Plocka i diskmaskinen och köra igång, hänga och tumla den äldre grabbens veckotvätt, vika ren tvätt, torka en fläck här och där, förbereda frukost inför i morgon (överraskning för sambon, har t o m fixat en tulpanbukett på bordet), titta till yngste grabben och ge nässprayer mot däppt däsa (nu har vi äntligen fått klatecken för allergitesten, gjorde dom två första idag) och så min egen psoriasisbehandling med Elocon och Locoidkrämer..

Och så tittade jag på Malou efter tio med Veronica Hedenmark och hennes lillkille, om hur det är att vara funktionshindrad förälder, om gravidietet, förlossning och framtid

Avlsutade med att försöka läsa morgonens DN som inte hunnits med men det blev bara ett snabbt, blädderblädder.

Ser i förra årets blogg att då var det också sjukhusbesök, farsans starroperation med mig som ledsagare.

Och så tanken på att snart är det dags att kliva upp tillsammans med grabbarna.

Nattmusik; får bli något klassiskt

http://www.dn.se/sthlm/det-paranormala-har-blivit-normalt/

Morgonens enda läsning och själv tycker jag att det är en positiv  utveckling, något som behövs som alternativ till det traditionella andliga som inte är allas likör..

Och vi har även arbete med energier bl a reikihealing, det finns med andra ord mycket mera än att bara tro på den här sidan.

Och så hade vi dagens FB- avisering från assistansjuristerna, ja. Det stämmer att det är så här det går till när alla får avslag även om inte alla tjänstemän brukar vara direkt kränkade och oförskämda, vissa har t o m turen att få enskilda tjänstemän som stöttar, som i vårt fall.   Eller att jag inte tänker lägga ner energi på en häpndsväckande allmänhet som smugit sig in i kommentatorsfältet och undrar om dom verkligen, v_e_r_k_l_i_g_e_n inte har någon som helst sakkunskap att bidraga med, mrs CC?

Nej, hon skulle inte tro det.   Fallet ligger väl för övrigt som en sluten angelägenhet mellan Assistansjuristerna och förvaltningsdomstolarna har hon förstått.   Men själv har hon uppsnappat;

När assistanstimmarna från Försäkringskassan drogs in så stod majoriteten av brukarna på bar backe och ansvaret lades över på kommunerna som fick en extrapost i sin ekonomi som dom inte räknat med. Och krasst sagt, därför försöker dom bli av med så många som möjligt utan att skada sitt eget anseeende, t ex med att förflytta från privat boende till gruppbostäder där inga LSS-assistenter tycks behövas, vilket också är fel. Det har redan rapporterats om brukare som far illa utan personlig assistans.

Ett ohederligt förfaringssätt som ersatt en öppen dialog, om allt, om vart mellanskillnaden tog vägen, om varför man försöker smygavskaffa lagen.

Det obehaget vill man inte ta.

http://www.allehanda.se/medelpad/sundsvall/klinikchefens-miljonavtal-tjanar-48-000-kronor-i-veckan-1

- Ja herrgud, vad säger man. Är någon värd så mycket lön?   

- Tja, det är ju dina personliga läkare på hjärt/kärl-

så vad tycker du han är värd?   

Lånar tidningen för att läsa själv.

Å ena sidan kan det tyckas ansvarslöst av ett konkurshotat Landsting men å andra sidan så har verksamheten räddat sambons dyrbara liv. Man känner sig onekligen kluven-eller bakbunden.   

Läser på sidan bredvid:

http://www.allehanda.se/angermanland/harnosand/saltvik-fange-kravde-2-2-miljoner-for-borttappat-bokmanus-far-bara-100-kronor

-Du, nu vet jag! Vi är alldeles för anspråkslösa i det här huset. Vi borde kräva mycket mer   

Läser på dagens jobblista; Baconpizza, Delvattenbyte i alla akvarier, tvätta grabbarnas sockar..

Har läst på om LSS-turerna och kan meddela att man vill börja med att få klarhet på en punkt; Hur kan konstnaderna rusa iväg så dramatiskt när så många har fått indragna assistanstimmar, det handlar om några i varje kommun och långt i från alla som det rapporterats om i pressen. Är det någon som förskingar där inne?

Grabbarna kan ni glömma, dom har redan fått sina timmar indragna till smärtgränsen där det påverkar dom negativt.

