känner mig inte i form att trava runt, runt på Norrlands största folkfest detta år, utan vi åker och hämtar den äldre grabben i morgon och yngste grabben på lördag och sedan ska dom vara hemma Juli månad ut.

Men vi var ju på besök i Åsele i dag, för att hälsa på släkten och har lite bilder från en vanlig dag i Åsele.

finns inte så mycket att berätta om när man sitter mitt i en återhämtningsperiod och väntar på att energin ska återuppstå och att det ska sluta göra ont att hosta. Beräknas ta ca en månad enligt läkarvetenskapen.

Snusat och druckit kaffe, suttit ute på den inglasade altanen, bläddrat i massa veckotidningar som jag ärvt av en väninna, löst korsorden (nåja, nästan då), sovit, haft tid att konversera med sambon för första gången på länge, lyssnat på ösregenet och åskan, käkat den sista tabletten tetracyklin, Fått ett brev från primärvården där dom meddelar att dom mottagit info från sjukhuset och önskar mig god bättring och att snabbsänkan är nera på noll igen. Stått bredvid en rökare utan att känna minsta sug efter cigaretten. Och så har vi spårat ägaren till en hittekatt som hängt runt hos min väninna i ett års tid. För övrigt en riktig solskenshistoria där hon och djurskyddet annonserat utan framgång, och sedan fick hon av en tillfällighet kontakt med en catlady som lovade honom ett permanent hem, men först skulle vi dela på Facebook en sista gång. Och vi fick till min stora förvåning napp. En familj vars katt försvunnit vid en flytt blev igenkänd av matte som var strålande glad över att se honom levande och välmående. Men hur som helst så skulle han få stanna hos catladyn då han börjat rota sig där.

Och så har jag gjort bakluckeloppisfynd:

Nio söta, felfria mattallrikar för en tia styck. Jag har en svaghet och det är udda porslin. Kommer alltid hem med något och lyckas alltid förtränga att det finns snart inte plats. En svaghet till och det är att jag gillar att duka snyggt och med udda porslin kan man åstadkomma mycket.

Ett fynd till. Besökte Hälla 50-tals cafe i dag och köpte med mig hem; 3 påsar tunnbröd, en påse mandelkubb och en påse brysselkex. Den äldre grabben som kommer hem i morgon blir nog glad.

  Fick en enmanssal på grund av att jag var bakteriebärare. Utsikt från mitt fönster mot kvarteret Älgen och E4 norrut

  Ettan, tvåan, fyran och sexan för att motverka tristessen. Fick i alla fall se programmet om Jerry Williams. Ovanför, övervakningsmonitor för att se att våra värden ligger still.

  Lunggympa. Man blåser i ett av fysioterapeut utprovat motstånd, 10 blås, vila, 10 blås, vila och 10 blås ett visst antal gånger per dag. För att stärka och hålla lungfunktionen igång.

Man har det inte roligare än man gör sig.

Hotellfrukosten. Det bästa med Ö-viks sjukhus

Allt är inte vackert här i världen. I synnerhet inte KOL-patienter med lunginflammation.

Besökstid. Syster ett kommer med en omgång fräscha kläder, lite stylingprodukter och massa fika. Själv ville hon inte vara med på bild.

  Den sjukhusmaten var det inget fel på. Karrekotlett, klyftpotatis, grönsaksblandning och en smakrik sås.

Första dagen jag orkade masa mig upp och hämta min egen matbricka faktiskt en vecka sedan på dagen i dag.

Förra lördagen; Dagen gick som på räls fram till 19-tiden då jag fick något som liknade ett astmaanfall. Låg ensam och inhalerade combivent genom en mask och kände paniken stiga. Känslan av att andas genom ett sugrör, nu vet jag hur det känns. Instruerade mig själv att ta det lugnt och andas lite till, samtidigt som jag tryckte på larmknappen. Sedan hände allt samtidigt, anfallet avklingade, en undersköterska kom in och inhalationsdosen tog slut.

I dag; Fortfarande sjukskriven, tar det lugnt,  hinner läsa lite på nätet och undrar om folk tappat det totalt?

Ett rökförbud vid offentliga platser, vad tusan är det att harmas över eller argumentera emot?

Möjligen ligger det något i att vissa tycker det är coolt att trotsa ett förbud och själv undrar jag varför.

