Han som aldrig förlorade det musikaliska greppet från den nyskapande Ziggy Stardust på sin tid till hans sista album Blackstar, men dessvärre förlorade kampen mot cancern.

Spellistan med några av mina favoriter utan inbördes rankning, från 70, 80 och 2000-talet säger allt.

Gick ju åt ********* med ett riktigt skitår fysiskt sett med ett steg fram och arton steg bak och inga sammanbitna tänder förbättrade värken som började sprida sig vidare till höfter och knän. Och dom medicinska utredningarna som faller på ett ****** gränsvärde på ett av proven (förhöjda värden som påvisar inflammation i kroppen) kraftigt förhöjda men inte tillräckligt för att diagnosticera min egen misstänkta psoriasisartrit.

Summan av det hela är att kampen mot den kroniska värken upptog hela föregående år och jag har inte ens någon omstart på gång utan konstaterar att det går åt rätt håll och får ta den tid det behöver. Framför allt så har jag fått in den rätta mentala balansen efter den första panikvågen då loppet var kört och jag skulle inte ens kunna ta en långpromenad i normal takt längre.   Jag började läsa in mig på dokument från diverse smärtskolor och hur man lär sig hantera kronisk smärta sett ur mental synpunkt och det hjälper där kropp och själ alltid hör ihop på så sätt att det ena påverkar det andra, psykiska obalanser som stress påverkar alltid kroppen och ger en fysiologisk obalans och framför allt ett stört immunförsvar när det behövs som bäst.

Noterar; I Augusti kunde jag stappla omkring på hjortronmyrarna i sex timmar även om det var dödsjobbigt i början, i December kunde jag ränna upp och ner på stan utan att bli trött och nyligen fixade jag en långpromenad i normal takt.

Den enda plan jag har framöver är att ta en dag i taget och se vad dagsformen kan ge..