Möts av en e-brevlåda som vill fortsätta debattera Skråmos barnaskara och det vanskliga i att ta hem sju småbarn som hade föräldrar från helvetet. Deras ståndpunkt, alltså.

Och att när det kommer omkring så skulle inte den "vita medelklassen" goda vilja våga...

Stänger brevlådan och undrar vad det är för liv ute i köket? Den äldre grabben har brutit ihop för att hans favoritboxerkallingar sprack i baken och det var ingen liten reva    Plockar fram nål, tråd och nålpåträdare och försöker ge sken av att nu är situationen under kontroll. Den äldre grabben kan inte varva ner. Jag syr och försäkrar att allt kommer att bli bra. Den äldre grabben tvivlar högljutt och jag undrar om det var något mera som..

Jo då, det ringer på dörren och jag undrar hur det här ska gå.

Den äldre grabben lever rövare, förmodligen så tvivlar han på mina kunskaper i textilslöjd och att allt ska bli bra och det gör han helt rätt i. Någon närmar sig försiktigt köket-en ungdomsväninna som var ute på söndagspromenad och passade på att titta in.

Meddelar att killen är bara lite otålig och allt kommer att bli bra.  

Jo då, hon förstår, inga problem.  

Tittar på den äldre grabben som uppfattat hinten om att vi har gäster och då håller man en låg profil.

Han uppfattar och sänker rösten lite, men bara lite.

-Det går inte fortare för att du eldar på säger väninnan roat.  

Och så är revan äntligen lagad och den äldre grabben är nöjd och glad.

Frågar om väninnan vill ha en kopp kaffe och det vill hon gärna.

Jag och den äldre grabben tittar vad vi har i kylen och brer mackor.

Vetekaka med skinka, ost, gurka och tomat-den klassiska svennemackan.

Den äldre grabben vill ha grovt rågbröd med bara smör på, tack.  

Dricker kaffe, käkar mackor och småpratar lite.

Den äldre grabben har gått in på sitt rum och tänker vila.

-Söndagar är så lugna och långsamma säger väninnan.

-Hmm, jo, ja, det kan nog stämma   

Tänker på min brevlåda och undrar om dom skulle ens våga titta in till vårt "lugna medelklassliv"