och konstaterar att jag kommer aldrig till skott med ett enda oavsett hur jag vänder och vrider på orden.

Inte för att jag haft fel i sak någonsin, utan för att får inte fram önskat resultat.

Börjar med att konstatera att det faktiskt finns något som heter sociala konstruktioner, vilket innebär översatt och möjligen lite förenklat att ens personlighet formats av andra istället för efter ens egen vilja.

Enligt min erfarenhet är dom flesta kvinnor socialt konstruerade att vara steget bakom, mjuka, förstående och absolut inte våldsamma, i värsta fall får dom inte ens säga *fjärt* och ännu mindre försvara sig med alla till buds stående medel mot en övergreppsman.

Det innebär att det skapats livsfarliga hämmningar där man inte kan gå upp till försvar. Inte ens i en livshotande situation. Det sitter nog inte mest i den kvinnliga fysiken utan i ett psyke som deformerats av andra.

Och redan där gör många misstaget att blanda in det där med att "hata alla män". Tror inte att det är ett medvetet drag utan många blir säkert rädda för den där "Eva som slutade be om ursäkt". Ingen tillfällighet att mitt låneexemplar av Helen Zahavis Dirty weekend har röda bannbulleresencioner inklistrade innanför omslaget.

Och ingen tillfällighet att en sten satts i rullning..

Det kommer alltid att finnas gränser där drabbade tycker att det är nog..

#metoo