Lämnat en bukett rosor i lysande orange i minnesvården. Mammas favorit var rosor och hon skulle älskat den här färgen

Tände ett ljus också, det gick trögt i den friska blåsten och jag sa något... Tyckte precis jag såg mammas låtsashäpna min och konspiratoriska fniss, "Ja du, det var allt en himla tur att ingen hörde hur tungan slant"

Minneslund II och det stora träkorset som markerar var den allra första kyrkan låg.

Övergivna gravvårdar för dom sista av sin ätt. Pappas gamla arbetskamrater, två ungkarlar och skogsarbetare som bodde hemma hos sin mor och älskade MoDo Hockey, eller MoDo AIK som dom hette på den tiden. Dom brukade alltid hänga med mig och pappa på hemmamatcherna. Var sin ros till dom.

En reskompis från min högstadietid, en lite äldre kille med Downs Syndrom som åkte hem från sitt DV med samma skolbuss. Han dog i en tragisk drunkningsolycka för ett tjuogtal år sedan. En ros till Bushasse också   

Från grannsamhället. Huset där gamla anrika Dahlbergs bokhandel höll till på 1950-talet och allt som finns lagrat på en hårddisk idag såldes; böcker, bläck och bläckpennor, blyerstpennor, linjaler, passare, karbonpapper, kalendrar, vishäften och så lite utanför, äkta starinljus. Mamma hade plats som hembiträde hos denna, enligt henne, jätterara bokhandlarfamilj.Jämförelsen utgår ifrån vad man kunde få som arbetsgivare. Numera: Klippverkstan, frisersalong. Ja, den har mina varmaste rekommendationer.

Brita-Kajsa och kulturskatterna som vi bekantade oss med genom vår textillärare Vivianne under högstadietiden. Givetvis satt vi också knycklade till vårt eget broderi, men dessvärre tillhör jag inte dom som har handarbete som hobby. Lillpigan i  svarvad furu och med broderat linne ges av tradition alla avgångsklasser i högstadiet, och på min tid så fick vi den variant som Vivianne kallade "brua", bruden eller den gifta kvinnan i traditionell hårknut och grått linnegarn. Den andra varianten är den traditonellt ogifta lillpigan med håret i två flätor och röda broderier. Som släkt i rakt nedstigande led till denna Brita-Kajsa har jag alltid känt mig lite alienerad, men desto större känsla har jag för lillpgan. Har t o m det nyaste ur souvernirshoppen, en lillpiga ingraverad på en dogtag i plexi och med läderrem..

Här är hon i jätteformat i en mixed version, röda broderier och grått hår.

den första sedan Lucia som sagt..

Alla fantasier om hur jag skulle utnyttja 24 timmars egentid till att sova, vakna, köra lite mobilsurf, läsa en tidning, somna om, läsa en bok, dricka kaffe och sova lite till bara försvann..  

Nu är jag bara för feberfri för att kallas sjuk och för symtombärande för att orka köra full fart. Alltså går jag bara och är rastlös.

Fredag innebär att helgprenumerationen på DN börjar och jag stack ut till brevlådan med en viss förväntan.. Kom bara att tänka på mamma, och det hon hade heligt, morgontidningen. Ingen av ungarna fick ens titta på seriesidan innan hon läst klart.

 - Det är viktigt att hålla sig insatt och engagerad och din mamma har bara EN möjlighet innan hon kör igång hemmafrusysslorna och det är NU! DU har hela dagen på dig att läsa den här morgontidningen!  

- Määähhh, skulle ju bara titta i seriesiiidaaaaannnn...  

Men nu är det 2015 och bara jag som är sugen på att läsa..

Fastnar för ledarrubriken: "Förlåt oss, terrorister"  där alla snurrat in sig i den olösliga gåtan om världsproblematiken, och noterar ocså att vara hur det vill med den saken så måste man sätta ner foten någonstans, sin egen fot, inte någon annans.

Sneglar mot lokalbladet och FB och noterar jag måste vara den enda som inte var ute och hyllade Foppa i går. Sorry Foppa, jag var sjukskriven, annars hade jag varit med  

DN-rubrik två; Rekordmånga svenskar sjuka i influensa.. You name it.. Alla i vårdcentralens väntrum var sjuka i influensa i går. Sagt när jag kände att jag var skyldig en förklaring till varför jag stod och tryckte mot en vägg istället för att sätta mig på en tom stol och konversera med dom andra patienterna. "Vill inte smitta ner er"  

- Ingen fara, vi har varit sjuka sedan i julas..   

