om tvåochenhalvtimme ska jag vara på avstämmningsmötet och hittills har jag avhandlat  a) Arthur b) Jimmie Åkessons sjukskrivning och c) och någons recyklinginlaga om Henry Svonni..

Punkt a tog jag upp i gårdagens blogg, punkt b; Jag vet hur det är att köra full fart och in i bergväggen i 230 knyck, det har jag gjort ett par gånger , du har mina sympatier, åtminstone för detta, Jimpa.. Som anhörigvårdare är man också lite speciell, korttidsfrånvaro från jobbet orkar man inte ta upp, det tas under frånvaro utan ersättningskrav och långtidsfrånvaro har bara en sjukersättning. Nog om detta. Och vad punkt c beträffar så kan inte vilda hästar få mig att ansluta mig till officiella debattforum och inte heller triggande med inaktuella nätrubriker.. Har redan sagt mitt då fallet var aktuellt och det är att jag alltid brukar kontrollera om nätforum som supportar varg och norrlandsvargarna i synnerhet har någon dold agenda som jag inte står för (dvs rasism och allmän samefientlighet). Både Djurens Rätt , Svenska Rovdjursföreningen och Nordulv är helt cleana vad jag vet.

Men tråkigt nog kan jag inte sätta upp detta på grabbarnas konto, utan det gällde vad man har för aktivitetsplan, vad har förbättrats, vad blev mindre lyckat, och står något område stilla och behöver en puff för att utvecklas?

Punkt a) Båda skulle behöva förbättra kondition och fysiologi, den ständigt återkommande punkten (Det har dom efter sin mor) och den äldre grabben skulle vilja vara delaktig i fler konkreta aktiviteter som hämta lunchen från storköket och övrigt köksarbete, och att yngste grabbens flytt ser ut att ha haft positiv påverkan (förmodligen för att det är en väldigt liten grupp han rör sig i numera) Och svårigheten här hemma är att halva kartan fattas till man kommer till DV och får höra mera detaljerat om året som gått.

Bara vi inte glömmer att köpa hamburgarna efteråt.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19829533.ab

Har inga offentliga nätkommentarer någonsin då jag av princip anser att det inte finns något att debattera.

Kan bara säga att kränkningen mot en människa som saknar förmåga att uttrycka sig verbalt är ett faktum och att den närmast sittande publiken inte upplevde något störande enligt FB-kommentarerna kan bekräfta..

Felet med folk i det här landet är inte att dom är lättkränkta utan överkänsliga åt andra hållet har jag förstått, man tål inte se this och man tål inte se that för än man har sin världsbild rubbad och KRÄVER att vi andra ska återställa tomtebolyckan..

Nope, gröthjärna. Har man sett något tillräckligt ofta så tycker man till sist att det är normalt och på den vägen fortsätter vi jobba.

Nyss var det den 1;a och jag skulle köpa den symboliska presenten till min ungdomsväninnas födelsedag, sedan blev det den 13;de, den första 13;de Oktober i hela mitt liv som jag inte har någon mamma som ska uppvaktas, mest på skoj för hon avskydde att bli ihågkommen på sin födelsedag  Med paketöppnings klassiska replik; Vad skulle ni ge mig detta för?   Ni vet mycket väl att jag inte vill bli uppvaktad! Inte bara därför utan för att vi på undersidan någonstans uppskattade lilla mamma som borde få efter förtjänst, det visste hon och där slöt vi fred.

Sedan var vi ner till Heby och Uppsala till sambons ALS-drabbade storebror, förtränger sjukdomen och försöker hitta livsgnistan, glimten i ögat som alltid varit storebrors signalement, och tyckte precis att den fanns där! Kramen, handslaget med ett gemensamt FUCK ALS!

Passade också på att låna BEMER-madrassen lite med en märkbar förbättring i rygg och axelpartiet som varit rent åt helsicke ett tag! Funderar på att skaffa en egen.

Sedan så har det varit flytt och installation för yngste grabben på hans nya DV fram och tillbaka, han har flyttat premanent från och med idag och där står jag frusterad och förvirrad och vet inte vad jag ska tycka. Jag borde väl lagt in en krfatfullare protest mot indragen assistans men å andra sidan tycker jag att man gör grabbarna en björntjänst om man låser dom vid en verksamhet, en person och ett moment mvh läroböckerna i så fungerar en person med autism..

