Fick två bilder av pappa som ung av syster tre i kväll. Värdefulla minnen.

Pappa längst till vänster med slips som fladdrar i blåsten, lillebror Nils i mitten och storebror Carl-Gustav längst till höger. Uppskattningsvis 15, 13 och 17 år gamla och året kan ha varit 1947.

Distriktsmästerskap på skidor, växling i stafetten, pappa lämnar precis över på bild. Året var nog 1952.

och för att börja där jag slutade så raljerade jag inte i förra inlägget. Alla Norrlandsboende jag mött har skrattat igenkännande, jo då så där kan det kännas inombords ibland under snörika vintrar.

Då känns det bra med en snöfattig vinter då och då, tills notan ska betalas på vårkanten med ihjälfrusna ömtåliga växter.

Den här våren grävde jag upp fjärilslavendel och en vacker pion.

Läser artikeln igen utan fatta vart man vill komma, annat än till en idyll där alla mår bra.

Nah, så enkelt är det ändå inte mig veterligen, på landsbygden bor det också människor som mår dåligt.

Om man ser till dom grova strukturella dragen så håller dom på att avvecklas.

Vi har gått från industrisamhälle till högteknologisamhälle vilket innebär att en massa människor blivit överflödiga och arbeten som utfördes manuellt kommer aldrig igen.

Punkt två; man satsar helhjärtat på ständerna, även i landsbygdsregionen och dessutom ska det hela benas upp i storregioner med mera än halva Sveriges yta som en enda. Med allt vad det innebär av konflikter mellan olika landsändar som inte har samma målsättning och behov.

Under veckotidningsytan med natural mindfulness, natural wildlife och hela middevitten ligger man i som en rem. En skola till som ska läggas ner, en BB-avdelning på det lilla sjukhuset, nästan hela bygget i en annan småstad, några äldreboenden ska centraliseras.

Och känner sig ganska vanlig-och personlighetskluven där man plötsligt kickar ett arsle som försökte säga något om stadsgrejen. Folk vill ju bara må bra, så låt dom göra det då!

För övrigt så konsumerar vi också för mycket, sagt med oss själva som referensramar. Ungefär i klass lågbugdet och medeldyrt.

Frågade nyligen mig själv varför vi köper nytt numera, det gick ju bra när ungarna var små, vi var fattiga som löss och handlade bara på second, för att vi var tvugna.

Sagt och gjort, vi behöver inte köpa nytt bara för att vi kan.

Tänker på konsumbussen som körde ut varor till yttersta glesbygden när jag var barn.

Där var mörkt, trångt, och utbudet av varor skulle inte räcka till att  fixa en hel middag i  dag. Men dom hade syrliga karameller och godisklubbor och då överlevde jag.

Men numera kan man beställa det mesta på internet.

Och hämta ut det hos närmaste postombud, då man är försedd med minst en bil och körkort.

Jag frågar inte vart vi är på väg någonstans utan hur vi hamnade här.

Yngste grabben har gjort sitt läkarbesök och det gick bra, behövdes bara en snabb titt för att diagnosticera en typiskt godartad förändring som skulle vara enkel att avlägsna om inte yngste grabben varit så stickrädd. Nu får det vänta till samband med eventuell större behandling av något som utförs under narkos.

Yngste grabben var jättenöjd och dessutom hittade han en panamahatt i 20-kronorslådan på COOP så var dagen helt perfekt.

Själv är jag sådär nöjd-med minnet.    Hälsade på ett ansikte som verkade bekant och tydligen kände pappa som efterfrågades, "Jo tack, han är ju dement, och, ja, han är bra på att maskera sin demens så det är svårt att säga"

Tanken slog mig precis att det verkar vara flera som hamnat i den rollen.

USB;n spelade "Sol, vind och vatten" Ted Gärdestad var det visst? Ledmotivet i en TV-serie som hette Mona och Marie.Den minns jag inte mycket av dock.

Åkte förbi min gamla högstadieskola och minns att låten satt som en smäck denna tid på året, men jag kan inte identifiera mig på samma sätt längre. Bra. Då har jag åtminstone inte gått i barndom.

Och så glömde jag att köpa gurkplanor, jävlars, jävlar nu hinner dom väl ta slut igen. Folk är som galna efter gurkplant i år.

Ska inte lägga in sol, vind och vatten på Spotify av den anledningen att jag var en av dom som började närma mig 30 innan jag upptäckte Ted Gärdestads storhet.

