var en ekorre i vinterpäls

Givetvis skrämde han bort ett gäng småfåglar som satt och pickade på sina talgbollar i närheten.

Spår av skuttande ekorre

Den sista grönkålen.

   Nu hann jag få en bild i alla fall. Ingen jultomte utan en trädgårdsgnom som hänger med året runt i alla väder.

Och nyfixade vinternaglar i silvermetallic. Hur länge nu det kommer att hålla.

Har haft en extra heldag som assistent idag. Åkte till vårdcentralen med den äldre grabben för att visa upp såret. Resultat a) Det slutade blöda lagom till vi kom fram och b)dom fick bara ta en snabb titt den här gången. Såg inte akut infekterat ut, fortsätt avvakta.

I morgon ska han iväg som vanligt och jag ska,

a) Komma ihåg att packa ner hans täckbyxor för utebruk. b) Spåra en faktura på villovägar som jag borde ha fått för en vecka sedan. c)Delvattenbyta i alla akvarier och d) förnya några recept som gått ut.

Dom viktigaste punkterna alltså, inte allt som finns att göra denna dag.

Dom viktigaste nyheterna?

Har inte hunnit med sånt, det har varit en körig helg som jag skrev.

Men Charles Manson har i alla fall avlidit och hans livstids fängelse blev ett bokstavligt faktum.

Har surfat på lite kommentarer runt och dom varierar från ett monsters hädanfärd till möjligvis har han suttit oskydlig då man inte skrapat ihop tillräckligt med bevis för hans medverkan i dom bestialiska morden på bl a Sharon Tate.

Och möjligtvis har det hänt viktigare saker i världen, metoo, klimatkrisen, EU-toppmötet, valduller som börjar spåras på ledarsidorna, men nu har jag i alla fall satt denna pausrubrik.

Om konsten att bejaka sig själv och se var man landar..

På en flaska Chanel n;o5 på önskelistan och så lite julmusik:

Surfade just in på Tradera för att titta på gammalt kyrkfolk, alltså små figuriner som ska stå bredvid julkyrkorna efter att ha tittat till en tråd av dom vanliga trollen, varav det enas handstil var misstänkt välbekant om man frågar en grafolog. Dom var lika sura som vanligt under den oskuldsfulla ytan (what, who, me?)

Nåväl, ingen idé att slösa energi på nättrådar som ändå inte har någon större intresseklubb och ingen idé att buda överpriser för antikt kyrkfolk på Tradera.

Och ute har det snöat ordentligt under dagen, första snöskottningen är avklarad, plogbilen har kört sin första sväng, i skuleskogen har långtradare fastnat i stigningsfältet och orsakat köbildning efter E4;an och inga vackra julkort har vi hunnit med att fota (med undantag för en dassig instaweaterbild) Den äldre grabben har fortfarande problem med operationssåret, (avvakta till Fredag om det inte ser ut att börja bli infekterat dessutom), jag har problem med högre axel denna gång, och är dessutom och spårar på ett helt annat ställe, på jobbsök inför den dag grabbarna flyttar ut permanent. Och så blir det en sån här morgon allt känns så förunderligt lätt, det kommer att ordna sig till det bästa med opsåret och med min sjukvårdande erfarenhet så blir det inga problem att få jobb. Såvida inte man lagt ner all verksamhet i detta landsting innan dess. Men då har jag åtminstone en klok  gumma på lut för alla som vill.

Och en krya på dig hälsning till Jonna Jinton som varit riktigt illa däran läste jag i en rubrik, (har bara hunnit med min egen blogg det senaste halvåret)  Saknar verkligen hennes stämmningsfulla advents och luciabilder och hoppas på att få se dom igen.

Och nu, ut och trampa upp en stig till fågelbordet och så köra igång vår middag (fläskstek, potatis och rödkål, gammal traditionell säsongsmat)

Julmusik, var det, ja. En trashig och trgisk stycke oparfymerad verklighet denna gång. Och den var faktiskt ganska kul:

Julstämmning  

Eiffeltornet blinkar i grönt, rött och gult  i verkligheten.

En liten tavla och ett impulsköp från Rusta som höll.

I övrigt har det varit en lugn blogguppehållsdag. Inget speciellt som berört eller fastnat i minnet att skriva ner. En sån som jag önskade mig många av den här månaden.

