Ensparkibaken

Inlägg publicerade under kategorin Minnen av mamma

Av maricici - Lördag 18 april 21:41

ska jag aldrig mera ta fram en fickflaska handsprit och gnida in händerna med utanför entren till livsmedelsbutiker och inte oroa mig för att dra hem smitta till högriskgrabbarna, sambon och den yngste. Aldrig ska jag läsa beskrivningar om hur det går till på IVA, och fundera på hur stora chanser jag har att komma levande ut på andra sidan. Bara uti fall att.

Och inte gå omvägar runt andra människor som är ute på promenad. Och så ska jag fylla kalendern med noteringar om valborgsfirande, midsommarfirande, sjunde i sjunde klockan 7 och Åsele marknad. Dom där bladen som står tomma i år.

Ett besök hos frissan ska också fyllas i, håret är för långt, för risigt och topparn behövde klippas precis när smittan nått Sverige. Och bjuda syrrorna på middag, länge sedan vi sågs. Två har startat nya liv och en har två härliga ungar som man vill återse. Och sluta titta på aktuellt och rapport slaviskt och sluta att uppdatera sig om nya sjukdomsfall. Den dag det står en nolla i protokollet.


Men innan dess ska jag meddela korttidsboendet att jag inte har några speciella önskemål för dygnen i juli. Bara att dom slås ihop till en sammanhängande period.

Och tänka på mina föräldrar som levde innan poliovaccinets tid. Den fruktade barnförlamningen där man antingen dog eller blev svårt rörelsehindrad. Dom var rädda på den tiden också. Två familjer som inte blev sjuka, men mamma fick senare asiaten när den pandemin gick. Minns att hon berättade att hon trodde hon skulle dö.

Själv fick jag Hong Kong flunsan som barn. Jag var åtta år och det var en snart julafton och det enda som störde var att det inte skulle bli någon julafton med kusinerna hos mormor och morfar detta år.

Svininfluensan minns jag också. Hela familjen stod i kö två timmar för att få sitt vaccin och som av ett under protesterade inte grabbarna.

Och i morgon ska jag och den äldre grabben plocka fram ett litet bord och ett par stolar ur förrådet med trädgårdsmöbler. Dom ska stå vid söderväggen där snön tinat bort och stolarna ska kläs med tjocka filtar och fårskinn.

Och sedan ska den äldre grabben meddela att han tröttnat på att vara ute och tänker fika inomhus.

Någonstans är allt som vanligt.


ANNONS
Av maricici - 22 november 2017 08:52

och äntligen fått se sin #InteFörhandlingsbart i tryck. Från diverse kurser och kongresser under hennes tid som skyddsombud i fastighets. Det var på sent sjuttio och tidigt åttiotal och nu kan man inte skylla på en annan tidsanda längre.

Om hur hon och en annan handlingskraftig äldre kvinna fick praktiskt taget agera säkerhetsvakter åt några av dom yngre tjejerna. Det hon beskrev var inte män med makt direkt, snarare män med litenhetskomplex som dras till vad dom kallar maktpositioner. Oftast försedda med en snabb fortkörande bil som penisförlängare.

Det handlar om den numera äldsta kvinnogenerationen som kunde kalla en spade för en spade, åtminstone när den inte lyssnade. Sedan kom internet och sociala medier och alla spadar lade in protest, och alla började gå med på att ett urgammalt kvinnospråk inte var "PK".

Man skulle kunna tro att nätet skapat ett par försvagade kvinnogenerationer som aldrig hört talas om en spade, men så kom faktum; det jäste rejält under ytan för att explodera i #metoo .Och känslan när man får se omfattningen är helt surrealistisk, det är lite som att kliva in i Dantes inferno.


Själv hittas jag inte berättelsevis men finns med som feriearbetare under #vikokaröver. Saknar också en del taggar för ensamma, antastade kvinnor utanför arbetstid. Upphöj tafsarmbanden till en tagg för ensamma kvinor i alla åldrar, inte bara på festivaler utan också på nattklubben, dansbandsgalan och kvarterspuben. Vidare borde det finnas en #säkradeperioder för ensamstående mammor och avslutningsvis min egen #göromgörrätt för utomstående som missat vad sexmagi handlar om. (Inte grabthembythepussy för att ta ett exempel)

Finns säkert fler exempel utanför arbetstid som dom/ni andra får fylla i själva.


ANNONS
Av maricici - 28 maj 2017 01:18

   Dottern gillade alla djur som barn, hon brukade komma bärande på daggmaskar där mamma fick slänga alla fobier och hålla med om att dom var häftiga när dom rör sig. Hon gillar fortfarande alla djur och insekter och här har hon fotat en spindel som väntar in sin mat tror jag.

Vilket påminner mig om när den äldre grabben var i treårsåldern och mormor ville öva social interaktion. Låten imse vimse spindel fick honom både att lyssna och hänga med i handrörelserna.


