Ensparkibaken

Inlägg publicerade under kategorin Jag blir historisk

Av maricici - Torsdag 2 mars 01:30

men varför börja snöa nu i sista minuten? Kunde lika gärna fått fortsätta med dagsmeja och så det blir vår någon gång. Nu får vi vänta till mitten av Maj som vanligt.  

Har fått hem böckerna från bokrean också så det blir lite bloggat. Har börjat med Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 och sträckläser en personlig och historiskt intressant skildring av Stockholm, omvärlden och tidningsrubrikerna.

En av dom första vuxenskildringar jag fått. Mamma hade minnesglimtar av fattigdom, matbrist och ångest emellanåt. Mor och fraföräldrarna tyckte inte det var något att berätta om; farfar var förlagd i Boden, sagt lite korthugget med en och det var allt ton. Morfar posterade vid en järnvägsknut, Mellansel. Han oroade sig för hur kvinnorna i byn skulle klara jordbruket själva. Där passerade tysktransporterna in till Norge. Frågade hur manm kunde och fick, bara ett barskt ögonkast som meddelade att en menig lyder order! till svar. Och vem har sagt att livet ska vara roligt jämt? Dagens ungdom och räkmackan dom seglat på  Något fastnade i alla fall: "Döm aldrig en man för än du gått en mil i hans mockasiner"

Dom fattiga kronotorparna hade inte råd att prenumenera på dagstidningar. Eller tid, där en ensam kvinna skulle sköta jordbruk och 4 till 8 barn. Ibland ägnade dom sig åt att lyssna på en radiosändning gemensamt.

Astrid Lindgrens krigsdagböcker fyller i kunskapsluckan.

 

Lite medfaret foto från 1939 eller 40. Lilla moster i den vita klänningen, mamma i basker. Okänd dam i prickigt och sedan är det mormor och morfar på bilden.

Och den här favoritlåten hade även torprfruarna:


ANNONS
Av maricici - 22 november 2016 07:43

Och dom är så många att man kan tro det rådde fotoförbud redan på den tiden. Men här är dom i alla fall.

     Dottern 2 år hemma hos mormor, morfar och ett par mostrar

 

Äldste grabbens egendesignade luciautstyrsel. År 1987 tror jag.

 

Och från dagisfirandet år 1991. Dottern längst till vänster. Se så glad hon är.

 

Tomte på rymmen från samma luciatåg. Den äldre grabben vill hellre mingla hos föräldrarna.

ANNONS
Av maricici - 10 september 2016 20:40

Skulle posta receptet, inte enkla sockerkaksmuffins från mamma Majsans kokbok denna gång utan kokosmuffins med blåbärstopping från hennes dotterdotters något reviderade upplaga.

Muffins

2 dl vetemjöl

1.5 dl strösocker

1.5 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

125 gram rumsvarmt smör

2 ägg

2 msk mjölk

ca 1-2 dl kokosflingor (pröva er fram)

Börja med att röra ihop alla ingredienser förutom mjölk och kokosflingor ordenligt.

Tillsätt först mjölken under omrörning och sedan kokosflingorna.

Häll smeten i muffinsformar och grädda i 170 graders värme i mitten av ugnen i ca 20 minuter.

Medan muffinsarna svalnar blanda glasyren.


Vit chokladglasyr grundrecept

115 gram vit choklad i bitar

55 gram rumsvarmt smör

3 msk mjölk

smältes i vattenbad under omrörning

Tag sedan skålen från kastrullen och rör i 175 gram florsocker till smeten är jäm och klumpfri.

Här är den smaksatt lite försiktigt med blåbärssylt och avslutningsvis garnerad med kokosflingor och minimarshmallows.

 

Silikonformar till dom stora och knäckformar till överbliven glasyr.


Vidare på temat sveriges gamla hemmafruar eller Majsor, var det visst Majsans sångbok.

Majsan och faster satt och fikade och diskuterade någon nytt som kommit till byn;popmusik.

Den här till exempel:



Av maricici - 4 september 2016 13:09

http://www.dn.se/mat-dryck/hemmafrun-maj-har-fatt-en-egen-kokbok/

Gårdagens läsning i köket hos mej..

Har inte läst böckerna om Maj så jag kan recensera dom men jag fick ett bra tips av författarinan själv.

Möjligtvis som svar på ouijabrädets fråga om varför triologin ska förminskas och gullenuttas till med en kokbok?

