Ensparkibaken

Alla inlägg den 9 oktober 2018

Av maricici - 9 oktober 2018 19:00

Och så en vaknatt igen men med färre andingsuppehåll och en hosta som visade att slemmet började släppa taget om bronkerna. Han hostade, vaknade muttrade och somnade om.

Klockan 6 kom vi på att vi inte hann avboka taxin i går och måste hitta rätt chaufför nu på morgonen, och sedan skulle dom ringa från röntgenavdelningen under förmiddagen och säga när vi kunde åka in.

Somnade om, sedan ringde dom och vi fick en tid 9:30.

Yngste grabben hann inte fika klart, det var tät dimma och fläckvis frosthalka och vi har inte hunnit skifta till vintedäck.

Men för en gångs skull var vi ute i god tid och kunde ta oss fram lugnt och säkert.

Korkort väntan denna gång och datortomografen var ju en kul grej, man ska alltså åka fram och tillbaka på sängen in i den där lilla tunneln och där tar maskinen kort på dig. Men så måste vi sätta en nål i armen igen och där ska dom spruta in kontrastvätska så det syns bra på bild.

Jag väntade utanför och sambon var med under undersökningen som gick bra. Men sedan blev pojkstackarn lite illamående av kontrastvätskan (mindre vanling biverkning)

Och så skulle vi sitta i väntrummet på akuten och vänta. Och in strömmade sjuklingar på löpande band och vi väntade.

I dag med en fulltankad mobil så vi kunde i alla fall spela Toy Blast under väntetiden.

Yngste grabben fick en loka citron ur en varuautomat och började må lite bättre.

Och vi väntade-och väntade.

Gick till receptionen och frågade om ungefärlig väntetid, fick veta att vi borde fått gå in men blev tyvärr akterseglade av en akut ambulanstransport. Ca 30 minuters väntetid.


Till sist fick vi komma in på ett rum, puls 114 och blodtryck 147/93 i dag. Kallas måttligt förhöjt sa en kolugn sjuksyrra på min förfrågan, och värdena är stabila. Och hur har natten varit?

Jo tack, färre andningsuppehåll men han har snarkat som et helt sågverk.

Och så väntar vi på röntgensvaret och väntar. Yngste grabben somnade på britsen denna gång.

Men till sist så; inga farliga tillstånd påvisade och han anses vara klar för utskrivning.

Tyckte dom.

Jag undrade fortfarande över det förhöjda blodtrycket.

Svar; möjligen effekten av en ilsken virusinfektion kombinerat med en för honom stressig situation.

Snabbsänka något förhöjd men inte så mycket att det tyder på bakterieinfektion.

Okej då, vi anser oss utskrivna och ska avvakta och  kontakta vår vanliga hälsocentral angående sömapnén framöver någon gång.

Yngste grabben hade blivit lovad fika i cafeterian efteråt som kompensation för den halvätna frukosten. Han åt en macka med skinka, sallad och räkröra, drack trocazero och tittade på målaren som stod i en skylift och målade högst uppe vid det katedralhöga taket. En ganska bra avslutning tyckte han.







Av maricici - 9 oktober 2018 17:59

dags att röja upp i röran av disk, tvätt post, kläder och allt möjligt som ligger spridda överallt. Fattar inte hur det kan hinna samlas så mycket på 24 timmar.

Det var alltså yngste grabben igen som skulle göra en extra koll på hälsocentralen och där hittade dom ett förhöjt blodtryck och en förhöjd puls, alltså en vilopuls på 130. Oh herrgud!   sa jag   Blev i alla fall remiss till sjukhusets akutmottagning, ringde hans assistent och informerade om fortsatt frånvaro och om läget. Oh herrgud!  sa han också..

Och på akuten var det en SÅN eftermiddag, där alla blivit sjuka eller råkat ut för olycksfall på samma gång. Vänta, vänta, in kom två sjuksystrar (en ha och en hon), som konstaterade att EKG var fixat på hälscentralen men man måste sätta en nål och ta en massa prover. Dom skulle kontrollera lungorna i första hand för att utesluta, vätska, lunginflammation emboli och allt annat som kan bli livshotande.

Gick förvånansvärt bra att sätta nålen efter lite övertalning. Och vilopulsen hade sjunkit till 114. Efedrinet i hostmedicinen hade förmodligen hjälpt till att driva upp den så inget mera av den, akutläkarens rekommendation. Och så vänta, vänta och vänta i ett trist undersökningsrum med en brits, två hårda stolar, ointressanta populärtidskrifter och en nästan urladdad mobil där det sista ska sparas till samtal.

Nu har vi varit där i fem timmar och nu ska vi iväg till en lungröntgen.

Yngste grabben fick åka rullstol upp, det tyckte han var hur kul som helst.

Och vänta, vänta men i barnväntrummet hade dom i alla fall tre gammaldags skrattspeglar där vi roade oss med att titta på våra nya figurer, en badboll med jättekorta ben, en med jättelånga ben och en med dubbla figurer som på spelkort.  

Och sedan gick det jättebra att ta ett kort på lungorna och sedan fick vi åka ner igen. Och vänta-yngste grabben vägrade kliva ur rullstolen och det gick bra, ingen behövde den just nu.

Under tiden hade provsvar kommit; lite förhöjda värden på ett prov som visar på att man har en propp, men inte så höga att det var sannolikt  (Okej, det har an nog efter sin mamma, hon har fått den diagnosen vid två tillfällen)

Men han skulle i alla fall få en spruta bloduttunnande, åka hem och sova och komma tillbaka i morgon bitt för skiktröntgen av lungor och kärl. Nu har vi varit här i åtta timmar så det känns okej.

På vägen hem stannade vi vid ett nattöppet livs och köpte var sin sockermunk och en julmust för att stilla den värsta hungern.

Och så fastnade vi i en bilkö på E4;an-hade i alla fall tur och kunde svänga höger och ta en annan väg hem.

Klockan 22;30 satt vi hemma och åt en sen middag.







Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6 7
8
9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30 31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards