Ett år i jag är här (utelämnar taggen för att det inte är ett gruppinlägg)  Konstaterar att gruppen växt från 26 000 medlemmar till dagens siffra 76 583 människor som är trötta på den ovettiga tonen på nätet (om man undantar ett mindre antal som består av infiltratörer från den självutnämnda motståndarsidan)

Angående detta så är det både och, man möter inte bara hat, hot, hätska uthängare och giftaslystna dramahens utan också folk som man kan språkas vid med i normal samtalston utan uppmaning.

Tycker för övrigt att det förstnämnda inte ska avskräcka någon från att söka medlemskap. Ett bra tips är att undvika rena hatsidor om man är den försiktiga typen, det är nämligen där dom tuffare konfrontationerna kan inträffa.

Eller att vissa ständigt ska provocera min egen attityd;

"Stilen ska hållas om så galoscherna ska spikas fast i golvet"

Dom sitter närmligen där dom sitter och ni upptar bara er egen tid till ingen nytta.

Och så är jag som sagt var på väg ut ur gruppen på så sätt att jag mest finns med som passiv medlem numera. Därför att a) Jag har rätt mycket att stå i irl och allt mindre tid för nätet i det stora hela och b)jag har rätt mycket personliga åsikter som vill ut. Och dom delas ju som sagt var inte av alla i en grupp av tvärpolitiskt snitt.

För det är den, oavsett hur mycket man vill kalla den vänsterextrem.

Och det är möjligt att min personliga livsåskådning fortfarande kallas extrem av en och annan, fastän folk i allmänhet är betydligt mera upplysta i dag än dom var för 20 år sedan då allt började på nätet.

Och att det blir en och annan åsikt från en livssyn som befinner sig utanför boxen är helt klart.

Och då lämnar man taggen hemma.

Tror det kallas Mupplavin på Svenska.

Har fått en julkalender jag också. En med kaffekapslar i 24 olika sorter mörkt och mellan i varierande styrka och märken. Det fiffiga är att den kan återanvändas som förvaring för kapslarna även efter jul, man vänder på den lilla asken och där står en kul text. Blev en kopp Gevalia Dark idag, min favoritsort som jag redan känner till.

Passat på att ta en grundlig pyssla om mig själv kväll.  Bättrat på hårfärgen till mörk chokladbrunt

Och fixat naglarna igen, förmodligen för sista gången innan nyårsafton. Nyklippta för dom hade brutits av till varierande längder. Färgkod 812 Nightwatch, en mörkblå med dragning åt grönt.

Och så fötterna, en historia för sig med psoriasisplack på fotsulorna och en bit uppåt som avfjällats. Satt som berget denna gång, först en kur med salicylsyrevaselin över natten för att mjuka upp, hände ingenting. Sedan en kur till 24 timmar denna gång och med ett tips från en hudläkare, täck över med kompress och linda plastfolie runt så det blir rikigt tätt. Om du undrar varför jag ligger med fötterna inlindade i plastfolie sa jag till sambon.

Och så fick dom sig en ordentlig överkörare med den här fotfilen avslutningsvis. Fick i alla fall bort det mesta denna gång. Och upptäckte två djupa hudsprickor som fanns under. Innebär att jag inte kan börja kortisonbehandlingen för än dom läkt. Betnovat receptbelagd kräm är det jag använder. Gömd för att inte övriga familjemedlemmar ska förväxla den där AC/DC styrkan med den receptfria.  Och efter detta behöver fötterna lite glamour har jag bestämt. Nagellack Mavala färgkod 69 Bordeaux och nattofflor direkt från en kinesisk webbsite, Lightinthebox

   Fri användningsrättighet från nätet. Gammal bilreklam tror jag. Älskar dom här vintagekorten.

Glömde jag i går. Josefins lillebror fick också ett paket och och på hans personligt skrivna önskelista står att det ska vara tuffa prylar.

Lite omväxling till julmusiken

och funderar om detta var allt ni önskade? Inget mera?  

Grabbar, opåverkade av samhällets köplust vill inte ha något mer, något dyrare eller något lyxigare.

Dom önskade sig en sån..

Den äldre grabben; en julröd Margretheskål och så en strut chokladpraliner att lägga i. En praktisk sak som kan användas både som godis och vispskål. Från Åhlens IRL.

Yngste grabben; en ny ritbok som han kallar dom. Alltså en inbunden med olinjerade blad som han fyller med sina teckningar. Hans gamla är snart fulltecknad. Blev en tulpanbok A4 från Akademibokhandeln IRL, och så tre lösa tuschpennor i stapelvarufärgerna svart, brunt och blått.