Har att göra med att jag är född och uppväxt i köket hos en Maj och tyckte att hon hade flera strängar på sin lyra än att laga mat, hon hade alltid något intressant att meddela under matlagningen. Till hennes barn, till vänninnorna på andra sidan telefonluren som satt fastklämd under hennes haka medan hon diskade eller stöpte bulldeg. Hon brukade bjuda in vänninnorna på kaffe med doppa, inte mat. Träffen som brukade sluta vid 15, för då skulle middagen förberedas för att vara färdig till pappa kom hem. Man kom hem från skolan, blandade saft och tog för sig från kakbrickan och försökte lyssna.. Frågan vad det var ni viskade om fick majsans skälmska "Nyfiken får inte allt veta" eller "små grytor har alldeles för stora öron" till svar.

Majsan som artigt munblossade på en mentolcigarett hon blev bjuden på. Hennes eftergift till dom världsvana damerna, själv rökte hon inte. Sånt kostar bara en massa pengar som vi inte har ha hon bestämt.

Men visst handlade det om mat, den där tröttsamma maten som man ska tänka på jämt som hon sade.

Idag; Stekta strömmingsflundror, potatis och råriven morot och så klappgröt och mjölk till efterrätt.

Kommer att tänka på klappgröten, den hade fruktsaft och mannagryn som bas, vispades luftig och var himmelskt god.

Måste hitta receptet. Det sociala arvet jag har med mig. Det och min egen kokbok i kategorirubriken.

Och så den helt hysteriska mackan som två Majsor brukade göra åt sin tonårsdotter med bästis; smörad långfranska, hårdkokt skivat ägg, Kalles kaviar och en stor klick bostongurka.

Förmodligen förbrukade två växande kvinnor massor av salt och energi.

Det var ju annat detta skulle handa om utan Majsans andra sidor, Valspåket stå på dig annars gör någon annan det och med en rulle silvertejp kan man slå vem som helst i debatt.

Och att hon alltid var aktiv, värvade hon inte medlemmar åt hyresgästföreningen, så gick hon kurser i ny matematik eller hur man drejar keramik. Eller tog städjobb kvällstid när farsan var hemma. Men middagen hade hon alltid lagat och den skulle stå på bordet innan hon gick. Disken kan äldsta jäntan ta, lika bra att hon lär sig..

Det sociala arvet, hur man bloggar och lägger bogköttet i en gryta, man förkokar för att få det riktigt mört till middagens kalops.


Och så givetvis, Majsans egen sångbok, och 60-talslåtarna hon gnolade på under matlagningen. Börjar med egen nummer ett, låten som liksom personifierade min egen lilla Majsa:









Av maricici - 3 september 2016 01:09

till sena kvällsdisken blev det.

Inga instabilder på glamorösa tår som sticker upp ur skumbadet med levande ljus som enda belysning, bara en hand med en ärtgrön vispskål och en knallröd diskborste, men sticker upp ur skummet gör dom i alla fall. Visst, det har  varit en bra dag i dag också och sånt ska firas. Om inte annat för att avloppet i tvättstället är fixat och nu luktar det fräscht igen.

Åttiotalet då och nu - läste bilagan i sängen i morse och backade minnesbanken en bit..

http://www.dn.se/sthlm/80-talet-da-och-nu/

Axelvaddar att skratta åt -NU, oversized kavaj med matchande axelvaddar minns att syster ett hade en turkosblå och min var vit. Färgskala glass i tresmak, mintgrön klänning med matchande pumps, glassigt rosa gymdräkt med svarta tights och rosa benvärmare-jo.

Här gick alla på gymmet och byggde muskler, så även jag och min då blivande sambo.

Då kroppsfixerad och anorektisk

Nu- tja, tjock  


Då -Chockbilderna på Rock Hudson, AIDS, en könssjukdom man dör av och sen blev det förenat med livsfara att ha tillfälliga sexkontakter. Åttiotalet, det var då man pratade sex och död i samma andetag.

Nu- Döden kryper närmare igen, av orsak att man befinner sig på den sista halvan av livslinan numera. Dödsannonserna skriver årtal som lite äldre än och lika gammal som lite nu och då och på något sätt så har man accepterat faktum, den kommer när den kommer, ingen vits att grubbla på.


Då; Dallas på den ena av två TV-kanaler, missade inte ett avsnitt.

Nu- Fifty-seven channels and nothin' on (Bruce Springsteen)


Då: Förfest med Vargtass och så en Gröna Hissen i baren.

Nu: Ett glas vitt till disken (Nåja, två glas då)


Men förfestmusiken är sig lik-nu och då:



Av maricici - 4 augusti 2016 23:50

Fick två bilder av pappa som ung av syster tre i kväll. Värdefulla minnen.

 

Pappa längst till vänster med slips som fladdrar i blåsten, lillebror Nils i mitten och storebror Carl-Gustav längst till höger. Uppskattningsvis 15, 13 och 17 år gamla och året kan ha varit 1947.