Möjligen kan man tycka det är coolt att behärska ett astmaanfall, men själv är jag mest skamsen över att ligga och uppta tid och pengar för svensk sjukvård med något självförvållat. Dessutom så var det rätt länge sedan man kände sig cool med ett litet paket prince i fickan på jeansjackan. Med stigande ålder och upplysning så får man nämligen ångest vid tanken på vad man exponerar sin kropp för, en ångest som dövas med ännu mera nikotin. Och att åka omkring med en portabel syrgastub på rullstolen och halva sin lungfunktion borta känns inte minsta coolt. Det andas bara det sjunde inseglet.

De flesta icke rökare gillar inte att bli exponerade för bl a tunnelgiftet från Hallandsåsen och det gör dom rätt i. Har inget med moraliserande att göra utan är ren självbevarelsedrift.

Och så denna; Ställ skjutningar, ungdomsbrottslingar och bilbränder mot rökfritt på uteserveringar och få vissa att undra om man riktigt tänkt till?

För det första så kommer det knappast att sättas in patrullerande poliser som ska se till att lagen följs, och för det andra så finns det något som heter cigarettobak som drar betydligt fler dödsfall per capita och år än både skjutningar och bilbränder.

Men det är ju självvalt, självförvållat och är huvet dumt får kroppen lida, ok?

Klarnar det om jag säger att dom flesta är med och betalar sjukvårdsnotorna via skatt? Och att man kunde ha bättre invändningar än att relativisera tobaksrökningens negativa effekter på detta sätt.

Själv har jag tagit mitt ansvar och tänker åtminstone försöka minimera kostanderna för den allmänna sjukvårdsnotan.

Och där råkar ett rökstopp vara A och O för att lyckas.

Var febern nere på 38.5 för första gången på länge och jag beslöt mig för att fira med en dusch, på egna ben, utan hjälp.

Råkade se mig i spegeln och antog att jag befann mig på DEN avdelningen, röntgen med små kroppsförvrängande skrattspeglar i barnväntrummet. Men nej, det var jag med groteskt svullna ben och uppsvälld mage och ögon försvunna i ett plufsigt ansikte.   Ahapp, det var sommarens bikinikropp, jag ser ut som en heffaklump och får snickra till en namnbricka med sjuk, blek och konvalescent.

Fick fatt i en överläkare som tittade med ett häpet; jaha?

Men hur kan jag se ut så här?

Fick till svar; vet du hur mycket vätska vi pytsat i dig egentligen? Ungefär 7-8 liter.

Antog att det skulle väl vara så då och att vätskan på något sätt skulle hitta vägen ut till sist.

Men jag skulle i alla fall få ett par helande stödstrumpor.  

I dag; vätskeöverskottet försvann efter första dagen hemma och i dag så börjar semesterveckan. Den äldre grabben ska vara på korttidsboendet och yngste grabben i sin egna lägenhet några dagar. Den äldre grabben gillade inte läget alls, vi två hade nyss träffats och nu skulle han åka iväg.  Yngste grabben gillade inte brorsans dåliga humör och tog inte illa upp för att dom skulle skiljas för en tid.

Lämnade av först den yngste och sedan den äldre grabben som börjat gilla läget.

Och sedan hade jag glömt något, det där med att jag skulle träffa mina två äldsta på stan. Jag och dottern skulle shoppa lite och sedan skulle äldste grabben och sambon sluta upp.

Ska jag göra av med en massa pengar..

Sambon tittade till; varför då?

För att en stad är en stad är en stad.  

Jovisst, och pengar är pengar är pengar.  

Kom plötsligt på att det fanns ett problem, jag var så att säga inte klädd för att stadsflanera eftersom jag hade glömt..

Hurra för ett par illasittande bermudas, skor för svullna fötter och en musse pigg tischa och konstatera att jag ser ut som något dom brukar fota på walmarts och lägga ut på nätet.

Jättelolit trash, hahaha  

Äsch sa sonen som inte såg något speciellt.

Äh, sa dottern till en överpedantisk mor..

Sedan så gjorde jag av med en massa pengar, kuppade och köpte lite nytt till sambon när det ändå var slutrea.

Och föll för en fotsid hippieinspirerad sak till mig själv, är egentligen ingen klänningsmänniska men färgerna var helt underbara, blommönster i grönt/orange/rosa på tegelröd botten. Halva priset på reapriset.

