inte denna gång i vart fall, det vara bara att köra igång så snart den äldre grabben klivit in i taxin.

Har en jäkla massa tvätt, strykning, städning och plock som inte blivit av på grund av axeln som krånglat. Och så månadsinköpet av stapelvaror, och städa plånboken som inte gick att stänga på grund av alla kvitton, rabattkuponger, och en ensam oinlöst trisslott på 60 kronor. Hittade två Örnkort, alltså lokala presentkort och tror det är sambons 60-årspresent från någon. Och det är mera än han minns så dom tillfaller hushållskassan. Men dom tre presentkorten från euroflorist var hans present som jag fick överta. Och så den äldre grabbens snart utgågna tandvårdskort, med reducerad avgift för den, den och den personkretsen. Förra gången jag ringde strulade det i växeln så jag blev skickad till individ och familjeomsorgen, den här gången kom jag till Handikappomsorgen direkt men dessvärre var handläggaren ute på tjänsteärende.

Dagens Marilyn Manson;

"Folk vill alltid veta min syn på religion och filosofi. Men ingen frågar någonsin om min vardagsmoral, de levnadsregler jag har för att kunna hantera min vardag."

Ja, jag läser fortfarande självbiografin, satt uppe och läste alldeles för länge i natt, men nu blir det som sagt var läsuppehåll.

Ja, han har sina och jag har mina egna; Ha alltid torrt på fötterna och gör inget som du tycker andra inte borde ha gjort.

   "När jag gick runt på stället och frågade om någon visste vart Missi tagit vägen dö en kort fet brud upp. Hon hade en hel säck magfett hängandes över sina för tighta byxor, samt ett vitt linne med svettfläckar som avslöjade ett par hängiga bhlösa bröst. Hon ställde sig -alldeles för nära- och bara stirrade på mig. "Vad vill du?" frågade jag, irriterad och besvärad. Hon svarade med att kasta en drink i mitt ansikte. Alltså, inte bara spriten utan hela glaset. Jag vispade till henne med min ölflaska och blev genast övermannad av en massa händer som höll mig tillbaka och släpade ut mig från baren. Tjejen följde efter och började skrika något obegripligt, någon om att jag sålt mig, att jag sög eller att jag tyckte att jag var för cool för henne"

Utdrag ur:

Fel låt vann, fel låt kom tvåa och allt blev fel. Möjligtvis för att jag inte hade någon egen klockren favorit att rösta på i år.

Det stod mellan Ungern, Nederländerna, Lettland, Polen och Cypern för min del, och jag lade min röst på Cypern till sist med motiveringen jättebra låt, men lite dassig grupp som framförde den.

Polen, tvärtom, en klockren sångröst utan låt som höjde sig själv.

Lettland hade en snygging som flyttade fokus från hela låten och där utgick den.

Ungern och Nederländerna kom på delad plats men valdes bort på lite har ni hört den förut känsla.

Och mina sköna segrar uteblev, kvar fanns bara den pinsamma tystanden som uppstår när man sitter ensam om att inte ha gett Australien någon röst.

Att det inte var Frans dag i dag var vi däremot rörande överens om, och att vi röstades ut av en enig jury avslutningvis.

Men man tackar för folkets telefonröster till Polen som gick upp till en mera välförtjänt placering.

Kvällens    Jag röstade inte på Australien och slapp bli besviken över det snöpliga slutet.

Kvällens      Att handdiska stora, sköra rödvinsglas.

Familjetradition som mamma startade upp; samlas framför TV;n lyssnar på musiken, dömer, bedömer och hejar på Sverige givetvis. Till och med min annars musikointresserade sambo hänger på.

 Dom flesta år har man telefon och nätkontakt syskon emellan men i år lyckades vi samla två av fyra och fixade en liten knytisbuffe:

Och under tävlingens gång:

Grillade kycklingvingar!  

Kycklingspill!  

Men guuuuud vad nervöst, eller inbillar jag mig?

Näää..

Frans, rycket nu!

Hjälp!

You´re not alone   

And twelve points goes to Australiiiaaaaa!  

No, i´m not sorry!

så då hinner jag skriva ett inlägg till som Sofia Axelssons magistudent.

