Satt och tittade på det här programmet i går kväll;

http://www.svtplay.se/video/11039561/edit-talkshow-med-parisa-amiri/edit-talkshow-med-parisa-amiri-sasong-2-stockholmssyndromet

eller rättare sagt jag tittade bara på första inslaget med Karin Jonsson och Maxida Märak.

Tja, vad ska man säga?

Att det stämmer väl åtminstone angående kultur och musik att ska man ha ut sin röst på riksplanet så måste man ha kontakter i Stockholm. Och om vi nu tar landsändan Norrland så finns det väl inte så få begåvningar kulturellt/musikaliskt osv, och rätt så många smarta också. I inslaget såg vi faktiskt två.

Och detta med glesbygdsnormen och bemötande om man avviker eller sticker ut.

Nu känner jag inte till Jokkmokk men jag kan tänka mig att det finns en Jokkmokksnorm som inte innehåller samiska musiker/musikproducenter/aktivister. På sin höjd ska man vara lite lagom turistbrorschyrig för att passa in.

Och generellt sagt så reagerar folk lite olika på upplysningarna om hur det kan gå till i det fördolda. Det vanligaste är att man värjer sig med ett "nej, inte är vi såna" och förmodligen är det så på sätt och vis, det är bara det att man oftast sitter fast i normen och vänder sig mot den som avviker istället för att rikta sig till dom "som är såna", med ett DETTA ÄR INTE OKEJ.

För övrigt så är det svårt att berätta något genrellt. Det finns precis som Karin Jonsson sa en rätt stor innehållsförteckning i glesbygden, och det är inte så att man vill förminska problemen utan snarare att man vill lyfta fram den som representerar något annat. Vad man upplever på nätet är att den bilden har väldigt svårt att nå ut.

Ungefär där det finns peanuts som tycker att den Norrländska filmstereotypen är rätt häftig.

Möjligen är det förväxlat med det "rätt häftiga" i att leva nära naturen, både moder natur och ursprungsmänniskans.

Skillnaden mellan konsten att få vara sig själv och att få vara en scumbag.

Vi kan ju uppdatera med en presentation av Glesbygdsgirls också och den följer som sagt var ett brett spann med över 15 000 medlemmar från hela Sveriges landsbygd från norr till Söder, från byn i utkanten med 2 innevånare till närmaste tätort och det finns även utflyttade medlemmar bl a till Australiens glesbygd.  Åldersspannet är också brett, uppskattningsvis från runt 18 till 60+. Och att "girls" inkluderar även äldre damer och icke-cis personer. Lite svårt att detaljbeskriva vad man pratar om i en sluten grupp men samtalsämnen general är en ganska bra beskrivning. Sedan har det också bildats undegrupper för vissa ämnen t ex Glesbygdsgirls snackar urban norm.

Det där med hög och lågutbildade tycker jag inte berättar så mycket om var man står annat än i yrkesverksamhet, men ja, det finns nog både och i gruppen.

Avslutar med något helt annat, ett R.I.P till Leonard Cohen som gick bort nyligt. Med min egen favorit- First we take Manhattan.

Passande cover till dagens inlägg för övrigt.

Försökt jobba bort tvättberget innan den äldre grabben kommer hem med sin veckotvätt, dammat och kånkat iväg alla kartonger efter storröjningen till loppis. Gå in och titta och håll omsättningen rullande som jag sa till dottern, underförstått nu ska jag inte ha med mig något när jag kommer ut igen.

Den här t ex. Tunika i bomullstrikå märkt KappAhl med lite mera naturfärgad botten i verkligheten. Brukar inte gilla mönster annars men det här fastande jag för av någon anledning. Pris; 35 kronor. Som hittat.

Och dom här två. En lång hemvävd bordslöpare i min älsklingsmodell, pris 10 kronor och så en pocket av en amerikansk filmskapare, författare, journalist och politisk aktivist och humorist. Pris 5 kronor.

Ska börja läsa i kväll.