alltså en tygbanan fylld med kattmynta. Det är så man vet att man har katt, det är alltid någon kattleksak som fastnar under fötterna. Förra gången var det någon i burformat med en liten pingla inuti som fungerade som rullskridsko en bit.

Vet inte hur men man återfår alltid balansen på något sätt, möjligtvis genom långvarig övning.

Och just nu sitter man och varvar ner efter en för all del rätt så lugn kväll, grabbarna gick direkt in i Fredagsvilan för att ladda batterierna inför morgondagen och jag började på en rekommenderad bok, Kollektivt Självmord av Arto Paasilinna. Har hunnit till sidan 58 och än så länge ser det lovande ut - sträckläsningsvarning.

Och nu, en sista kopp kaffe och lite nattmusik, förberedelser inför en ny dag.