http://www.aftonbladet.se/debatt/article21917316.ab

Nej, jag skriver inget i kommentatorsfältet för det fanns inte mycket att debattera när allt kom omkring. Möjligtvis om det verkligen har funnits bara tre minnesvärda julkalendrar Teskedsgumman 1967, Trolltider 1979 och Albert och Herberts Jul 1982.  Dom andra har gått spårlöst förbi och förmodligen finns det en och annan som inte håller med..

Att jag slutade tro på tomten när jag var 6, men höll fast vid äkthetsfeelingen till jag var i 10-11 årsåldern är väl rätt symtomatiskt för hela debatten, man vill spara på det som är bra, år efter år..

Eller att Kalles jul som nummer ett ersattes av ScoobyDOoo where are you? när det gick som mellandagsprogram runt 1972

Eller att mina barn aldrig trott på tomten eller sett en pepparkaksgubbe i ett dagisluciatåg. Det andra har att göra med att det fanns bara lucialinnen och tomtepyjamasar på H&M i Ö-vik under hela åttio och början på 90-talet när dom var små och det första med att samhället har blivit mera sekulariserat sedan min barndom. Eller att alla mina var livrädda för den där likstela tomtemasken under dom tre första åren av sitt liv. Däremot hade vi två inhyrda släktingar som gav Ronald McDonald känsla åt tomtandet, dom laddade upp med glögg innan föreställningen och våra barn älskade dom. Än en gång den lätt bisarra känslan av att allt inte är svart eller vitt...

Och inget att debattera. Inte ens att vi glömde lucias existens så snart barnen börjat högstadiet.

Mina egna luciaframträdanden ska sent glömmas och detta på grund av dom levande tärnljusen som skulle stå på visst avstånd från varandra för att inte tända eld på sina klasskamrater, och julpoemet, tärnorna skulle läsa en vers var och den stod uppskriven på en ljusmanschett av papp. Vi övade på att skrida långsamt och värdigt och det var på blodigt allvar. Samt det sista steget när man försvann ut genom dörrarna och kom in på andra sidan med ett lättat skutt i sitt vanliga jag. DET var det bästa med hela luciafirandet..

Och det är som sagt var inget att debattera!

Eller den hisnande känslan gamlingarna från 50 och tidiga 60-talisterna får när dom konfronteras med ett hur stort utbud som helst i radio och TV-kanaler. Vissa av oss blir barn på nytt och har julafton lite nu och då.

Om det ska vi inte debattera.