Och sedan stod en ask choklad och var sin ny sportbag på önskelistan (redan fixat genom nätet)

Hittade en sak på Lindex åt mig själv också, i den rätta julröda färgen.   Och så blev det ett hemligt paket till dottern.

Och sedan har jag slagit in julpaket, chockats av hockeyresultatet, där 0-1 blev till 3-1 för Timrå under den lilla stund jag slog in ett julpaket. Tror det slutade 4-1 eller nåt..

I Sundsvall har dom delat upp familjen, syster 3 är sitt MoDo troget även efter flytten och med sig har hon sonen i huset. Pappan är född och uppväxt med Timrå IK och med sig har han sin förstfödda dotter.

Ska man se det positivt så blev halva familjen glada i alla fall och det är mera än vad som hände här.

Kvällen på Instagram:

   Sitter och glöggar mitt i röran

   Inslagna paket. Hälften ska fraktas vidare till tre små barn, möjligtvis med tomten, litar inte på Postnord.

God Jul till Kusin Josefin från Grabbarna   

En julgris

Som vanligt är jag lite kluven och undrar om du måste komma just nu, jag har nämligen lite annat att stå i.

Men utegranen är på plats i alla fall. Och på min vännerlista diskuteras julbelysningar för fullt, brandsäkerhet, laserbelysning och placering utomhus. Det är egentligen ganska trivsamt att komma in i värmen och prata julbelysning en stund. Angående vår utebelysning så har vi inte så där maxat upplyst utan kanske medel; granen, och rosenbusken till vänster om den som är upplyst inifrån med en spot (som inte tillhör julen utan sitter uppe hela den mörka årstiden), en lasespot klass 2M som lyser upp en fasadekoration med rött sken och så en konstgjord granslinga runt förstubron. Det var allt. Nej, staketet brukar vara klätt med små ledlampor längst upp.

Inomhus; Nattlampa i vrån brevid braskaminen. Och så en tombutelj svagdricka från sent 50-tal till vänster om den. Inköpt på loppis av nostalgiskäl. Mormor och morfar hade alltid en sådan i stora skafferiet. Till höger; Dags att fylla på veden till en dekorativ trave igen      

Och så satt jag uppe och tittade på SvT Opinon live, i huvudsak för inslaget Simon Andersson IRM mot Paula Bieler SD. Och det första jag hänger upp mig på är presentationen; granskas SD hårdare än andra partier? Att IRM granskar just SD som parti berättar bara vad IRM granskar och säger inget om en helhetsbild. Skulle snarare vilja säga att vad SD beträffar så har många av deras medlemmar fällt kontroversiella uttalanden som väcker uppmärksamhet. Som det senaste på landsdagarna där en numera sparkad partimedlem drog upp en skala där muslimer (eller muhammedaner som han uttryckte det) inte är 100% människor. Debatten handlade hur som helst om det inte är så att den inställningen följer partiet på en skala? Bieler svarade bestämt nej, men undvek att närma sig ämnets kärnpunkt. Som jag uppfattade det.

Vad det andra beträffar så undrar jag varför den där olycksaliga krönikan publicerades övht, inte för att Staffan Heimerson inte får uttrycka sin åsikt utan för att den var ett illa skrivet sammelsurium som inte berättade mycket. Och att den litterära genre som hänvisas till faktiskt var kemiskt befriad från allt vad sex heter. Möjligtvis menar SH att det finns för lite romantik här i världen. Och att han inte förstår skillnanden mellan erotiskt samspel och sexuella trakasserier som jag uppfattar honom. Det följer samma mönster som hur man identifierar mobbing i skolorna, tycker inte båda parter det är kul då handlar det om något helt annat.Ingen tycker det är kul att få klumpiga sexuella inviter, slippriga antydningar om ens privatliv och oönskade handpåläggningar helt apropå. Att beskriva hur verkligheten ser ut är inte "en förevändning för att skriva sjaskig pornografi" som SH uttryckte det i en annan krönika . Det är bara att konstatera att verkligheten är inte vacker och frågan är om vi är en tillräckligt hårdhudad nation för att ta till oss den. Antar du utmaningen SH?
Avslutningsvis så läste jag inte bara vita serien som barn utan även Charles Bukowski. Gillade honom för att han med en leende cynism visade hur verkligheten såg ut bakom en välputsad fasad. Och funderar numera på hur många läst honom med ett "inga konstigheter, it´s a mans world, and i´m a part of it."

Tanken svindlar.