du har väl inte glömt att ta plats?  

Annars brukar denna dag gå spårlöst, för att inte säga min näsa förbi men i år har jag fastnat av någon anledning.

Vaknar upp av en radiopratare som vill ha lyssnare som berättar vilka kända kvinnor man har som förebild.

Svarar ett buttert; mamma utanför sändning.

-Men hon var väl inte känd?

-Nä, precis men jag kommer inte på någon annan så där spontant.

Hon lärde ut kick-ass på ett rakt sätt, där det var bara och gå på och hävda sin rätt, oavsett om det gällde skolgårds, kvinnofrågor eller något helt annat, t o m då man debatterade med sin mamma. Även om hon svarade med samma mynt.

-Man ni hade aldrig hört talas om feminism på 60-70-talet i norrlands landsbygd?

Stämmer, men det hindrade inte att man tyckte att det kan inte vara rätt att det ska gå till på det här sättet, om det ojämställda hemmet, om sexism, om arbetsmarknaden.

Människor av i dag tror oftast att det fanns bara två grupper (feminister, arga) och hemmafruar (tysta och jasägande), men det stämmer alltså inte. Kvinnor ur alla grupperingar har alltid haft åsikter.  Och har det fortfarande.

Men kända var det, okej: Då kan jag väl nämna Nadja Savtjenko (finns att läsa om längre ner i bloggen) och Gudrun Schyman. Ett udda par som står långt ifrån varandra politiskt,  men dom har något gemensamt, dom har en beundransvärd vilja och är inte rädda för att vada mot strömmen med allt vad det innebär. Inte förebilder direkt, men en egenskap värd att framhålla.

Har idag besökt två kommentatorsfält på nätet; Lena Melins krönika och hamnade i en fundering om varför det finns så få kvinnor på chefsposter. Möjligen så har dom svårt att ta sig fram men jag tror en annan viktig faktor är att inte många har skaffat det självförtroende som krävs. Tysta kvinnor av tradition som inte kommer att klara detta ansvar, inte ha tilläcklig pondus för att göra sig hörd och så vidare. Så lyder ofta motiveringen på ett nej,tack och gissningsvis så tror jag det är en större stötesten än ojämnställdhet i hemmet. Och allt går inte att lagstifta bort, vissa saker måste man ta itu med på annat sätt.

Och Expressen Grattis Zara Larsson, årets kvinna: Och om det finns inte mycket att berätta annat än att det går ut på att mota näthat i grind. Tycker mig se mönstret i åsikten om att det finns två kvinnotyper (feminister, arga) och alla andra (tysta och medhållande) gå igen. Och att hon en gång gjorde misstaget att låta aphjärnan slå till med spontana känslostämmningar, och hon hatar inte alla män, bar dom som är fulla och dumma på festivaler och sånt.

(Om människohjärnans tre funktioner (människodelen; det tänkande/logiska, apdelen; det känslomässiga och reptildelen; intinution och instinkt) Själv har jag jag också författat en ilsket aphjärneraljant slogan till alla som vill; Varför hata MÄN, när du kan hata hela mänSKLIGHETEN?   Men än så länge har jag lyckats avstå från att posta den.

Vi har kommit långt i det här landet

Och det innebär inte att det inte finns något som är så bra att det inte kan göras bättre, eller att man kan ha två saker i huvudet samtidigt.

Det finns lixsom ingen motsägelse i att köpa en basicutrusting till barnmorskor i Etiopien per penninggåva och önska att BB i Sollefteå skall finnas kvar. För att nämna bara en grej.