet jag inte så mycket mera.

Jet Lag.

För många låter nattarbete som det blir mycket fritid över men det är en liten missuppfattning.

Den dag man går på måste man försöka sova några extra timmar för att orka vara vaken första natten, under passet så måste man sova minst 6 timmar men helst 8 under dagen för att orka hålla sig alert och den dag man går av väntar en jet lag dag där man sover lite mindre och tillbringar eftermiddagen och kvällen halvsovande eller blir den som lämnar festen extra tidigt med ursäkten; jet lag  

Men är man en nattuggla och dessutom trivs med att utmaningen att jobba självständigt så passar det perfekt.

Och arbetskamrater har man givetvis, med ett arbetslag på 3 som ansvarar för ett 40-tal boende och med sjuksköterskekontakt stationerad 3 mil därifrån så blir det att man litar på varandra och rådgör med varandra vid behov. Bra sammanhållning med andra ord.

fullständigt vräker ner där ute efter en solig helg i dubbel bemärkelse med den äldre grabben på besök. Hämtade honom på fredag kväll och efter en noggrann inspektion så konstaterade han att huset stod kvar och fredagsmyset med ostkrokar och godis fortfrande var på plats.   På lördag hade vi tänkt oss en utflykt men det blev bara en glasstrut i parken och sedan ville han hem och titta på sin favorit DVD Disneys fantasia och den gick hela kvällen. Och i går var det dags för tillbakaresa där överlämnandet gick betydligt bättre än förra gången. Han fräste bara lite demonstrativt   och försvann in till sig. När vi kom hem hade dotterns internet försvunnit igen och vi sökte förgäves efter problemet.

Idag; Ser till min häpnad att jag verkar vara den enda som förutspått utvecklingen i Afghanistan med dom ökända avskyvärda Talibanernas återkomst. Världsledarna ser ju ut att vara slagna med häpnad.  

Att människor försöker fly i panik borde ju berätta något för alla oinvigda.

Och så vardagen; Hade lite påslakan och lakan ute på tork som jag skulle hämta in med jag tänkte duscha först och när jag kom ut ur duschen var dom också duschade av regnvädret.  

SMS från resursplaneraren; kan du jobba tisdag och onsdag natt? Jo då, hade ju skrivit upp mig som tillgänglig.

Fint, kan du ta den här natten också?   Under ett par minuter kände jag mig lite kluven, där ryker den välbehövliga storstädningen igen, men å andra sidan behöver jag alla timmar jag kan få, så ja, jag går ut i natt också.  

Men inte torsdag natt då jag ska vara i Ö-vik kl 9:50 på fredag för att ta dos två och så ska jag hämta yngste grabben på fredag kväll och återlämna honom på söndag.

En fulltecknad vardag som rullar på.

Dottern vet inte hur hon bar sig åt men plötsligt så var hennes dator igång och ansluten till nätverket igen. Hon antar att det måste vara microchipet som hon fick i dagens vaccindos som gjorde det. Nädå, hon skoja bara  

Och så passade vi på att göra en liten utflykt efter vaccineringen.

Ett stopp vid hälsans stig.

Och sedan så gick vi hit:

Jodå, jag gjorde några fynd:

När vi kom hem åskade det och det mullrade på runt bergen hela eftermiddagen:

Ringde syster ett och var på bra humör efter första cytostatikabehandlingen som gått bra och jättetumören jabba the hutt som krympts med kortisonbehandling. Hon var trött och slut men slapp illamåendet och sedan kom någon personal in i rummet och hon skulle återkomma. Hon återkom lite senare och var helt förtvivlad, hon hade blivit korridorpatient hastigt och lustigt för en patient behövde isoleras och alla salar var upptagna.

Med ett lysrör ovanför huvudet och ett larm som pep oavbrutet gick förhoppningarna om hennes första natts någorlunda hyfsade söm på tre veckor förlorade.  Nu var det inte den stackars personalens fel, dom går på knäna överbelastade utan den vanvettigt omstrukturerade vården i länet. Lägg ner i Sollefteå, lägg ner i Ö-vik och skicka alla till Sundsvall där platser och personal inte räcker till.  Nu är jag ingen expert på det här området men skulle tro att behandling kan utföras i Sundsvall och eftervården på närmaste sjukhus medicinavdelning. Och en guldstjärna till den personal som fixade så hon fick sova i ett behandlingsrum avslutningsvis. Visserligen sprang dom ut och in och hämtade prylar dom behövde men det var åtminstone mörkt i rummet hälsar hon.

      Smarta och påhittiga och hittar alltid något projekt. Här; spikdragare.