Eller faran med att låsa sig själv vid andras teorier istället för att följa en människa på djupet, upptäcka andra vägar, andra möjligheter, dolda talanger. Kort sagt, upptäcka och utveckla nya styrkor och möjligheter istället för att stirra sig blind på svagheter. Ungefär som jag jobbar med mig själv, typ som jag vill att den nya grundskolan och särskolan skall utvecklas. "Från och med idag ska du jobba ihop med den nya killen Erik då, vi börjar med motionssimmet nu på morgonen, och sedan var det visst musik och långpromenad" Vi har inte träffats än och fått prata ihop oss i en ordentlig genomförandeplan, visstja, måste ringa Sofiaaaaa...

Och hit vill vill jag förstås gå och ta en titt men det hinns inte på Lördag för då fyller yngste grabben år och till skillnad från sin syster vill han gärna bli uppvaktad enligt konstens alla regler. På Söndag? Känns lite trist att köra ensam, sällskap syster 1 eller 2? Kan ge mig fan på att dom har sin arbetshelg båda två  

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/779418-efter-hjaltedadet-nu-ska-sandra-traffa-glada-hudik-teatern

Orkar inte skriva i kommentatorsfältet utan konstaterar att dom som i mångt och mycket jobbar med att skingra fördomar om sig själva inte kunde fått en mer passande hedersgäst än Sandra som fattat hur det ligger till utan att Glada Hudik teatern behövt berätta något.

Speciellt med tanke på att Mats Melin (ICA-Jerry) har haft det jättejobbigt att agera i liknande filmscener, något som grundar sig på precis en sån här taskig erfarenhet från hans barndom.

Skitjobbigt att läsa när man själv helt saknar erfarenhet, min bästa kompis i högstadiet hade en ett år yngre syster med downs syndrom och hon var liksom en av oss, en familjemedlem bland dom andra. Likadant här; två familjemedlemmar bland dom andra som dessutom har turen att ha schyssta grannar. Och så slås man i skallen av att man egentligen bara är lite slumpmässigt priviligerad, det finns en annan verklighet också..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19634804.ab

Dom hälsar, vem är inte ombytlig i humöret? Men det brukar väl ha sina randiga skäl och rutiga orsaker..

Som Jesper som var i gasen till strax före midnatt förmodligen oroad över något, möjligvis flytten till ett annat DV från ett meningsfullt till ett icke lika meningsfullt enligt honom..

Men du, jonatan inspirerar va?

Vi ska börja skulptera igen och sälja våra alster, och till att börja med ska vi fixa en konstnärsatelje av förrådet på något sätt. Yngste grabben tyckte att förslaget var bra eftersom han lugnade ner sig och somnade med detta och ett äntligen Fredag på läpparna. Och min i en hast påhittade fyllevisa om trettiotvå tjocka grisar som jagade slaktargubben tillbaka in i huggkubben.  

Och så ska jag börja planera, och den äldre grabben vaknar och vill ha käk, inte konstigt då han kräktes upp hela middagen, en SÅN jäkla höst med en sämre period med magen igen   Och så tyckte han att någon sa att det var Fredag och kom med kontaktbilden på potatischips, fick tjuvstarta med tio blad för här gäller det att somna om innan det är dags att kliva upp igen. Om han somnat? Vet ej, har inte vågat titta. En bukett med 20 smårosor i mixade färger står på köksbordet, den skulle min ungdomsbästaväninna haft på sin födelsedag, men jag hann inte. Försökte ringa men bredbandstelefonin låg nere i hela Ornskoldsvik med omnejd enligt Telia. Felsökning pågår. Vi umgås nästan aldrig numera men har kvar traditionen med en symbolisk födelsedagspresent, VIKTIGT   Kom fram till sist och avtalde tid i morgon istället.

Läser vidare:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19635411.ab

Visst var tidningsrubrikerna morskare förr? När U 137;an gick på grund skrattade och hurrade hela Sverige utan en tanke på att det kunde komma mera..

