Läser kontaktböckerna tillsammans, den äldre grabben har varit på studiebesök på den yngstes avdelning, provat deras crosstrainer (ganska tråkig sysselsättning sa han) och ätit korv och rårivna morötter utan potatismos till lunch.

Den yngre grabben passade på att vila i sinnenas rum, vindrummet under tiden. Annars hade han varit till återvinningsstationen med soporna och ätit korv, mos och morötter till lunch.

Hemma; kokat potatis (tillsammans med farsan), stekt rödspätta (tillsammans med mig), tröttnade när det kom till gräddfilssåsen och sitter försjunken i sin surfplatta (den yngste) och står bredvid, börjar bli otålig och vill att det skall vara färdigt, helst i går (den äldre)

Efter maten; Den yngste förbereder resan till korttidsboendet i morgon genom att dra rutinerna, DV, Gästis; Sova om och om igen. Den äldre fick problem med sina vanliga uppstötningar och lade sig för att vila ner middagen så gott det nu går.

Ger 15 ml Gaviscon, och går för att ringa Gästiset och ge en kort lägesrapport.

Personal är fixad inför nästa Torsdags halvdag för den äldre grabben, jag ringer transportsamordnaren och meddelar ändringen, dom har inte planerat utflykter i terrängen, dom kan ha sina promenadskor och så skicka gärna skaljackan om det blir svettiga motionsrundor.

Yngste grabben har satt igång TV;n och den äldre ser ut att må lite bättre nu.

Kvällsrutiner; Packa badkassarna för morgondagen, packa en st resväska, dusch, kvällsfika, mediciner och läggdags.

Jag och yngste grabben tittar på YouTube gemensamt:

Skall inte handla om den upphottade debatten på IRM sidan, utan om något helt annat; en bokstavlig krutgumma på 90 vårar som skrivit en bok om svensk sjukvård Sonja, tidigare verksam som distriktsköterska har nog en del synpunkter som inte bör hällas ut med både barn och badvatten. Vi ville hälsa heter boken och jag har förstås beställt ett eget läseexemplar här.

Pratade med äldste grabben i går och det är där krutgubben kommer in i bilden, han träffade en 79-årig verksam läkare vid sitt senaste besök, en verkligt förtroendeingivande och kompetent kille som dessutom nyligen varit på skidsemester i Franska alperna. De ni!

Kom att tänka på mamma angående sjukvård förr och hennes plats som vårdbiträde på Bredbyns ålderdomshem och sjukstuga i slutet av 1950-talet, och kom då även att tänka på hennes föregående anställning som köksbiträde på denna avgrundsplats. Som köksbiträde hade man sin plats under chefskokerskan i en sträng hierarki och hade inte så mycket att göra med Majorerna, Kaptenerna, dom kallades så av övriga, med titel och efternamn, dom hade sin plats i kök och matsal och förväntades inte gå någonstans-eller tycka till om något. Om pennalismen i matsalen och den där jävla nyckelknippan som dängdes med full kraft i skallen på en liten nioåring, en historia jag växt upp med.

Dom där hjärtligt avskydda majoren, och kaptenen (en hon) som jag irriterande nog glömt efternamnen på.

Om ett par av dom små som tog sin tillflykt till köket och chefskokerskan som var deras surrogatmamma, utan makt att säga ifrån.

Vart skulle dom vända sig med klagomål? Till en samhällsnorm som ansåg att "vanartiga" barn skulle "uppfostras i herrans tukt och förmaning" och att Astrid Lindgren och hennes Pippi Långstrump var en samhällsfara som skulle leda till "samhällets moraliska förfall".

Nej, dom träffade ingen efter arbetstid, då satt dom på sina rum försedd med "andligt uppbygglig litteratur", ev fick dom resa hem till Norrland till jul. För sådana var anställningsvillkoren.

Brukar tänka på detta när alla historielösa kör igång sitt "Det var bättre förr", i en tidsera dom aldrig sett.