mycke, mycke bättre som den yngste brukar säga. Har fått cipramildosen ökad till 20 mg så nu vaknar jag bara en gång per natt istället för varje timme.

Lite orolig för att jag inte ska höra grabbarna nattetid men sambon tror inte att risken finns att jag missar något. Jag kan sova när åskan går, när han sätter rix morgonzoo på högsta volym, när han skriker att klockan är 6 men grabbarna har jag aldrig missat. Påstås det i alla fall.

Inget fel på hjärtat eller lungorna och inga synliga problem i öronen eller svalget, så man kom fram till att det måste handla om medicinbiverkningar. Vi testar med att halvera dagsdosen för att se om det hjälper. Den äldre grabben själv tyckte också det gick bra, fast det är äckligt att få den där pinnen i halsen. Men så länge det inte handlar om nålstick så är det helt okej.   Och så var ju hjärtat, lungorna, öronen och halsen friska. Kan inte bli bättre.  

I övrigt så är det en dyster stämmning i huset då vi beställt tid för ett sista farväl till Xena på fredag. Tittar på en katt som äter lite då och då och promenerar runt ibland och undrar om jag gjort rätt. Svarar mig själv att vår veterinär tyckte att det var absolut rätt beslut och att det inte är snällt att hålla liv i en kisse som har en obotlig sjukdom som gör att gifter lagras i kroppen och hon mår inte bra. Och så säger vi det en gång till; inga fler husdjur, aldrig mer återuppleva detta.  

Ungefär som vi sa när den äldstes undulater gick bort och han skaffade ett marsvin, eller då vår hund lämnade oss och dottern och yngste grabben skaffade ett gäng tamråttor som inte blir så många år, och så mötte dottern två oemotståndliga kattungar där den ena hinner fylla 16 precis  och den andra har lovat oss att bli minst 20 år. Möjligtvis köper vi en grå jako som överlever oss allesammans.

Min bröstrygg säger att jag borde vara sjukskriven och ta det lugnt ett par dagar, men andra delar av min hjärna säger att det är så krångligt för anhörigvårdare att sjukskriva sig. Det finns ungefär en flytande gräns mellan mina egna sysslor och jobbet som assistent som ibland är likamed varandra.

Vet inte riktigt vad som hände, var ute och ansade rosorna för ett par dagar sedan och gjorde en vridrörelse med höger arm för att sträcka mig efter sekatören, det brände till i axeln och armen var praktiskt taget orörlig ett par timmar. Sedan lättade det, bara för att komma igen med full kraft en dag senare. Hela bröstryggen och strålar ut i bröstet,   

Hoppas i alla fall på bättring inom ett par dagar. Kändes rätt okej tills nu när värktabletterna börjar släppa.  

Pölsa och potatis till middag, lätt och snabbt att fixa. Den äldre grabben:  Han har svårt för mat som man inte ser vad det föreställer. Han fick pölsan utbytt mot ett par grillkorvar.

Har jag lyckats få en besökstid på hälsocentralen till den äldre grabben. Visserligen ett par veckor framåt då hans läkare är tillbaka efter sin semester, men ändå en besökstid. Och jag återkommer om andningsbesvären blir akuta under tiden.

Har funderat själv och googlat fram och tillbaka och det närmaste jag kommit är medicinbiverkningar som dyspne och hudutslag. Försvårat av att den nya medicinen sattes in strax innan hans luftvägsinfektion som inte blev närmare undersökt på grund av cornonapeaken som pågick just då. Har i alla fall uteslutit Covid-19 på grund av att ingen annan i familjen insjuknat efter honom, och precis som läkaren gissat på mycoplasmainfektionen som jag, den yngste och dottern hade ett par veckor innan han blev sjuk.

Men han är vid gott mod i alla fall och i morgon ska han tillbaka till DV på särskilda skäl och träffa sina assistenter.   

Och undra var alla andra där har tagit vägen.  

Och själv planerar jag in åtminstone en motionstimme per dag innan han är åter vid 15-tiden.

Att göra i dag:

Ringa hälsocentralen

Ringa chefen och dubbelkolla tider

Ringa taxibolaget och meddela tider

Säga upp bekantskapen med ett andelslotteri som bara står och drar pengar, hade 2500 i vinst innestående som ska betalas ut. Tack för det.

Ringa miva och anmäla en extrasäck sopor denna gång, blir alltid extra i Juli då alla är hemma.

Sämst för yngste grabben som hade hoppats på att få grilla och bada i sjön när han kom hem och nu har vädret effektivt satt stopp för både det ena och det andra. Men vi hoppas på utlovat uppehåll i morgon så vi åtminstone kan ha en grillkväll.

Men kul har han hunnit ha sedan sist ändå, dom har varit och badat havsbad och så har dom varit till Skogstorpets besöksgård, där den yngste hade äran att pyssla om en shettis

Fotade av ett fint blädderblock som boendes personal gjort åt honom, därav bildkvaliteten.

Annars så har dagen gått i glömskans tecken; sambon skulle in till stan i ett ärende och jag travade raka vägen ut ur duschen för att skicka med en beställningslista på lite smått och gott och sedan kom en leverans från matsmart.

Efter en halvtimme kom jag på att jag vare sig hade kammat ut håret eller städat upp i duschrummet. Den äldre grabben:  

Förra sommaren skulle han ha fått ett sammanbrott av irritation, så där går det framåt i alla fall.

Men han blir fortfarande väldigt lätt trött och jag funderar på att ringa ett samtal till och undra om vi snälla, kan få besöka mottagningen denna gång?  Och så ser han lite piggare ut, jag ringer inte och så kommer en sämre dag och så går det runt.