Övning:

"Se dig själv i den mest ideala situation du kan föreställa dig; du är utvilad, energisk, har hälsan och samtidigt tjänar du ditt uppehälle på sådant du är bra på och tycker om att göra. Du bor där du vill bo och har möjlighet att ta del av jordens överflöd. Se nu detta i ett större jordiskt sammanhang. Är det en rimlig mängd av jordens resurser som du kräver? Ger du tillbaka av din energi och kunskap till jorden och dess innevånare? Om inte - korrigera detta i din vision. Gör om övningen så länge och så ofta du upplever att det krävs. Varje gång du gör det drar du denna verklighet närmare dig.

Världen är ur balans men du kan inte förändra alla dess felaktigheter på egen hand. Du gör ingen nytta genom att försöka bära världen på dina axlar eller klä dig i säck och aska. Däremot kan du göra din avgränsade del genom att leva på ett sätt

som är såväl njutbart och hållbart, och generera det bästa du har och erbjuda det till världen."

Utdrag ur Nordiska Gudinnor-vardagsmagi för dagens kvinnor av Sofia Axelsson.

Min egen kommentar; Är att det kräver ett tillstånd av inre harmoni som är helt underbart när man hittar det men det är en känsla som lätt kan gå förlorad i dagens samhälle med allt vad det innebär av störningsmoment, krav och självpåtagna krav. Övningen hjälper till att återställa den.

Och kommentarer till övrigt är att varje by eller socken med självaktning har haft sin häxa, kuckelgumma, eller kuckelgubbe, dom skiljer sig från dom kloka gubbarna och gummorna på så sätt att dom någonstans anlitat dom mörka makterna som kunskapskälla. Som historien om kuckelgubben som stämde blod genom att kasta ett stål över axeln medan han åkallade alla dom mörka namnen; Belsebub, Hornper, i Satans namn.

Sånt tror inte en ateist på men ibland kan man önska att det varit så enkelt.   Eller att min yrkestitel i glesbygdsgirls är kuckelgumman uppe på backen i anundsjö socken - möjligtvis, men det är nog sagt mest på skoj.

Magistudenter; när man fördjupar sig i magi och magisk litteratur så inser man att det handlar mycket om psykologi eller magikopsykologi och att lära känna människan, sin egen och andras, och den skolan använder man i vardagslag för att uttolka sin omvärld.

Jag är inte den som säger emot att det går att leva på "cast a spell" eller att trolla fram kaniner ur en hatt vid behov - men det ger inga varaktiga resultat enligt mina studier. Easy come - easy go.

Ur Sofia Axelssons Nordiska Gudinnor, vardagsmagi för dagens kvinnor:

Utdrag ur kapitel Krigaren: Att Freda kroppen och jorden.

"Varje kultur har sitt sätt att begränsa kvinnan genom att utsätta hennes kropp för misshandel, hot eller negligering. Metoderna kan vara samhälleligt öppna eller ske i det fördolda. I sverige sanktioneras kränkningar mot kvinnokroppen i rättssystemet, inom psykologi, filosofi och medicin precis som i andra kulturer. Mycket är dolt och handlar om så kallade "bristande resurser", fördömande attityder och likgiltighet.

Nationalromantikerna föredrog Freja som renodlad kärleksgudinna och det har också många andra gjort genom åren.

Men Freja är också en krigare. Hennes krigiska sidor är inte särsklit svåra att hitta i tillgängliga texter. Hon bär vapen och rider sin stridsgestalt Hildisvig, till Freja kommer hälften av de krigare som dött i strid och det finns berättelser där hon initerar och upprätthåller stridigheter för sina egna syften.

Se henne nu, dens om skyddar och älskar lika, som föder och dödar när så krävs. Hon står lutad mot sin stav, med dubbelyxan i bältet och djuren runt sig, falken på axeln, ormen i gräset, lokatten och stridsgestalten för sina fötter. Om du tittar riktigt noga kan du se jordens energi strömma upp mellan hennes ben, upp i ryggraden och ut i hennes ådror. Denna gudinna är hel. hon är inte överdrivet vänlig, och hon ser om sitt hus och de sina innan hon ser om andras. "

Den kursiverade texten avänd som invokationsrit i min personliga tolkning.