Åh jävlar där ligger dom och sprattlar som en skalbagge på rygg. Den illa gör, den illa far, ja  Redan på den tiden hade vi inget försvar att berätta om och det slutade med att dom tyckte det var lika bra att lägga ner hela skiten. Det var så det gick till. Ja, jag håller med slumpmässigt utvald koluminst http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/patriklundberg/article19629614.ab det enda jag saknar är gamla 91;an Karlsson min bardoms favorit och hans Klackamo regemete som lades ner.

Klickar fram slumpmässig utvald kolumnist till och

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/

Kan detta vara rikigt aktuellt? Hur ska han ta sig förbi Löfvens påstådda järnridå? Sitter Cantwell inne med mera info? Kan tänka mig att dom fått en ny omslagspojke sedan deras "bad girl" Anna Anka blev en trött följetong som sagt allt; orlasex socialstyrelsens rekommendation är ********** och sedan ville hon visst inget mera.  Grattis, det blev en pojke denna gång.  

Bara en sista, som yngste grabben sa innan han äntligen kom i säng

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article19604029.ab Och detta är väl inget nytt direkt, där har dom väl alltid befunnit sig, i dom högutbildades skara.. Själv kan jag direkt säga att Germaine Greer har haft poäng och ett visst inflytande men i övrigt har jag ställt mig ganska kallsinnig till det mesta. Inte för att jag är könsrollstraditionell utan för att jag har haft mina egna åsikter om vad jag ser. Kommer på mig sälv med att dra ut tuggummit till en lång remsa trycka fast ena änden på pekfingret och linda upp det med ett kraftigt "snurr". Se där ja, har man inte gått i barndom nu så vet inte jag...

Avslutar dagen med en gammal Kjell Höglund på tal om nostalgi.

Men då jag aldrig har varit något fan av uppdrag granskning så får jag tackla detta ur min egen kammarvinkel,

även om jag som förälder, anhörig och bästa vän tycker att det är okej att man belyser problemet från den sällan granskande vinkeln, nämligen samhällets och pedagogikens brister.

Hittade också ett blogginlägg postat av föreningen Kung över livets FB-sida som jag ska titta på-sedan..

Ska precis iväg och hämta yngste grabben på korttidsboendet då hans DV är stängt för underhåll och planering idag.

Sen ska vi gå och käka en hamburgare till lunch.

Eh, länkarna var det, ja..

http://bellan-autism-adhd.blogspot.se/2014/09/uppdrag-granskning-mycket-skrammande.html

http://www.svtplay.se/video/2347109/uppdrag-granskning/avsnitt-5

Uppdaterat med inga nyheter alls för personligt berörda och individer med skilda funktionshinder och problematik i botten, men med ett gemensamt symtom på att något är fel som uttrycks i självskade eller utåtagerande beteende och en vård som inte fungerar, man försöker desperat stoppa symtomen istället för att gå till botten med orsaken, eller om symtomen drar fokus från orsaken, det ÄR hemskt att stå och titta på ett självskadebeteenden oavsett om det handlar om en vän som skär sig djupt i armarna eller ens barn som dunkar samma armar gula och blå mot en vägg. Man vill spontant gå in och bryta omedelbart.

Nu tänker jag inte sitta som allas guru utan one size svar utan bloggar bara ner mina spontana reflektioner. Osammanhängade och med avbrott dessutom då jag har två grabbar hemma i helgen som prioriteras.

Om jag börjar med att hålla med om att ett nationellt handlingsprogram är behövligt, men inte mot självskadebeteende som den sjukdom den inte är, utan mot självskadebeteende som symtom inom diverse tillstånd som Generaliserat ångestsyndrom, Anorexi, Traumatiserade människor av ex övergrepp av skilda slag, Grundorsaker som ADD, ADHD, och autismspektrumtillstånden där man inte är kompatibel med sin omvärld per funktionsnedsättning.