Timmar i privat boende, går på anhöriganställning där man har en massa timmar kvällar och nätter som inte den beviljade tiden räckte till för. Anhöriganställning spar en massa pengar åt stat och kommun, det har vi redan konstaterat.

Timmar på korttidsboende, behövde ingen assistent på grund av boendets höga personaltäthet.

Och så sa FK godnatt till LSS-timmarna på daglig verksamhet för att det borde gälla överallt. Gör det inte. Personaltätheten på DV är en helt annan, dvs undertalig, ett vanligt kommunalt fenomen. Den ena grabben fick byta verksamhet och den andra blir lidande av tidsbrist enligt hans egen personal. Och så ser läget ut för många, i alla tre personkretsarna.

Människor som inte får matstöd för att dom kan föra gaffel till munnen, men dom kan varken laga sin egen mat eller skära upp den utan hjälp.

Människor som inte får assistans så dom kan utföra den del av det förvärvsarbete deras kvarvarande förmågor tillåter, människor som inte får assistans så dom kan sköta sina egna barn.

Människor som tvingas på blöjor för att timmarna inte räcker till att få hjälp till toaletten på morgonen.

Alltså, läget är helt absurt.

Och vart tog mellanskillnaden vägen?

uppstigning, morgontoalett, bäddning, påklädning, frukost, skriva kontaktbok, diska frukostprylarna, ta morgonmedicinen, borsta tänderna, rakning, ytterkläder och ut till taxin inom loppet av 45 minuter gick som på räls.

Vad säger man?

Att det var inte i går, bokstavligt talat.

I går morse

Avisering FB, LSS Veronica från Assistansjuristerna har äntligen fått sin efterlängtade bebis   Med assistanskomplikationer   Ska försöka lägga ner mera tid och engagemang på detta nu framöver. Noterar att Åsa Regner gör som sina företrädare i alliansen, står som fallen från skyarna och undrar varför kostnaderna ökar - utan personlig kännedom kännedom som vanligt då.

Och så delegerar vi till FK som drar in assistanstimmar geom diverse kryphål för därtill är man nödd och tvungen.

Och dom ska ha pratat med intresseorganisationer påstås det. När, var och hur?

Än så länge undrar vi också här hemma, hur kan kostanderna ha ökat när antalet assistanstimmar slaktats så dramatiskt för människor som behövde dom?

Men nu har jag inte tid längre, har ett ärende in till stan med några papper för yngste grabbens räkning.

Läser Malena Ernmans blogg idag och konstaterar att så har det alltid sett ut, alltid är det några villaägare eller någon bostadsrättsförening som lägger in protest.

Nu har jag inte koll på alla fall i hela Sverige, men dom jag tittat på har fått ett lyckligt slut. Det där lyckliga slutet som kommer när man väl fått bekanta sig med det främmande och inser att det inte är så farligt som man trott. Sen så är det sällan som en hel förening eller ett helt kvarter är eniga, det visade sig vara en minoritet som var emot.

För bara fem år sedan så så trodde ingen att en tjej med Downs Syndrom skulle kunna bli fotomodell på heltid -

Madeline Stuart från Australien tog en hel modeintresserad värld med storm och visade hur fel man kan ta.

För 55 år sedan, alltså det år jag föddes fick mödrarna rådet att lämna bort sina barn till institutioner redan första dagen på BB, utdömda som icke livsdugliga av av ett dåtida samhälle, av en hel läkarkår.

För 40 år sedan visste man inget om vuxenautism, man bodde på mentalsjukus, ofta spännbältade. Det handlade alltså om energiska, viljestraka män som min äldre grabb. Jag vill bara dööö när jag tänker på saken  

Sedan dess har mycket hänt, samhället dvs vi har fått bättre kunskap och förstånd och därför ser jag positivt på framtiden.   

Mina egna framtidsplaner, skrivet med min årskurstvåhandstil:

Nästa helg ska jag äta långfrukost på Lördag och så sova lite till.

Och så har vi planeringsmöte för resten av året på Fredag å då ska vi åka in till stan. Och köpa en korv med bröd efteråt.

Vad vi ska prata om vet jag inte än, annat än att den yngste grabben vill ha en kontaktperson till sin fritid, nämligen Erik från DV.

Men mera att hedras ändå...

