Vår semestermånad är slut, dom sista semestergästerna har varit på besök under helgen och den äldre grabben har kommit igång med sin dagliga verksamhet igen. Och jag är fortfarande rökfri, inne på femte veckan nu. Satt och segade på med en kopp kaffe och en miniprilla och konstaterade att det tar längre tid än att röka en cigarett.

Sambon, som är inne på sitt sjätte rökfria år upplyste mig om att dom två första åren är värst, sedan kommer du inte att känna något sug alls.  Men jag mår så mycket bättre i övrigt så det är värt att vänta. Det är så mycket lättare att andas, jag är inte lika trött som förut, den mysko vita beläggningen på tungan har försvunnit och jag känner vad maten smakar igen. Till och med psoriasisplacken på vänster arm verkar ha krympt och bleknat.

Sämre gick det för dottern som gjorde klassikern, trampade på en rostig spik när hon var ute och fotade någon gammal husruin.Den gick igenom skon men lyckligtvis hann hon dra undan foten så det blev bara ett litet sår, men en påfyllning av stelkrampsvaccin kom vi på att hon behövde. Så nu kan hon lugnt trampa på rostiga spikar i 20 år till utan att oroa sig sa hon när hon var vaccinerad och klar.

Och nu har jag kommit igång lite mentalt, har åtminstone tittat på en nyhetsrubrik 3 gånger i dag och sparat för att läsa senare; Om att en fjärdeledel av jordens befolkning riskerar att bli utan vatten. En katastrofal utveckling