Medföljartekniken liknar min avledningsteknik som jag brukar använda till den äldre grabben och det brukar fungera, någonstans, till sist - problemet är att det inte är lätt att komma nära 178-190 cm långa herrar som blir utåtagerande när man kommer som hej kom och hjälp mig och bara späder på deras pågående frustration.. Och det är ungefär där vårdande instanser brukar följa den enklaste vägen, fasthållningar och bältesläggningar, för dom kan inte få slå oss eller skada sig själva. Om vi går till botten i detta speciella fall så brukar man som föräldre undra; vad gick snett i den här situationen? Och oftast är det i bristande kommunikation och ömsesidig språkförbistring, både hos barnen i grunskolan och dom utvecklingsförsenade (här) unga männen hemma i sin bostad.  Samt att jag och mamman i länken har något gemensamt, vi är inte rädda för våra vuxna barn för vi har känt dom hela livet och har därmed ett både kommunikativt och emotionellt försprång. Står man och är rädd och försöker avvärja angrepp hinner man inte kommunicera, dvs ta tag i grundproblemen. Invädningar om att det är så lätt för oss andra finnes ej. Det är inte lättare för oss andra och vi har inga patentlösningar för den lättaste vägen, vi jobbar på det hela tiden och vem   har sagt att livet alltid ska vara så enkelt? Avledningen sitt ensam på rummet ett tag så slipper du stå mitt i smeten som utlöste det hela fungerar ibland och andra gånger slår man armarna mot dörrposter och vägg så man blir gul och blå, försök avleda med frågetaktiken, vill du ha hjälp att bryta? Med en favoritbok, en muffins, en promenad eller va fan som helst som är omtyckt (försök att inte låta din bestörtning och desperation ta över dig, sånt smittar, försök intala dig att du vet vad du gör) Den äldre grabbens favorit är för övrigt att tvätta armar, ansikte och fötter med taktilstimuleringsteknik och man känner hur han bokstavligen slappnar av allt eftersom.

Och sedan eftergenomgången, vad utlöste det hela, var jag själv medverkande, hur gör man för att det inte ska upprepas? Och det är här det inte finns några enkla lösningar, det kan komma misslyckande på misslyckande, men vägen som inte ska överges är i alla fall, vi måste bli bättre på att kommunicera.

Har varit och fått den sista årsrapporten från brukarkooperativet, då det är klart för flytt till kommunalt DV till nästa år..

Sedan följde reserapporten; Det började med sprillans nya mercor och BMW,s när dom steg iland och alla tänkte; är det så HÄR det ser ut?   Det är så det ser ut för en turist, men sedan blev bagarna lotsade rätt, ut till fattigkvarteren där det såg ut precis som beskrivits av alla biståndsorganisationer.. Slitna hus som kallas rivningsobjekt i Sverige, en trång gata där bilar stod parkerade och dubbelparkerade på båda sidor och en abonnerad buss med en erfaren chaufför som tog sig fram till allas förundran.

Hon heter Viktoria 14 år och har Downs syndrom och är bagarnas fadderbarn sedan några år tillbaka och givetvis ville dom åka och hälsa på en gammal bekant som dom aldrig mött. Hennes boende alternerar mellan en ensamståenden mammas lägenhet och ett barnhem med särskola. Ett barnhem i skick som fick dom "normalstörda" att nästan brista ut i gråt. Nerslitet, förfallet, sovsalar med plats för 10 flickor i en sal och 10 pojkar i den andra och med en omisskännlig doft av fukt och mögel. Ett barnhem som personalen försökte renovera så gott det gick men det fattades en massa pengar tll bl a målarfärg. Dom "normalstörda" assistenterna och guiderna började desperat tömma sina fickor på allt i slantar som bidrag.

Dom hälsade på i köket där kokerskorna arbetade under primitiva förhållanden och ingen fattade hur dom fick till någon mat övht, men det gjorde dom, extra mycket på Måndagar då eleverna kom hem från sina ferier, barnen brukar vara mycket hungriga när dom kommer från sina fattiga hem. Personalen på hemmet kommenterade att det var mycket värre för några år sedan.