Jag ska ta en annan låt, en antilåt. Jag och min bästis var inne i en antiallt period och vad spela då. Resten av skolgården lyssnade på ABBA, Black Sabbat eller gammal hderlig svensk progg.

Åhh jag vi hörde den på P3 en natt när vi satt uppe och tjuvrökte och blev fast för den ultimata antalltlåten:

Den:

Sitter och uppdaterar länkarna, tar bort dom som inte uppdateras eller på annat sätt blivit inaktuella och ersätter dom med nya (en del nygamla som inte använts på ett tag.)

Tittar på bildspelet på MIF;s hemsida och blir nostalgisk;

Ingången till Mellansels bad och camping, förr var det bad och kommunbibliotek och jag känner klordoft när jag tittar på bilden, året var 1972 och vi hade gymnastik och skulle simma och ta ett bastubad efteråt.

Tallparken där det stolta fotbollslaget i div 6 brukade spela sina matcher, och somrarna var alltid varma och man satt i solen och hejade på sitt lag.

Fotbollsknattarna, där spelade syster tre på ett tidigt åttiotal.

Utomhusbadet; plaskpoolen där mina tre yngsta brukade bada, mellanbassängen där dom två äldsta gick simskolan och försomrarna var alltid sadistiskt svinkalla. Deras mor gick simskola i en inrutad plätt av Moälven, den nedanför bron, det var icke tempererat och ett mördande strömdrag utanför avspärrningarna.

Sjönästet 1995 där vi köpte biljett till En midsommarnattsdröm, Shakespeareklassikern och en dunderkul förväxlingskomedi som ingen bör missa.

Den rätt nya välkommenskylten, den vid utfarten mot väg 348, den som är en vacker lövträdsalle sommartid och ett riskmoment snörika vintrar då grenarna har böjt sig ner mot vägbanan när det varit som värst.

Det var om delar av bildspelet.

Den av några efterfrågade länken, När världen möts i Mellansel finns här.

Då jag inte tillhör dom som verkar aktivt som Svenska kyrkan, Idrottsföreningen och andra idella så föredrar jag att inte lägga den på länksidan. Skulle kännas lite som att ta åt sig äran av andras jobb, lite penibelt och fel sådär.

Jodå, mig veterligen så flyter det på rätt bra, men just nu är det fler än hundra och faktiskt barnfamljer som ser ut att dominera i antal för närvarande.

Som svar på en fråga så tror jag inte man kan tala om segregation på landsorterna, det råder helt andra förutsättningar än i storstäderna. För det första så trängs en mindre befolkningsmängd på en gemensam yta och för det andra så är landsbygden lite segregrerad i sig, ett faktiskt problem speciellt i Norrlandslänen.

Och frågan om acceptans så är väl svaren individuella, personligen tycker jag att det räcker med en bekräftande nick eller ett svar på ett hej, "jovisst det är okej för mig, du är välkommen" Mer behövs inte. Och faktum är att man inte umgås med alla svenskar i en mindre tätort, så nej det är inte rasistiskt utan ett tecken på att man behandlar alla lika.  

Annars, här bor en massa människor med skilda värderingar och åsikter om this and that, det är inget nytt under solen, och inget som förvånar vare sig mig eller någon annan.

Kan hålla med grannen om att det inte ser ut att existera någon direkt främlingsfientlighet, åtminstone har jag inte mött någon öppen sån.

Och så länge man är öppen för förslag och villig att diskutera så finns det en bra grund för ett bättre samhälle, eller hur man nu ska uttrycka det.

Och min blogg har ett annt grundtema, detta med autism och hur man faktiskt upplever sin egen tillvaro som vad andra brukar kalla "normal". Människan är en anpassningsbar figur som kan vänja sig vid det mesta.

Och musik, vilket tema ska man välja till detta?

Själv kan jag inte tänka mig något bättre än lite Cajun Conuntry sound:

   Den äldre grabbens rum är tomt en vecka framåt, brorsan är också på korttidsboendet, dottern är i Sundsvall och äldste grabben hemma hos sig i Ö-vik. Skulle försöka komma hem till midsommar.

Sambon tittar på någon film på TV.