Av maricici - 24 december 2016 11:59

December månad 1941, i en fattig skogsby i Norrland. Postorderkatalogerna har kommit och det blir bara att titta i dom i år, och önska. Till barnen; Varma vantar och vinterskor då dom har fyra kilometer att gå till skolan. Dom kommer att "frö föttern å sä" i dom gamla. Hennes barn och barnen i granngårn.

Hon får en idé och skriver personligen till Herr Gösta Åhlen och berättar om sin livssituation, om herrn istället för kontanter kan tänka sig att få betalt i hemkärnat äkta smör.

Och hon får svar tillsammans med ett paket; ett svar där detta stannar mellan oss, då det finnes llt för många behövande för att jag ska kunna sörja för dom alla. PS. Smöret behöver frun bättre för sig själv och sina barn. MVH

I paktet; vinterskor och vantar i till sex  skolbarn, hennes och grannfruns. Och något oväntat; ett paket med en leksak till var och ett av barnen.

Se det var en julsaga och en alldeles sann, min mamma var ett av barnen och hon fick en fin blunddocka i sitt paket. Hennes äldre bror fick ett leksaksdragspel.

Hon brukade berätta den här sannsagan varje jul och jag har sparat denna muntliga berättartradition.

  


Av maricici - 5 november 2016 22:00

Enligt tradition minnesdagen för alla helgon som inte tillägnades en egen dag, eller alla dom som blev över. Idag; en allmän minnesdag för nära och kära som inte är helgonförklarande men däremot speciella och värdefulla för sina anhöriga.



    En av minneslundarna i Anundsjö kyrka. Här brinner många ljus idag, ljus som utstrålar alltid älskad, aldrig glömd.

Tänder mammas speciella ljus och lägger ner en kruka vit ljung. Minns mamma som brukade åka långt och vintersmycka sina föräldras grav just denna helg. En tanke till en liten men ändå så stor och stark dam som lärde mig vikten av att stå på egna ben framför allt. 

   Lite längre bort finns en minnestavla med namnen på alla som har sin aska spridd här. Närvarande på det lite österländska planet där man reinkarneras i den vackra omgivningen enligt mitt synsätt. Läser minnestavlan och ser bekanta namn. Mammas släkt, vänner, barndomskamrater och nybekanta namn från dom två centralorterna gör att hennes livs historia kommer i snabbrepris. en askgravlund är väldigt personlig på sitt sätt.

Pappas gamla arbetskamrat och hockeysupporterkompis ska också ha ett ljus. Och så ett till Lill-Hans.  

 

Farfar, farmor och älskade farbror Gösta. Farbror Gösta som inte fick några egna barn men hade ett bästa kompis förhållande till alla sina syskonbarn. Ett litet ljus smyckar deras gravsten.

Det börjar skymma ute och vi tänker bege oss hemåt.

Inne i kyrkan samlas andra till minnesgudstjänst.

Pratade med en närboende via Facebook i kväll; det lyser så vackert i mörkret just nu sa hon.

Det lyser extra vackert denna natt, där varje ljuslåga signalerar Alltid Älskad, Aldrig Glömd.

Alla Helgons Dag 2016

Av maricici - 6 augusti 2016 14:55

       Mamma 13/10-1933 - 6/8-2014

Alltid älskad

Aldrig glömd

  

Av maricici - 13 september 2015 19:30

         Lämnat ett höstarrangemang med rosa höstaster, rosa ljung, murgröna och någon vit mossa till minne av mamma.

Som vanligt var hon med och instruerade hur blommorna skulle placeras och det är väl det som är vitsen med en minneslund.

 

Anonym, men ändå så personlig. En speciell blomma, en vacker liten sten med inskription "Älskade mormor", en lykta med tända ljus, ett litet plastsmycke.. Allt som vittnar om den levande människan framför sina anhöriga.


Av maricici - 10 juni 2015 13:44

 

Lämnat en bukett rosor i lysande orange i minnesvården. Mammas favorit var rosor och hon skulle älskat den här färgen

 

Tände ett ljus också, det gick trögt i den friska blåsten och jag sa något... Tyckte precis jag såg mammas låtsashäpna min och konspiratoriska fniss, "Ja du, det var allt en himla tur att ingen hörde hur tungan slant"

 

Minneslund II och det stora träkorset som markerar var den allra första kyrkan låg.

 

Övergivna gravvårdar för dom sista av sin ätt. Pappas gamla arbetskamrater, två ungkarlar och skogsarbetare som bodde hemma hos sin mor och älskade MoDo Hockey, eller MoDo AIK som dom hette på den tiden. Dom brukade alltid hänga med mig och pappa på hemmamatcherna. Var sin ros till dom.

 

En reskompis från min högstadietid, en lite äldre kille med Downs Syndrom som åkte hem från sitt DV med samma skolbuss. Han dog i en tragisk drunkningsolycka för ett tjuogtal år sedan. En ros till Bushasse också   

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Ensparkibaken med Blogkeen
Följ Ensparkibaken med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se