även i blixlås på vinterjackor.  

Trodde att det fanns en enkel lösning för i dag på den äldre grabbens pajade skinnjacka, han har ju en kombinerad höst och vinterjacka som han kan använda. Det var innan såret gick upp och började blöda och blixlåset på den tänkta jackan hittades i samma tillstånd.   

Vi var sena men lyckligtvis var taxin också lite sen idag. Det är inte ofta det blir timat så, men ibland så händer det.

Och att han har samma storlek i jackor som sin far och kunde låna en av hans tillsvidare.

Om man ska se det positiva i tillvaron och det ska man ju.

Och sen; hitta ett nytt blixlås eller köpa en ny jacka?

Den börjar bli allmänt sliten; köp en ny.

Hittar en exakt likadan i en nätbutik.

Drar en lättad suck.

  Undrar vart jag och morgonmålet tog vägen någonstans.

Ah, vänta lite jag måste få andas.

Och ringa DV med en kompletterande rapport.

Och nu en ledig helg om allt går vägen och inga stora komplikationer inträffar.

Måste åka till korttidsboendet med långkalsingar som jag glömde packa ner till båda grabbarna (den yngste reste redan i går)

Sen ska jag ta en filt och en bok och tillbringa helgen i vardagsrumssoffan enligt presentationsbild.

"Såret får inte smutsigt, därför måste kompressen sitta kvar.

Gör en ny omläggning och ser hur sårytan blir allt mindre steril.

30 minuter senare:;

samma procedur, ny omläggning och ny kompress.

och så går det på..

Inte alls svårt att vara lågaffektiv när man är matt av uppgivenhet, fördelen med det tillståndet.

Och undrar hur det här ska gå..

Den yngre grabben kommer hem efter sin veckovistelse-

- Hur det gick för brorsan?

Han fick operera rumpan.

- *OMG*  

-Nej, han är inte kvar på sjukhuset, han har stängt in sig på sitt rum.

Det känns tryggt, ja. (För lillebror som inte tvivlar på min sjukvårdande förmåga)

Och så plockar han bort kompresserna.

 -   

-Javisst, var det kul bus, va?  

Så var det syrran som undrade vad brorsan skrattade så triumferande åt där inne på sitt rum?

Men säg inte att..  

Han hade bara hittat sitt fredagsfika. *puh*

Det har åtminstone börjat ta lite längre tid mellan omläggningarna.

Och nu ska vi försöka klämma in yngste grabbens veckotvätt, mellan maskinerna med blodiga lakan och smutsiga handdukar.

*TGIF*

Måste säga att dagen dessvärre gått nästan obemärkt förbi IRL. Den äldre grabben har haft en dålig dag och det visar sig så att hela dagen varit full av lågaffektivt bemötande om det ena efter det andra.

Ibland såg han ut så här   Och ibland så här   

jag lågaffektiv:   panikskrik inside   

Vet inte vad det beror på, det är väl så att vi alla har en dålig dag någon gång.

Men här var han glad; vi planterar sommarblommorna:

Rabatt ett i startgroparna; I mitten; en nerklippt krypros som blev hårt skadedjursangripen förra sommaren. Vidare ska två jättevallmo och en malört växa upp och det eviga ogräset runt rabattkanterna förintas med grovsalt. Planterade ettåringar; Pensé och tagetes.

Långrabatt som kantar uteplatsen, hörnsektionen silverek, tagetes i solgult och lysande orange och en borstnejlika. Satsar bara på lättskötta ettåringar i år då vi har lite att fixa på huset. Två små tuvor baskom fiberduken är inte ogräs utan ska växa upp till gullris och pampasgräs. Långsidan är kantad med spjutbräken. Till vänster; ett minijordgubbsland som grabbarna får käka fritt ur. I mitten, en gåva från en vän, två trädgårdsplattor med inskriptionen "All you need is love", mellan dessa; blå kantlobelia. Undre fiberduken; frön, blandade sommarblommor, testar även om jag tror att ormbunkarna äter upp näringen för dom.

   Väderleksrapporten, växlande molnighet, precis som hos den äldre grabben.

Och klart vi ska ha middag från det svenska köket idag; Ugnsbakad lax med ett överdrag av majonäs och torkad dill, kokt potatis och en sås av gräddfil, röd stenbitsrom och husets egen nyklippta gräslök.

Ingen bild på vårt röriga köksbord idag, där man fick maka undan prylar för att få plats.

Efter maten; Måste ta en paus, somnade och vaknade med en rejäl låsning i axeln efter trädgårdsarbetet. (Ej med på bild; vände jord, och spadade upp en massa kraftiga rötter efter en rosenhallonhäck som växte här en gång) och illamående. Gick över efter en kvart och den äldre grabbens dåliga humör var som bortblåst.