  Påskmakeupen väcker minnen till liv. Minnet av en trettonåring som skulle hyllat en mascara vid namn Miss Manga som ger megalånga och tjocka fransar, hon fick använda kakmascara och spotta på borsten då 1974. Hon skulle vidare gjort stora ögon över uppskattningsvis 30 TV-kanaler att välja på och detta på en Långfredag! Samt en TV som ser ut som en bioduk. Och rynkat på näsan åt det faktum att det är åldersgräns även på att köpa röka i framtiden.

-Lika bra det, du kommer att få asmatiska bronker och gratis Bricanyl istället. De du!

Hon öppnar korken på Black Opium, sniffar, nickar gillande och sprayar på sig frikostigt. Smaken för tunga, söta parfymer har aldrig förändrats.

-Duuuh, lämna lite kvar åt mig också!

Prisklasser som hon kunde glömma som barn.

Och nu har vi råd, för att vi jobbat och stått i som en liten grön gris i halva vårt liv. Mamma hade rätt, man måste ligga i för ingenting är gratis.

  Och små kladdiga läppglans med godoft finns också kvar, jodå. Men det där hiskeliga rödlila läppstiftet har jag kastat bort.  

-  

Här fanns det mycket skoj, ja. ett oujabräda, böcker, parfymer  och 25 nagellack. Men dom kom jag över billigt på en auktion förstås.    Nej du, vi ska inte alls åkalla någon "ande", det är som att ringa ambulans bara på skoj.   Du testade det en gång? Och det bullrade som satan och så blev du jätteskraj?  

-Nej, det var inte för att "onda andar blev arga", det var för att du trodde det fanns såna och så skrämde ni upp er själva. Så kan det gå.

-Uh, va? Nej, jag tror inte att det finns "onda andar" numera, det var längesedan jag slutade tro på sånt.

-va, jag tror inte att det finns en snäll ande som heter gud och så en elak som heter satan, så är det.

Du har varit på BF-bion också och sett Exorcisten och den var heemsk?   

-Jag tycker inte det, jag tycker den bara är fånig numera. Man lägger på ljud för att det ska låta hemskt, så här:  och så tror man att det är handlingen som... Det är så det går till.

Och så ville du låna ett par böcker, vad har du hittat?

   Den och den. Bara du lämnar tillbaka dom sen så.

Påskäggen är större numera, ja. Men jag ska inte äta upp allt själv. Jag ska dela med resten av familjen och så ska vi bjuda ev gäster som kommer hade jag tänkt.

Javisst, somliga saker förändras aldrig, inte sant?  

Ja, hur kunde jag glömma musiken? Men dom här gamla vinylskivorna, måste vi dra en sån igen? Vi spelar ju dom så ofta. ABBA, hon tycker att det finns bättre musik än ABBA och det tycker jag också, men alla vill höra tidstypiska ABBA så vad gör man?

Jag tycker i alla fall att vi tar något nytt.

alltså min gamle lärare från samhällskunskapen i gymnasiet som inte tillät något ifrågasättande av löner i en Pavlovsk effekt, det var bara att hänga på hans frågor och svar för att utveckla ämnet vidare. Han tillät för den delen inte att man slirade iväg angående något ämnesområde utan att fördjupa sig. Det var en äldre herre nära pensionsålder, aktivt troende kristdemokrat och den ultimata pedagogen som verkligen gjorde att man fick ut det mesta av undervisningen. Framför allt lärda man sig att tänka till och landets gymnasieskolor borde vara fyllda av hans pedagogiska modell.

Alltså har jag funderat runt min anspråkslösa effekt där det viktigaste är att jag kommer fram till resultat som förändrar i min riktning. Och den ekonomiska ersättningen förefaller tämligen oviktig. Huvudsaken att jag har tak över huvudet och mat på bordet och lite på den vägen fungerar jag.

Och apropå mat så skulle jag sätta ut recept på en treveckorssallad, en smarrig vitkålssallad som ska gå att spara i kylen upp till tre veckor om man gör en stor sats. Hur det är med det vet jag inte då vi aldrig lyckas få den att räcka tiden ut. God både som pizzasallad och som en portion råkost innan maten (sambons kommentar)

 Till en stor sats behövs

1.5 kg vitkål

5 hg morötter

1 medelstor purjolök

2 röda paprikor medelstora

1 gul paprika

2 1/4 dl äppelcidervinäger

1.5 dl rapsolja

1.5 dl strösocker

salt och peppar

Blanda äpplecidervinäger, rapsolja, socker, salt och peppar i en kastrull och ge den ett hastigt uppkok.