Men julmusiken ska med:

   Roligare än så här blir det inte på köksbordet i advent. Färgade sälgkvistar i vitt försedda med LED-slinga som drivs med batteri och en gunghäst, en julklapp från syster ett för ca tio jular sedan. Duken är en vävd löpare av trasmattemodell i brunt och vitt, inköpt på loppis för en tjuga.

Och det går framåt för grabbarna; den äldste har fått det läckande kärlet fixat och får åka hem under dagen och den äldre har äntligen fått tillstånd att slippa den skavande klisterkompressen över sitt sår. Angående blödning skulle vi avvakta ett par dagar till då den också ser ut att vara på tillbakagång.

Önskade mig en lugn November med få blogguppdateringar. Ser statusuppdateringar från harmoniska människor som äter gott, myser i hemmaspa, tar en powervalk, lyssnar på bra talböcker, går till jobbet med ett leende och undrar hur dom gör?

a) Försök fokusera mindre på omgivningen och mera på dig själv.

b) Samla ihop sånt som trycker både intro och extrovert gör en ritual. Kasta en sten i havet, skriv med svart bläck på en bit papper och bränn över levande ljus, eller gräv ner den under en stor ek och låt det förmultna, stoppa dom bakom din rygg med en osynlig gest och beordra dom att sluta titta fram.  Några förslag på utföranden som jag uphittat under årens lopp.

c) Gå ut i trädgården och njut av det tunna lager snö som kommit, lägg ut lite fågelmat och sätt upp trädgårds (inte jul) belysningen och lyssna på matchande julsång:

Äldste grabbens följetong...

Bara något lätt kaosartat igen, först i Ö-vik, in på en knökfull akutmottagning, sitta i väntrummet och blöda från mun och näsa och skrämma slag på dom andra patienterna och så ambulans till en lika knökfull akutmottagning i Sundsvall.

Fick träffa en läkare som bedövade svalget, sög rent från blodkoagler och gav blodstillande cyklokapron. Och sedan kom det akutare operationer emellan så han skulle vänta till nu på morgonen. I en korridor, akutrummen var nämligen fullbelagda. Och så började han blöda igen och skrämde en medpatient (som också var utan akutrum)

Förklara snabbt; ingen livshotande blödning, men   så jobbig..  

Snäll medmänniskapatient tyckte synd om, hämtade nya kräkspåsar och bar ut dom gamla.  

Och nu i dag blev det ingen operation. Kirurgen hade gått hem utan att lämna journalanteckningar, förmodligen utmattad efter att ha opererat en hel natt och en hel förmiddag.

Men det konstaterades att det är  två små kärl som slits upp när han hostar, harklar sig eller nyser kraftigt.

Och han skulle i alla fall ligga kvar på observation tills i morgon, han äldste grabben.

Nedbäddad och försedd med en tegelstensroman som han på något sätt fick med sig och en sväljvänlig lunch bestående av söderkokt torsk med potatismos.

Och med en stilla förhoppning om att det ska börja blöda igen så han äntligen får skiten suturerad.

   Dagen man fick annat att tänka på

Annars så tycker jag inte att det var en dålig bild, gillar djupet och strukturen i den.

Börjad med en låsning i bröstryggen under natten, kändes som kramp i hela högra rygghalvan. Lyckades somna på morgonsidan och så var det dags för uppstigning.

Den äldre grabben hade i vart fall väldigt roligt åt "att vara trött som en gris". HUR är man då?  

Och så dagens sjukjournal;

den äldre grabbens opsår småblöder fortfarande,

får ringa DSK och kolla upp.

Syster ett har dragit på sig en höftledsinflammation och hoppas att kortisonet ska verka så hon slipper operation. Ingen sjukskrivning, har inte råd med inkomstbortafallet.

Så ser verkligheten ut för singelföräldrar som jobbar inom vården numera.

Äldste grabben åkte ambulans till Sundsvall i kväll. Samma kärl som står och läcker efter hans bortopererade halsmandel, blödde hela tiden under den 20 mil långa resan och var på väg in på operationssalen senast jag hörde något.

När man får annat att tänka på.

Konstaterar vidare att julen kommer ovanligt tidigt i år. Folk har börjar pynta med utebelysningar på några ställen i kommunen, och på Fejan skickar man julkedjebrev såg jag.

Klart, börjar vi nu har vi det kanske överstökat till lucia.

Själv nöjer jag mig med att tjuvstarta julspellistan.

Ur led är tiden