Han och syrran skulle fixa nationaldagstårtan som inte hanns med till eftermiddagsfikat. Hittade inga jordgubbar, men däremot små askar med färska hallon och blåbär till rövarpris.

Och musiken; alla får ursäkta men jag måste ha något som boostar min trötta livsenergi nu i kväll:

Hallå   Hallå där! Dags att fixa käket?

Jo då det var det!

   Fixat; Matlådan med spagetti och köttfärssås och en gryta med skalad potatis.

  I kassarna; Zeunerst påskmust och godis till äggen som ska sparas till nästa vecka.

om sjukförsäkringsfrågor, överhoppade lönesatsningar vem som orsakade stoppet i köksvasken nu igen och så vidare.

Å andra sidan så är det inget vi brukar göra stor sak av.  

Bekymret med dom ökade sjukskrivningarna kommer man inte tillrätta med genom att tvinga ut sjuka på arbetsmarknaden har jag alltid sagt. Och hur en stor del hamnat där har jag också sett, jag har fortfarande kontakt med min förra yrkeskategori inom äldreomsorg och ser hur dom, inte får tag i vikarier, dom får semesterar uppskjutna, får avbryta semestrar och sammanhängade ledighet i synnerhet på helger för att det fattas personal, dom arbetar med människor och ska alltid vara på topp och ge allt och en dag så har dom bokstavligen gett allt och går rakt in i väggen. Och dom behöver tid för att bli hela igen. Kroppar och psyken fungerar inte så att dom lyssnar på argument som "det finns inte pengar till detta". Dom fortsätter att vara sjuka.

Och hur vi ska vända detta rätt. Tror det började där man började med reducerad personalstyrka och inget gehör för dom nyutexaminerade, unga och entusiastiskas önskemål om förändringar. Man anpassar sig, blir trött och grå och så har den onda cirkeln uppstått. Och jag har ingen klockren lösning på hur man ska styra upp. Möjligtvis med höjda löner och den status man förtjänar inom det här yrket. Både som vårdare och undersköterska. Inte några vars nyinskaffade yrkeskompetens ignoreras-och så blir man uppgiven, trött och musgrå.

Om handikappomsorgen vet jag faktiskt mindre, bara hur det är att jobba som personlig hemma hos 24 timmars jour. Det är väldigt stimulerande, och ansvarsfullt. Men inte kul att som ensamstående förälder bli sjuk och gå 3000 back på karensen. Sånt kan rasera hela ens ekonomi. Och så fattas det personal på samma sätt där.

Och att sjukskrivningar inte finns på kartan för anhörigvårdare. Möjligen i ett hushåll där det är en anhörig på två, men nu har vi ju en var. Och eftersom det handlar om kognitiva/språkliga funktionshinder med allt vad det innebär är det inte bara för vem som helst att hoppa in. Dottern är inskolad men inte alltid tillgänglig, inte i dag exempelvis.

Idealt vore om det bara vore att ringa korttidsboendet och meddela att idag är jag däckad, kan ni ta ett par dagar extra?

Men det funkar inte så, det är kort om folk, schemalagda tider där flera brukare växelbor och ett par akutplatser som sparas till läget kallas red alert.

Men det känns lite bättre idag, går och småfryser och är trött som man gör när kroppen börjat bekämpa dom inflammatoriska tillstånd som följer med den här sortens värk (inom reumatiker, artros och fibrogruppen)

Möter den äldre grabben i dörren och hälsar med ett glatt; Hej Olle-Johnny!

-Olle-Johnny?  .  Äsch, hej på dig själv Pelle Jönsson.    

Jo som sagt var så tänkte jag ta en kvällsrunda i jagärhär när den här informationen flimrade förbi från en annan sida, i bildruta målad i red alertröd:

https://assistanskoll.se/20161230-LSS-utredaren-vill-se-ferre-anhoriga-assistenter.html

Och min spontana tanke var lycka till med den "besparingen" som kommer att innebära att man får lite extra kostnader med jourtid, övertid och ob-tillägg som anhörigvårdarna inte har.