Kände sedan lite osynk i tiden då 60+ köper glass till sina barn på 30 och 40+, men glass är ju alltid gott. Och passar dom flesta åldrar.

Och sambon blev i alla fall glad för mysbrallorna. Han saknade ett enkelt ombyte när shortsen började kännas kyliga på kvällen.

När vi åkte hem körde vi förbi en kökrock. Ingen avstängning av E4 södergående, tack för det. Och ingen skadad förutom bilarna läste jag i en app. Det var ju skönt.

Semestern har börjat.

det första som slår en är hur underbart det är att somna i sin egen säng, nybäddad med somrig Hamptontextil. Och det andra som man slås av är vårt sista läskiga möte med en kroppstemperatur på kokpunkten, och ett telefonsamtal till min ordinarie vårdkontakt; jag måste få hjälp nu, jag har 41 grader. Fick hjälp också, av en läkare som ringde upp personligen och tyckte jag kunde komma direkt så skulle han ta in mig på en lucka för jag hade tokmycket feber. Fick lägga mig i ett undersökningsrum där det lyssnades, och togs prover; snabbsänka 200 något, blodtryck 60/55 och lungor som inte lät bra.

Sedan så skulle jag få åka ambulans in till akuten och resurserna och var det något jag funderade på? Jo, min diagnos: Du har lunginflammation blev svaret och så sa han något om septisk.Sedan så blev allt lite fragmentariskt; det var kul att åka ambulans fort och ligga och titta genom bakrutan, jag har får syrgas och vätska intravenöst och vad kan gå fel? Och sedan så hörde jag blåljusen tuta och räknade ut att vi var ute på E4 och dom måste ha förtur i semestertrafiken. Någonstans i feberyran så finns i alla fall ett grundmurat förtroende för ambulanspersonalen och det är ju tur. Och inne på akuten dimmade jag bort helt, någon tog artärgasprov, en annan blodtryck, en tredje kom med mera alvedon och något satte fler nålar. Vaknade till och undrade varför dom inte satte in antibiotika nu då? En undersköterska sa att dom måste få upp mitt blodtryck för det var då inget att hurra för.. Sedan kom klassikern, det vita ljuset som kallade och som försvann som en vit tornado under mitt bryska bortmanade; det skall jag då rakt inte. Om det var en nära döden upplevelse eller vanlig feberyra, vem vet? Jag var i alla fall inte redo att passera och kvicknade till när någon strök mig över kinden. En underläkare skulle se om jag var vaken..

Tror det sa jag; bara lite vanligt trött.

Och så blev jag skjutsad till lungröntgen för att bekräfta diagnosen.

Och inlagd på en vårdavdelning med värdena någorlunda under kontroll, första dosen antibiotika hade jag fått intravenöst och blododling och infektionsprover var skickade till lab så nu kunde jag vila en stund.

I dag en vecka senare; Gått hyfsat bra, tvättat, hängt tvätt, hjälpt grabbarna med hårtvätt, tagit den äldre grabben på en kortare cruisingtur, gjort frikadeller i paprikasås och spagetti till middag och en jordgubbstårta till kvällsfika.

Och kastat varenda jäkla cigarett i soporna under en högtidlig ceremoni, nu är det bara prillan som gäller.

Förmodligen ett par anstränga rökarlungor som gjorde att det slog så här hårt.

Så; ännu en opinionsbildande KOL-patient har sagt sitt. Förbjud skiten, överallt och för gott!

Vad som hänt är att jag legat sjuk mesta delen av tiden och den senaste veckan har jag varit inlagd på Ö-viks sjukhus medicin1 med fullt utvecklad lunginflammation.Inlagd med 41 graders feber förra tisdagen och utskriven och hemskickad med en veckas antibiotikakur i dag. Antibiotika har jag fått på sjukhuset också, intravenöst mot en elak lunginflammation av septisk avart. Tack till läkarlaget på akuten som lyckades få mina värden stabila nog att fixa inläggning på en vanlig vårdavdelning, och tack till rar och engagerad avdelningspersonal.. Tack även till syster ett som kom upp med gott fika och en omgång fräscha kläder. Och tack alla som ringt eller hört av sig via Facebook,   you.

Sist men inte minst, tack till familjen som inte bara hållit ställningarna utan också gett min trädgård vatten och omvårdnad.

Bloggar mer om detta sedan jag landat här hemma.

På återseende.