Låt lagen svalna något innan den blandas med övriga ingredienser. Under tiden; Strimla vitkål och purjolök, grovriv morötterna och hacka eller finstrimla paprikan. Blanda alla grönsaker i en stor skål, häll över lagen och blanda väl.

Förvaras i kylskåp.

Lite nattmusik:

sedan den otippade smällen mot Karlskrona senast, men nu så vände det i kväll, vinst med 4-1 över HV71.  

Tre sköna poäng, nytt hopp om livet och en massa hight fives med dom andra i Fejans supportergrupper..

Det är inte ofta jag klickar    på det mesta i mitt newsfeed men när jag gör det är det MoDo som har vunnit en match.    

Annars har det varit en vecka där inget speciellt hänt, jo vi har varit ute en sväng den första soldagen sedan November

och promenerat runt i grannbyn som omväxling. Den första soldagen på året är den bästa, sommaren får ursäkta.

En bild till.

Över till läsning;

Jag har fått en present av dottern;

Boken som hennes mamma föddes upp och fostrades efter. Ut med barnen i friska luften och så minimalt med lekasaker för att inte kväva deras fantasi och kreativitet. Den känns igen. Att börja på nivån kottdjur av tallkottar och tändstickor och så gå över till sälgpipor och kåtor av granris. Klättar upp på taket till den stora förrådsbyggnaden vintetid och så inte våga klättra ner. Fick man göra till sist eftersom man var där ute ensam. Försöka nå nedersta stegpinnen för att nå taket på ett trevånings hyreshus. Hoppade upp och körde solarplexus i väggen på något vis, tappade andan. En stencool mamma visade; böj överkroppen bakåt så kan du börja andas igen. Störtlopp utför den stora snövallen som dumper kört opp, ett blåöga av den trubbiga änden på staven och en bruten skida.

På något vis så sitter det i att det finns inga hinder som är för stora när man ska ta sig fram så där kanske han hade sina poäng, han Docent Mannheimer.

roande att kryssa i och se resultat men berättar just inget om din personlighet och ditt liv..

http://mingeneration.story.aftonbladet.se/chapter/60-talet/

Jag satte kryss för Bombi Bitt och jag, serien baserad på Fritjof Nilsson Piratens bok och underbart burleska persongalleri samt Stellan Skarsgårds skådespelardbut. Samt Teskedsgumman..

Annars kom vi ju inte in för än på -70talets filmlista;Skräckklassikern  Exorcisten och Fäbodjäntan, en av dom få p-filmer där en kvinna ägt handlingen. Så man ska inte klaga.

Jag avskydde raketosten, men älskade hårdbrödmackor kryddade med Aromat. För övrigt den första cancerstämplade produkten i mitt liv. Där fanns också en riktig telefon och så mina älskade barbiedockor.

Och sen tar det stopp. Möjligen låg hela arbetsmarknaden öppen för den som hade höga skolbetyg, och berdeskapsjobb var inga rikiga jobb, utan en överlevnadsplanka tills man hittade ett riktigt jobb. Fördelen var i alla fall att man skaffade en massa arbetslivserfarenhet som man fick lägga in i sina CV;n och att det vaar betydligt mera mentalt stimulerande än att bara gå på soc och känna sig icke produktiv.

Och att vi var den första generation som faktiskt fostrades till individualister enligt den tidens pedagogik, åt var och en sin egen personlighet. Och det har inte gjort oss "evigt unga" men däremot har den gett oss ett jäkla självförtroenden som sticker ut överallt och irriterar gamle Jante. Att allt är möjligt är en självklarhet för en tidig sextiotalist. Om man själv bjuder till. Det fanns inget som hette gratis middag i vår generation vad jag minns.

Nästa fråga, var god välj subkultur..

Svårt, minns inte att jag fastnade för någon speciell. Skulle tro att jag undermedvetet influerats mest av den första punkvågen, Sid Vicous, Nina Hagen, återigen individualisterna.

Grinar lite illa åt myten om den sexuellt experimenterande generationen och undrar var man hittat den någonstans utanför biodukarna? Möjligen så tillhör kvinnogenerationen dom som ser rätten till sin egen sexualitet och sin egen kropp som en självklarhet, bekvämt framcurlade av dom sena fyrtiotalisterna. Där är vi nog lite bortskämda.