Och vad sa den yngste grabben och hans arbetskamrater, dom som aldrig hört talas om att det heter ultimata gyllene salar, eller att dom ska ha en standard på minst ett jätterum med pentry och handikappanpassat duschutrymme här hemma. Min grabb såg inget speciellt, han har aldrig hört talas om hög standard som enda tänkbara modell, och en tjej tyckte dom stora sovsalarna såg skitmysiga ut. Och så fick dom hälsa på hemma hos Viktoria, där ingen av dom kommer att beskriva svensk rivningsstandard. Dom vara bara hemma hos en vanlig tjej i ett vanligt bostadsområde, Viktoria har några kompisar från Sverige på besök, inget konstigt med det.. Mamman var glad och kallade bagarna sin nya familj.

Dom åkte ner till stranden , där alla rika bodde i lyxvillor, några som aldrig hört talas om hög standard såg inte skillnaden, däremot såg dom den vita sanden och det svalkande vattnet..

I kväll; den mest givande kväll jag varit med om på länge då jag fick privliegiet att titta genom andras ögon med och utan färgade glasögon och ställa lite begrepp på ända. Ett nytt modeordsom jag sett heter framtidstro, och jag fick känna vad personalen på barnhemmet och hela det fattiga Riga andades, äkta framtidstro.Efter middagen; allt-i-ett-panna med kyckling, klyftpotatis, suzzini, körsbärstomater och halloumi, kaffe och kladdkaka till efterrätt, började en insamling; det fattades täcken, kuddar, lakan och påslakan på barnhemmet som skulle dit.  Och vad säger jag nu till min unge man? Jo, vi måste ge Viktoria en slant till täcke och kudde hon har inga just nu. Visst, morsan har många barn och jag och Viktoria är bara två av dom, inget konstigt med det.

Som jag alltid sagt, vi lever ett annorlunda men inte sämre liv än familjer med "friska"barn.

En vacker murgröna på en sliten fasad och framtidstro

och det gick bra-not. Han hade låst in sig på toaletten mest hela tiden enligt hans nuvarande assistent. Inte för att jag tror att hans nya behöver ta det personligt utan för att han motsätter sig situationen med LSS-indragning och tvångsförflyttning till ny dagligverksamhet.  Mitt i eländet känns det skönt att se detta friskhetstecken och jävlaranamma.

I övrigt är talet genomläst med tillägget; du glömde mammas äkta röst om allas lika värde så den lade vi in..

Jag glömde den ja, hemmablind för allt vad mamma och uppväxt heter. Som någon annan sa på internet en gång så Citat; "innebär det inte att jag vill krama om alla, jag har mina personliga preferenser" Det innebär väl mera för min del att kunna möta en individ förutsättningslöst under lika men ändå olika, olika men unika. Nog om detta.

Satt och läste bloggar och kom till ett allvarligt, men vänta här nu själv, fotbollsfrun

Det handlar om Robin Williams död och självmord och jag kommenterade inte för jag har avvecklat mitt disqus som upptog alldeles för mycket fritid. Utifrån mina erfarenheter; Depression är en sjukdom förenat med dödlighet vis självmord om den inte upptäcks i tid, och det är alltså fullt korrekt att säga att man dog som följd av en djupare depression. En depression är inget som självläker, en depression är ett psykiskt tillstånd av apati, vanmakt och ibland självförakt och känslan av att ha fallit i ett bottenlöst svart hål. En depression är inte lätt att upptäcka vare sig för den drabbade eller omgivningen då den ofta kommer smygande och djupnar gradvis. Depressioner kan uppstå både ur ändrade livssituationer som skilsmässa, anhörigs död, arbetslöshet, fysisk sjukdom som t ex kroniska smärttillstånd och  för höga prestationkrav på sin egen person. En depression kan även komma till synes oförklarligt, där man förr talade i terminologin endogen depression. En person som drabbats behöver alltid fångas upp och få hjälp att komma ur sitt tillstån Oftast med en kombination av stämmningshöjande preparat och samtalskontakt. En deprimerad behöver under tiden stöd och tillsyn av vänner, anhöriga och medmänniskor. Att FASS ibland varnar för suicidrisk när man ätit sin medicin  en kortare tid är ingen skum biverkan utan beror på att apatin släpper men inte känslan av att allt är nattsvart.

Det finns allmän upplysning om hur du känner igen en stroke och larmar ambulans i tid. samma sorts information borde finnas om hur du känner igen en depression och agerar för den drabbades räkning.