Fortsätter med Åsa Beckmans Fredagskrönka: Man kan väl säga att det fanns en viss air kring CCCP,

och vet inte om det är materialismens lockelse eller nyhetens behag som beskrivs. Däremot vet jag att bingolotto har en magisk dragningskraft på turister från Cuba.

Vänder blad och läser att man kan få 20 års fängelse för några människorättsaktivistbetonade blogginlägg i Kina, noterar att det har jag vetat sedan jag placerade Kina på världskartan för första gången och så blir jag rastlös igen..

Borde ha åkt med återvnningssoporna och börjat storstäda den äldre grabbens rum..

Och så börjar jag snora och frysa vid tanken..

Apropå sno så bryter jag ett hörn av en kexchoklad, bara den lilla då...

Spotify:

I går var det farsdag och pappa uppvaktades, men vad gjorde jag av mamma på allhelgonahelgen undrade någon?

Svaret är att a) Hon har varit så intensiv, delaktig, närvarande så hon finns med nästan varje dag. Det går knappt en dag utan att mammas livsvisdomar tittar in med medhåll eller invändningar någonstans.

b) Hon var inget helgon. Hon hade ett jäkla humör som slog till titt som tätt mitt i medmänskligheten och det sista hon ville var att framstå som ett så det är okej för henne att jag bloggar om det. Hon brukade alltid tala om människor som icke ofelbara, och dit räknads också hon och hela hennes familj. Hennes favorituttryck på sin breda Norrlandsdialekt var "De ska ju va na fel pa n bra häst"

c) Jag har redan gett henne en egen dag i almnackan, den 13 Oktober, hennes födelsedag och satt dit hennes ensamporträtt från bröllopsfotoserien som Oktoberbild i 2015 års upplaga (brukar göra våra personliga väggkalendrar med hjälp av årets fotoskörd alltid) Alla helgons dag får ursäkta.  

Fick upp den här på startsidan

https://www.facebook.com/malenaernman/photos/a.10150417331720731.412333.72688240730/10152801584335731/?type=1&theater

Och givetvis kom jag att tänka på mamma, vem annars?

Samt hela vår uppväxt med ALLA välkommna in på en fika, utan undantag.

Och att vi är en syskonskara som plötsligt kan få illa grinande debattörer i baken som tittar snett på "helgonen"

Men är det verkligen så?

I blogginlägget "Min sanning" så konstaterar jag att vi inte är några helgon och inte ens försöker framstå som sådana. Däremot har vi många, mångt och mycket som normaliserats under vår uppväxt, just därför att vi sett dom komma och gå var och varannan dag. Ett vardagligt fenomen.

Och det tackar vi för -  i efterskott.

Men det har inte alltid varit konfliktfritt, speciellt inte när man kom i skolådern och hade "alla andra" som referensram. "Alla andra" har fasta rutiner med tandborstning,sömn och sina välkammade bekantskapskretsar och jag har en predeliriös äldre herre i vårt kök som stör nattsömnen. "Han bara tjötar om fönstren och att det står beväpnade män på pass utanför". Man vaknar klockan sju på Lördagmorgon OCH HAN ÄR FORTFARANDE KVAR. Jävla B-son som alltid ska inkräkta med sina fylleslag  

Kalla handen i en trerummare; Du har fått rummet med gästtoalett och egen ingång och behöver inte vara delaktig i något. Och vi ägnar massor av tid åt er ungar, ja faktiskt merparten  av tiden liksom  

Det var allt. Inga bannbullor och ingen vädjan om att man måste älska och acceptera farbror B-son sådär rakt av.

Däremot ett krav om att delar man lägenhet måste man kompromissa om livsrummet till varandra.

Likadant när vi flyttade till villaområdet, man väljer en av hantverkarna som behöver pilsner för att hålla igång, men vad hjälper det när h*n hade referenser som den yrkesskickligaste man kunde uppbringa ur hela mellanorrlandsregionen sa dom.

Jag stod för för lunchdisken då det var sommarlov och hantverkarn log och mumlade något om ungkvigorna..

Ett ögonblicks slint med tungan och där stod mamma med sin dödsdom; "Om du så mycket som andas på jäntan igen får du näsan omvriden till blods" 

Och så var väggarna resta och vi flyttade in, med den penible herr A-son som kom på fika och där var referensramen "alla anndra" igen, ingen annan befattade sig med den ständigt sexualiserande herrn, och det var så förbannat piiinsamt..     