"Kvinnor behöver den röda krigarenergin för att sätta gränser. Denna kraft är lika självklart kvinnlig som den närande röda kraften. Den kommer ur samma källa. Freja lär oss att vi är både Krigare, Älskare och Moder, och att vi härskar över vårt eget liv och kan värna oss själva."

   Blodmåne  och utesittning    

Skall inte handla om den upphottade debatten på IRM sidan, utan om något helt annat; en bokstavlig krutgumma på 90 vårar som skrivit en bok om svensk sjukvård Sonja, tidigare verksam som distriktsköterska har nog en del synpunkter som inte bör hällas ut med både barn och badvatten. Vi ville hälsa heter boken och jag har förstås beställt ett eget läseexemplar här.

Pratade med äldste grabben i går och det är där krutgubben kommer in i bilden, han träffade en 79-årig verksam läkare vid sitt senaste besök, en verkligt förtroendeingivande och kompetent kille som dessutom nyligen varit på skidsemester i Franska alperna. De ni!

Kom att tänka på mamma angående sjukvård förr och hennes plats som vårdbiträde på Bredbyns ålderdomshem och sjukstuga i slutet av 1950-talet, och kom då även att tänka på hennes föregående anställning som köksbiträde på denna avgrundsplats. Som köksbiträde hade man sin plats under chefskokerskan i en sträng hierarki och hade inte så mycket att göra med Majorerna, Kaptenerna, dom kallades så av övriga, med titel och efternamn, dom hade sin plats i kök och matsal och förväntades inte gå någonstans-eller tycka till om något. Om pennalismen i matsalen och den där jävla nyckelknippan som dängdes med full kraft i skallen på en liten nioåring, en historia jag växt upp med.

Dom där hjärtligt avskydda majoren, och kaptenen (en hon) som jag irriterande nog glömt efternamnen på.

Om ett par av dom små som tog sin tillflykt till köket och chefskokerskan som var deras surrogatmamma, utan makt att säga ifrån.

Vart skulle dom vända sig med klagomål? Till en samhällsnorm som ansåg att "vanartiga" barn skulle "uppfostras i herrans tukt och förmaning" och att Astrid Lindgren och hennes Pippi Långstrump var en samhällsfara som skulle leda till "samhällets moraliska förfall".

Nej, dom träffade ingen efter arbetstid, då satt dom på sina rum försedd med "andligt uppbygglig litteratur", ev fick dom resa hem till Norrland till jul. För sådana var anställningsvillkoren.

Brukar tänka på detta när alla historielösa kör igång sitt "Det var bättre förr", i en tidsera dom aldrig sett.

alltså en tygbanan fylld med kattmynta. Det är så man vet att man har katt, det är alltid någon kattleksak som fastnar under fötterna. Förra gången var det någon i burformat med en liten pingla inuti som fungerade som rullskridsko en bit.

Vet inte hur men man återfår alltid balansen på något sätt, möjligtvis genom långvarig övning.

Och just nu sitter man och varvar ner efter en för all del rätt så lugn kväll, grabbarna gick direkt in i Fredagsvilan för att ladda batterierna inför morgondagen och jag började på en rekommenderad bok, Kollektivt Självmord av Arto Paasilinna. Har hunnit till sidan 58 och än så länge ser det lovande ut - sträckläsningsvarning.

Och nu, en sista kopp kaffe och lite nattmusik, förberedelser inför en ny dag.

Som tillfrågad om jag vill citera ett valt stycke ur mitt breda bokylleutbud så får det bli The Holy Bible och Predikaren 1:2. "Fåfängligheters fåfänglighet! säger predikaren. Fåfängligheters fåfängligheter! Allt är fåfänglighet! Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?"

Kung Salomo om livets meningslösheter, livets eviga kretslopp och människans jagande efter vind.

Och detta berättar väl att jag har det mesta inom litteratur i våra många bokyllor, och att det är ganska svårt att resencera och analysera den kristna bibeln, men den är som sagt var ett människors livsverk och man ser att frågan om människans existensiella problematik alltid tycks ha existerat i någon form.