Men han blev glad för det var två små påsar chips och två paket miniriskakor i paketet som lastbilen kom med; ett till honom och ett till brorsan.

Den äldre grabben har fått en rejäl blånagel på ena stortån och en förhårdnad under foten som spruckit upp och börjat blöda, inte undra på att han gick så långsamt på motionspromenaden i dag. Misstänker att det är promenadskon som börjat sitta illa och ska beställa tid hos fotvården i morgon så får dom kolla upp det fortast möjligt.

Tid för att både behandling och att prova in ett par nya promenadskor.

Känns nästan lättsamt att få ta tag i enklare sjukdomar äm covid 19 och då menar jag såna som går att göra något åt.

Håller på att ställa in katten på blodtryckssänkande i dag också och den är i flytande form så hon hinner inte misstycka innan det är klart. Veterinäruppföljning per telefon i dag då jag kunde berätta att hon ser lite piggar ut med förbehållet att a)hon spottar bara ut tabletten mot illamående och b) hon vill helst äta standardblötfoder med massor av fosfor som skadar sjuka njurar. Fick tips om alternativa specialfoder som kunde gå an, ett seniorfoder och ett mot urinsten nu då dietfodret för sjuka njurar inte passar damen. Får försöka åka in till stan och köpa ett par smakprov.

Och själv har jag också hunnit med ett läkarbesök, fick hjärtklappning som vägrade ge med sig och efter 12 timmar ringde jag och fick en akuttid för EKG. Det visade inga avvikelser så läkaren gissade på stress kombinerat med smärta från rörelseapparaten. Ta det lugnt och vila var ordinationen.

Vilade en eftermiddag och kväll och så tog jag itu med trädgårdsjobb innan den äldre grabben kom hem.

Har planterat röda minirosor och lavendel i en rabatt, och blå stäppsalvia, pepparmnyta och lite vita penseer i den andra, grävt upp och flyttat en malört som tog för stor plats, spadat ner hönsgödsel i rabatterna och planterat lite örtkryddor i krukor.

Och tittat på nyheterna.

Konstaterar att världen som inte skulle bli sig lik efter detta har redan börjat formas där Kina börjat ta över det självstyrande Hongkong. Förstod nästan att ljuset i tunneln skulle vara ett tåg.

inom omsorg och äldreomsorg presenterades på dagens pressträff med FHM och Socialstyrelsen 

föutom kunskap om smittskydd runt covid 19 innehöll den lite baskunskaper i vård och omsorg, sådant som kan vara bra att kunna, även om vård i livets slutskede.

Och alla var välkomna att söka, det behövs vikarier nu när personal måste ur tjänst vid minsta sjukdomssymtom.

En bra introduktion vars främsta syfte är att minska smittspridning inom främst äldreomsorgen som är värst utsatt, men den låter även som en bra inkörsport för den som tycker det här är vad jag vill arbeta med i resten av mitt liv. Eller om man nu inte stannar där utan vidareutbildar sig till undersköterska, sjuksköterska eller t o m läkare. Finns även en väg där man utbildar sig till socionom och kan få jobb som bl a boendechef eller biståndshandläggare.

Började själv med ett 3 månader lång introduktionskurs 1977 och fortsatte med omväxlande gymnasiestudier till undersköterska och semestervikariat som vårdbiträde. Och sedan kommer den praktiska fortsättningskursen möten med människor där man lär sig något nytt av våra äldre och äldreäldre för varje dag. Den mest givande delen av alla.

Äntligen Fredag...ingen som förlorat eller oroar sig för svårt sjuka anhöriga, mist jobbet, oroar sig för sig själv eller anhöriga i riskgrupp, gått av ett pass i akutvården, ser sina livsverk i form av småföretag slås i spillror eller ens den som följer nyhetsrapporteringen tycker att det finns anledning att hurra. Och likadant är det här. Man kan glädjas över dom små sakerna som; hittat 3 dl handsprit som stått och skräpat sedan en utlandsresa för evigheter sedan, att sambon som är i en högriskgrupp håller sig inne frivilligt, att hitta en 15-pack tulpaner i blandade färger till rimligt pris.  Och att den äldre grabben kommer hem och skiner som en sol.

Sedan kan man stå lamslagen och se hur MoDos hela spelartrupp håller på att försvinna via värvningar. En bagatell för många men inte för idrottsförening och supportrar som sett hur man kämpat i 3 säsonger för att ta sig tillbaka till SHL. Sååå nära och så händer detta och man får börja om från noll.

Dystert är det också när man kan och vill ut och göra nytta om det krisar i vården och så tillhör man den grupp som gör mest nytta genom att hålla sig undan.  Fick mig att tänka på historien om mammas moster Elin som arbetade på ett sanatorium under TBC-perioden på tidigt 30-tal. Hon blev smittad på sin arbetsplats och dog  23 år ung. Likheten med dagens situation.

Och så lyssna på dagens pressträff med FHM andra myndigheter och konstatera att dom ser ut att kämpa på så gott dom kan med ett virus som är nytt för all världens expertis och dom har naturligt nog inte alla svar på plats.

Hur smittan kommit in i äldreomsorgen var också frågan för dagen. Och som jag sa tidigare så ser det ut att vara svårt att hålla den på avstånd trots säkerhetsåtgärder. Personal insjuknar inte på morgonen utan under sitt arbetspass, boende som tar taxi eller färdtjänst till frissan eller till sin läkare. Man får nämligen inte låsa in människor på sina boenden i det här landet utan man kan bara rekommendera. Säkert inte hela förklaringen men en del av den.