-Oki, han är inte som andra sexualiseande herrar, han har inte alla hästar hemma, det fattas en indian i kanoten, han har rent av en skruv lös?  

Och det går att avleda med andra samtalsämnen,ja?

Mamma avleder genom att smidigt föra över samtalet till något annat och i ett ögonblicks verk så *TJONG* är han tillbaka igen som man släpper en hårt utdragen gummisnodd!  

-Oki nu är det så att vi delar utrymme och det finns ingen som ska komma och diktera vad mamma och pappa ska bjuda på fika eller ha i sin bekantskapskrets, okej?

Ni behöver inte älska någon, vara delaktiga eller ens hemma om ni inte vill, utan bara respektera. Okej!? 

Mamma hade kul väninnor också, ibland fikade dom och ibland pratades dom vid på telefon och dom samtalen brukade jag försöka avlyssna för dom var alltid tillförande och intressanta.

Om långtbortboende vännnor ur dom "schangtilare kretsarna"   

Och livsvisdomen "En dam i salongen" "en kokerska i köket" och....

Vi kan gärna lyssna till andras liverfarenheter, men försöker oss inte på att, tja...   Mamma i ett nötskal.

Den normala damen med en annan livsstil, normaliserad.

Och det tackar vi återigen för i efterskott.

Norrlandsseparatisterna har delat:

http://eran0004.deviantart.com/art/Norrland-for-beginners-204120772

Forts;  Hade vi en barndomsdöv hemma på fika var saken klar, lär dig läsa på läppar, lär dig lite teckenspråk ty bristerna är dina om du inte kan umgås. Detsamma med en MS-drabbad äldre släktning som jag och mamma besökte en gång i veckan.
Och i början på 90-talet när den första flyktingförläggningen kom så hade var man 100% insatt med släktingar som fanns där vare dag som arbetskraft (Hej föresten, vet att du läser den här bloggen ibland;) Ja då, konsten att se en helhet och börja i rätt ända.. Konsten att ha skaffat sig något välkänt från start som aldrig varit främmande och aldrig lämnat utrymme för att spekulera. Normaliserat från start.

Det var min sanning.

Nyss var det den 1;a och jag skulle köpa den symboliska presenten till min ungdomsväninnas födelsedag, sedan blev det den 13;de, den första 13;de Oktober i hela mitt liv som jag inte har någon mamma som ska uppvaktas, mest på skoj för hon avskydde att bli ihågkommen på sin födelsedag  Med paketöppnings klassiska replik; Vad skulle ni ge mig detta för?   Ni vet mycket väl att jag inte vill bli uppvaktad! Inte bara därför utan för att vi på undersidan någonstans uppskattade lilla mamma som borde få efter förtjänst, det visste hon och där slöt vi fred.

Sedan var vi ner till Heby och Uppsala till sambons ALS-drabbade storebror, förtränger sjukdomen och försöker hitta livsgnistan, glimten i ögat som alltid varit storebrors signalement, och tyckte precis att den fanns där! Kramen, handslaget med ett gemensamt FUCK ALS!

Passade också på att låna BEMER-madrassen lite med en märkbar förbättring i rygg och axelpartiet som varit rent åt helsicke ett tag! Funderar på att skaffa en egen.

Sedan så har det varit flytt och installation för yngste grabben på hans nya DV fram och tillbaka, han har flyttat premanent från och med idag och där står jag frusterad och förvirrad och vet inte vad jag ska tycka. Jag borde väl lagt in en krfatfullare protest mot indragen assistans men å andra sidan tycker jag att man gör grabbarna en björntjänst om man låser dom vid en verksamhet, en person och ett moment mvh läroböckerna i så fungerar en person med autism..

Eller faran med att låsa sig själv vid andras teorier istället för att följa en människa på djupet, upptäcka andra vägar, andra möjligheter, dolda talanger. Kort sagt, upptäcka och utveckla nya styrkor och möjligheter istället för att stirra sig blind på svagheter. Ungefär som jag jobbar med mig själv, typ som jag vill att den nya grundskolan och särskolan skall utvecklas. "Från och med idag ska du jobba ihop med den nya killen Erik då, vi börjar med motionssimmet nu på morgonen, och sedan var det visst musik och långpromenad" Vi har inte träffats än och fått prata ihop oss i en ordentlig genomförandeplan, visstja, måste ringa Sofiaaaaa...