 

Distriktsmästerskap på skidor, växling i stafetten, pappa lämnar precis över på bild. Året var nog 1952.

Av maricici - 13 juni 2016 20:15

och för att börja där jag slutade så raljerade jag inte i förra inlägget. Alla Norrlandsboende jag mött har skrattat igenkännande, jo då så där kan det kännas inombords ibland under snörika vintrar.

Då känns det bra med en snöfattig vinter då och då, tills notan ska betalas på vårkanten med ihjälfrusna ömtåliga växter.

Den här våren grävde jag upp fjärilslavendel och en vacker pion.


Läser artikeln igen utan fatta vart man vill komma, annat än till en idyll där alla mår bra.

Nah, så enkelt är det ändå inte mig veterligen, på landsbygden bor det också människor som mår dåligt.

Om man ser till dom grova strukturella dragen så håller dom på att avvecklas.

Vi har gått från industrisamhälle till högteknologisamhälle vilket innebär att en massa människor blivit överflödiga och arbeten som utfördes manuellt kommer aldrig igen.

Punkt två; man satsar helhjärtat på ständerna, även i landsbygdsregionen och dessutom ska det hela benas upp i storregioner med mera än halva Sveriges yta som en enda. Med allt vad det innebär av konflikter mellan olika landsändar som inte har samma målsättning och behov.

Under veckotidningsytan med natural mindfulness, natural wildlife och hela middevitten ligger man i som en rem. En skola till som ska läggas ner, en BB-avdelning på det lilla sjukhuset, nästan hela bygget i en annan småstad, några äldreboenden ska centraliseras.

Och känner sig ganska vanlig-och personlighetskluven där man plötsligt kickar ett arsle som försökte säga något om stadsgrejen. Folk vill ju bara må bra, så låt dom göra det då!


För övrigt så konsumerar vi också för mycket, sagt med oss själva som referensramar. Ungefär i klass lågbugdet och medeldyrt.

Frågade nyligen mig själv varför vi köper nytt numera, det gick ju bra när ungarna var små, vi var fattiga som löss och handlade bara på second, för att vi var tvugna.

Sagt och gjort, vi behöver inte köpa nytt bara för att vi kan.

Tänker på konsumbussen som körde ut varor till yttersta glesbygden när jag var barn.

Där var mörkt, trångt, och utbudet av varor skulle inte räcka till att  fixa en hel middag i  dag. Men dom hade syrliga karameller och godisklubbor och då överlevde jag.

Men numera kan man beställa det mesta på internet.

Och hämta ut det hos närmaste postombud, då man är försedd med minst en bil och körkort.

Jag frågar inte vart vi är på väg någonstans utan hur vi hamnade här.



Av maricici - 27 maj 2016 12:55

Yngste grabben har gjort sitt läkarbesök och det gick bra, behövdes bara en snabb titt för att diagnosticera en typiskt godartad förändring som skulle vara enkel att avlägsna om inte yngste grabben varit så stickrädd. Nu får det vänta till samband med eventuell större behandling av något som utförs under narkos.

Yngste grabben var jättenöjd och dessutom hittade han en panamahatt i 20-kronorslådan på COOP så var dagen helt perfekt.

Själv är jag sådär nöjd-med minnet.    Hälsade på ett ansikte som verkade bekant och tydligen kände pappa som efterfrågades, "Jo tack, han är ju dement, och, ja, han är bra på att maskera sin demens så det är svårt att säga"

Tanken slog mig precis att det verkar vara flera som hamnat i den rollen.

USB;n spelade "Sol, vind och vatten" Ted Gärdestad var det visst? Ledmotivet i en TV-serie som hette Mona och Marie.Den minns jag inte mycket av dock.

Åkte förbi min gamla högstadieskola och minns att låten satt som en smäck denna tid på året, men jag kan inte identifiera mig på samma sätt längre. Bra. Då har jag åtminstone inte gått i barndom.

Och så glömde jag att köpa gurkplanor, jävlars, jävlar nu hinner dom väl ta slut igen. Folk är som galna efter gurkplant i år.

Ska inte lägga in sol, vind och vatten på Spotify av den anledningen att jag var en av dom som började närma mig 30 innan jag upptäckte Ted Gärdestads storhet.

Jag ska ta en annan låt, en antilåt. Jag och min bästis var inne i en antiallt period och vad spela då. Resten av skolgården lyssnade på ABBA, Black Sabbat eller gammal hderlig svensk progg.

Åhh jag vi hörde den på P3 en natt när vi satt uppe och tjuvrökte och blev fast för den ultimata antalltlåten:

Den:

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Ensparkibaken med Blogkeen
Följ Ensparkibaken med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se