Och det går till så här; att det oftast är, måste jag använda ordet "brukare"? jo, det blir nog enklast. Nåväl, oftast är det brukare som valt sitt egna hem som boendeform där dom lever tillsammans med föräldrar, äkta make/makar eller annan titel av livskamrat, eller ibland vuxna barn. Och man har alltså sina antal timmar tilldelade som utgår från behov som inte går att öka på utan att en omprövning av beslutet begärs.Vilket i första hand gäller att permanent utökade insatser är aktuella,(oftast med lösningen anställa flera assistenter) och resten går nog inte igenom. Krävs tillfälliga insatser utöver detta under dygnets 24 timmar så ställer anhöriga upp gratis. För oss är det inte pengarna som är det viktiga utan för att våra nära och kära ska få behålla sin livskvsalitet enligt deras egen önskan. Det var bara en invändning om att här finns inga besparingar att göra. Såvida man inte tänkt avskaffa lagen och införa institutionsvård som enda alternativ.

Hittade för övrigt en intressant artikel i går om ett annat fusk, fusket med statistik och "skenande konstnader" som inte är vad dom synes vara

http://hejaolika.se/artikel/lognen-om-de-skenande-kostnaderna-lss

Som vanligt slår det mig att man försöker kringgå den egentliga obekväma frågeställningen; Hur mycket får funktionshindrade kosta? Ja, jag säger som min mamma brukade säga till mig, "ibland måste man ta lite obehag i livet, det går inte att smita undan allt som känns jobbigt"

Som denna frågeställning exempelvis- vad det egentligen handlar om.

Nope, det är något som inte stämmer här i detta påstådda assistansfusk

alltså stämde det inte från början måste någon ha skrivit ut ett falskt läkarintyg, eftersom ansökan om ersättning alltid ska styrkas med ett läkarintyg. Och ja, det är inte bara svårt utan omöjligt att fejka en neurologisk sjukdom framför en läkare.

Och sedan omprövas beslutet efter x antal år, minns inte om det var fyra eller fem angående förändringar i tillståndet och där ska medfölja ett nytt läkarintyg.

Har man missat att göra omprövning, eller?

Och varför inte begära omprövning direkt istället för att gå och smygfilma?

Möjligtvis ligger det något i att enbart tillsynsbehov eller delvis hjälp inte räknas-kom ihåg; kan du inte laga din egen mat, inte skära upp den men kan föra gaffeln till munnen så klarar du ditt grundläggande behov utan hjälp och är inte berättigad till en enda minut.  

Men det framkommer väl vid ev rättegång där förnyade läkarintyg krävs.

Och angående assistansen så kan man ha hur många arbetsgivare som helst bara man fullgör sina assistanstimmar, det framgår inte om det krävdes dubbelbemanning eller om man helt enkelt avlöste varandra i assistans.

Och att det även fanns en tredje assistent.

Om dygnet runt assistans hos hemmaboende så är ett vanligt schema att en assistent arbetar 24-timmarsskift med sovande jour. hur det är med anhörigvårdarna vet jag inte då grabbarna inte är berättigade till assistans nattetid, sporadiskt förekommande toalettbesök och en grand mal epilepsi som håller sig stabil för det mesta räcker inte till.

Ligger till sängs och har blivit lovad att få vila idag. Alltså kan man inte ta förslaget att testa att sitta uppe då tempen sjunkit till 37.8 utan febernedsättande. T-shirten och mysbrallorna avvisas bryskt och omgående.  

Ritar. Brandmanshunden blev okej, den färgläggs.

Vi bläddrar i förbundstidningen Ögonblick gemensamt.

Dikt av Hanna Söderberg: Tåghelvete, Busshelvete

Tåghelvete, busshelvete

Åka hit och ditt som ett paket

Ingen adress

Ingen ankomsttid

Heller avångstid

Rastlös och rotlös i ett hänglås

Fäst och förlorad i dig som i en förtrollad värld bara för dig och mig.

Jag fastnar i begrundan, sitter på mitt eget tåg utan tidsbegrepp.

Funderar; kanske Hanna befann sig någon annanstans.

Det var en fin dikt, sa jag.

Yngste grabben vill bläddra vidare.

Bildberättelsen Stinas axel ska opereras, bildberättelser som förberedelse för behandlingar och sjukhusbesök.

Dom är bra hjälpmedel, jag har några bildserier från grabbarnas tandbehandlingar sparade i samma syfte.

Yngste grabben ryyyser, det är bilder på nålar i armen, det värsta han vet.

Nej, det är inte du som ska opereras, du har snuva och den ska självläka  

Spelar ingen roll, ta bort tidningen!  

Går för att titta till grytan på spisen; yngste grabben frågar vad det blir;

oxsvanssoppa.

Oxsvans vadå?  

oxsvanssoppa, soppa på svansen av en oxe.  

Hör hur han smakar på ordet; oxsvanssoppa, oxsvanssoppa..

Tja, det kan möjligtvis sluta bra.