Och hit vill vill jag förstås gå och ta en titt men det hinns inte på Lördag för då fyller yngste grabben år och till skillnad från sin syster vill han gärna bli uppvaktad enligt konstens alla regler. På Söndag? Känns lite trist att köra ensam, sällskap syster 1 eller 2? Kan ge mig fan på att dom har sin arbetshelg båda två  

  R. I. P mamma- nu är du - free as a bird  

och det gick bra-not. Han hade låst in sig på toaletten mest hela tiden enligt hans nuvarande assistent. Inte för att jag tror att hans nya behöver ta det personligt utan för att han motsätter sig situationen med LSS-indragning och tvångsförflyttning till ny dagligverksamhet.  Mitt i eländet känns det skönt att se detta friskhetstecken och jävlaranamma.

I övrigt är talet genomläst med tillägget; du glömde mammas äkta röst om allas lika värde så den lade vi in..

Jag glömde den ja, hemmablind för allt vad mamma och uppväxt heter. Som någon annan sa på internet en gång så Citat; "innebär det inte att jag vill krama om alla, jag har mina personliga preferenser" Det innebär väl mera för min del att kunna möta en individ förutsättningslöst under lika men ändå olika, olika men unika. Nog om detta.

Satt och läste bloggar och kom till ett allvarligt, men vänta här nu själv, fotbollsfrun

Det handlar om Robin Williams död och självmord och jag kommenterade inte för jag har avvecklat mitt disqus som upptog alldeles för mycket fritid. Utifrån mina erfarenheter; Depression är en sjukdom förenat med dödlighet vis självmord om den inte upptäcks i tid, och det är alltså fullt korrekt att säga att man dog som följd av en djupare depression. En depression är inget som självläker, en depression är ett psykiskt tillstånd av apati, vanmakt och ibland självförakt och känslan av att ha fallit i ett bottenlöst svart hål. En depression är inte lätt att upptäcka vare sig för den drabbade eller omgivningen då den ofta kommer smygande och djupnar gradvis. Depressioner kan uppstå både ur ändrade livssituationer som skilsmässa, anhörigs död, arbetslöshet, fysisk sjukdom som t ex kroniska smärttillstånd och  för höga prestationkrav på sin egen person. En depression kan även komma till synes oförklarligt, där man förr talade i terminologin endogen depression. En person som drabbats behöver alltid fångas upp och få hjälp att komma ur sitt tillstån Oftast med en kombination av stämmningshöjande preparat och samtalskontakt. En deprimerad behöver under tiden stöd och tillsyn av vänner, anhöriga och medmänniskor. Att FASS ibland varnar för suicidrisk när man ätit sin medicin  en kortare tid är ingen skum biverkan utan beror på att apatin släpper men inte känslan av att allt är nattsvart.

Det finns allmän upplysning om hur du känner igen en stroke och larmar ambulans i tid. samma sorts information borde finnas om hur du känner igen en depression och agerar för den drabbades räkning.

Lite 60 och 70-talsnostalgi med mamma och hennes glesbygdssamtid, postorderkatalogen där man skickade efter nytt höst och vår, och inte en klädtrasa inköptes emellan detta.

Det fanns en massa postorderföretag under storhetstiden, Ellos, Rowells, Josefssons, Borås Textil, Wiskadals, Algots, Wästgöta textil, Halens och många flera..

Mammas favorit var Josefssons postorder, min favorit var något helt annat, nämligen morfars Hobbex, som förutom verktyg och andra nyttorpylar innehåll knivar och diverse samlarvapen, två sidor skämtartiklar och sida med raggartärningar och annat bilpimp.

Men mammas höstkataloger innehöll ett stort sortiment julpynt och leksaker förstås och så satt man och skapade önskelistor...

För att kolla in traditionen via nätet så var det inte mycket jag fastnade för i år. Från Ellos:

behövde ett par nya regnboots för tidig höst och så en reakavaj Oktober/Novemberpromenader

Sen stämmer det inte, mamma vaktade på hushållsekonomin och skulle svimmat om hon sett att det skickats efter kläder dyrt från AMERIKA!?   

Denna och helst skulle jag vilja ha en i varje färg, men får nog nöja mig med färgkod Camel nu när jag måste välja.

Och så en BH , dom har hur mycket klämmiga färger som helst

"Men hör du änt ä rakt ba fåfänga?"  

Den här champagne dot eller Pale plum lace skulle väl vara snyggt till   

"Ja nå vet du dä, att man ska behöv n brysthallar söm gå ihop vä traja !*Fnys*   

Men så går det bättre i Cellbes; Ja, ä han gardinern va för hemskt fin, ska du ha dam de kökä?

Jo jag hade tänkt till köket, i rostfärg..