Handlar om rollgestalten Saga Norén, denna gång..

http://www.expressen.se/kronikorer/karin-sorbring/saga-noren-en-forebild-eller-nidbild/

Och konsten att sätta sig in i något på fem minuter som man aldrig hört talas om, nämligen serien Bron..

Samt konsten att dra efter andan och undra vad det var för onormalt med henne nu då?

Har lurkat på ett par forum och noterat att dom flesta är överens om att det handlar om personligheter och ingen Aspie är den andra lik..

Och att man kan låta en film vara en film utan att analysera sönder den.

Låt vara att mimiken mera påminner om den vid Parkinsons sjukdom så där har man kanske inte lyckats så bra..

Men lämna resten av personligheten ifred som faktiskt kan stämma ibland..

På mig som har vissa likheter även om jag inte har sådär jättesvårt med social interaktion, på mina buffliga grabbar, och alla andra som duger bra som dom är, även om dom inte alltid är så "älskvärda"  

Jo, jag sa personlighet. Vem skulle komma på tanken att ifrågasätta Gunvald Larsson?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21930609.ab

Lagen om LSS-assistans personkrets 1,2 och 3 igen, och tröttsamt nog så har vi en hel tioklöver politiker som aldrig har gett den någon högsta prio och därmed kan vi fastslå att det är för sent att komma in och berömma sig för något.

Låt oss istället komma till pudelns kärna och debattfrågan, hur mycket får funktionshindrade kosta?

Det som syns i artikeln är alltså resultatet av den forna alliansens slakt på sagda lag, man drar till med en massa byråkratiska formuleringar som att kan man stoppa sin mat i munnen så kan man äta, skit samma att man varken kan tillaga, eller skära upp den själv. Och på den vägen finns det hur många idiotexempel som helst. Bedömingen efter mina erfarenheter är att det finns en kille med Parkinsons sjukdom, alltså tillhörande personkrets 3 som inte faller utanför "ramen" någostans. Det enda som faller utanför ramen är fulknepen för att hålla antal assistansberättigade nere.

Vi som suttit där och spelat läpp när bedömingen för våra egna anhöriga gjorts kan dom. Vi som inte är rikigt införstådda med med att pengarna måste "rädda sveriges havererade ekonomi" eller "gå till bl a flyktingmottagning". Dom underförstådda signaler vi får när siffror kommer på tal hintar om att det inte är det som det handlar om, utan frågan om funktionshindrade får kosta hur mycket som helst?  I förra debattomgången blev en enskild lokal S-politiker brännmärkt för han drog upp frågan om fascistoida eller som han uttryckte det "nazistiska" resonemang av dåvarande alliansen. Helt felaktigt brännmärkt som jag och många andra ansåg då. Så nu öppnas frågan igen och får kvarstå; börjar man lägga in sitt veto om hur mycket en funktionshindrad får kosta stat och kommun är man faktiskt inne på detta tankespår oavsett om man är röd, blå eller blågul eller brun.

Så vill vi förstås uppmärksamma...

Att inte ens vi uppmärksammat den för än vi loggade in på FB nu på morgonen, vi är alldeles för upptagna med våra funktionshinder tror jag.  

Men givetvis kvarstår morsans hjärtefråga, den så viktiga utbildningen anpassad efter funktionshindren, där framför allt sidan ADHD/ADD är eftersatt.

http://kungoverlivet.se/

Varför känns det så jobbigt att bli ifrågasatt när man talar av egen erfarenhet, livslång?

En så kallad retorisk fråga för övrigt.

Annars är väl den viktigaste frågan för många grupper funktionshindrade att försöka rädda det lilla som lämnats kvar av

http://www.1177.se/Skane/Regler-och-rattigheter/Lagen-om-stod-och-service-till-vissa-funktionshindrade---LSS/

Den som grabbarna så snöplig förlorade halva rätten till under förra slakten..

Och givevis dom internationella projekten, för övrigt ett av många som pågår..

http://www.starofhope.se/bistandslander/rumaenien-moldavien.html

Den spontana vi och dom skillnaden när chockbilderna först kom ut i pressen  hur mina egna barn skulle känt i samma taskiga läge. Sen så har det varit tillförande att följa arbetet bakom, att lära känna föräldrar som vill sina barns bästa om möjlighet finns, om personal på barnhem som inte är omänskliga utan gör så gott dom kan under knappa förhållanden. Dom som verkligen uppskattar biståndet och nya lärdomar.   Kramen till dom.