Den där Måndagen man är ensam hemma för första gången på fem veckor, hinner ta en långfrukost och läsa lite tidningar.

Bläddrar igenom DN, fastnar för stor intervju med Katarina Wennstam i kulturbilagan. Ägnar mig mest åt stycket, ny programledare för Nya efterlyst och romanförfattarinna, i det visste du inte om...

Intervju signalerar saklig, nykter, analyserande och trovärdig precis som jag uppfattat henne tidigare.

Samt talar ibland av egen erfarenhet. Det visste jag inte.

Går vidare till kulturtidningen Vi som jag normalt inte läser men nu var det ett reportage om Jonna Jinton som drog..

Ett reportage i blogganda varvat med prosaiska kommentarer från bakom blogginläggen. Om människans behov av eget livsrum och integrietet både bildligt och bokstavligt talat. Sedan refereras det till nättrollens Du bor granne med mamma, och är det inte så att detta är för bra för att vara sant?  

En blogg är en blogg vinklad åt det naturromantiska och jag gillar den, men om någon skulle fråga om man kan flytta ut i yttersta glesbygden skulle jag väl bli mera tveksam, du behöver ett jobb och dom finns det inte många av, speciellt inte på nära håll och så behöver du bil och körkort för att ta dig till och från jobbet, men fixar du det så har du en hyfsad chans. Det finns ju barnfödda och bofasta som pendlar 12 mil tur och retur till arbetsplatserna varje dag..

Och så finns jakt och fiske, en livsstilskultur med rötter i det gamla samhällets självhushållning. Bärplockningen hör också dit, ja.    Och en vardag för barnfamiljer där det så kallade livspusslet ska gå ihop, med jobb, barnomsorg, tandläkar och läkarbesök och allt vad det kan vara..

Var nämnd i reportaget som en av läsekretsorterna som borde känna sig centerarde på kartan och rynkar ögonbrynen lite undrande, det här stället är väl bara satt på kartan som 100 asylsökande och lilla Rinkeby, till vissas stora glädjae och andras förtret. Själv tycker jag inte att det är något som stör, och Jintons natursköna omgivningar finns fortfarande kvar runt om den sista tätorten i glesbygdsområdet, mitt emellan kust och inland "bara" fyra mil från Ö-vik.

I utkanten av samhället, mitt emot en storskog. Och nära till en älv och en badsjö dessutom.

Prosaisk vardag eller ej så är det något visst med att kunna gå ut mitt i natten och lyssna på tystnaden, eller att släppa vardagspusslet och gå och ta ett dopp i sjön. Eller ta med en termos varm choklad och sitta och fika vid samma sjö vintertid.

Frågor och svar; Vad jag vet har dottern och Jonna Jinton inget annat gemensamt än foto som hobby.. Dottern gillar fåglar, insekter och grönsaker och trivs lika bra inne i stan..

Det är inte ofta jag läser Alex Schulmans krönikor, men när jag läser dom har han slagit till med en äkta pessimistkonsulent   

Ahhh, känns den igen? Den där dagen man är bara seg, musgrå och undrar varför alla andra är så förbannat lyckliga..

Glömsk av allt som inte var värt att nämna som upphittat vid liv man själv inte postat.

Här är det ännu sämre ställt Alex, för jag har inte ens något dramatiskt eller roligt att posta om sakens natur. Bara grått och innehållslöst som ett tuggummi man gnagt på i xx antal timmar..

Men problematiken är inte ny atna finns att beskåda på YouTube i form av en odödlig sketch med Lars Ekborg och Beppe Wolgers. Den som är sanslöst kul och träffande i all sin enkelhet. Här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21230582.ab

Vilken lättnad att det slutade lyckligt. Och jag tillhör dom som bara, jaha, i en lägenhet i Härnösand, frivilligt? Inget konstigt med det. Har haft barn som brukade göra likadant, avvika från raka spåret och glömma bort att höra av sig.

Är för övrigt ett lugnt resecentrum utan några konstigheter, bara en massa knäppstysta resenärer som sitter och väntar på bussar och tåg hit och dit. Vi brukar också sitta där ibland, knäpp tysta och hålögda.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21225835.ab

Är det här följderna av dom grå nyanserna?

Isåfall, vad var det jag sa?

Det där är en form av sex som kräver ett speciellt psyke hos utövarna, och kanske borde få stanna i landet fantasia hos den nyfikna allmänheten. Istället för stöta och blöta samtyckeslagar, som redan existerar hos seriösa utövare.

En oroväckande utveckling där vem som helst kan skylla på och komma undan med att hen utövade BDSM. Och man kan inte gärna registrera alla med den seriösa sexuella läggningen sadist och masochist för att komma åt det.

Och så dottern i det 14 gradiga vattnet. Hon har alltid varit sån, ja..

Fick bara ett ryck som jag får ibland och sedan får det växa ut. Stod och valde mellan denna, korpsvart och djuplila men fegade ur för dom mörkare färgerna till sist..

   Hemkokt saft, den speciella smaken av äkta vara som är svårslagen. Här recept på en enkel jordgubbssaft.

2 liter jordgubbar

3-4 dl vatten

5½ dl strösocker per liter avrunnen saft.

1 krm natriumbensoat per liter avrunnen saft, eller frys ner i portionsformar om konserveringsmedel ej önskas.

Skölj och rensa jordgubbarna. Koka upp vatten, lägg i jordgubbarna och låt allt småkoka under lock i 10 minuter. Häll upp bärmassan i en silduk och låt saften rinna av i ca 30 minuter. Mät saften och häll i en ren gryta. Blanda i socker efter mängden saft och låt allt koka upp på nytt. Låt sjuda i 10 minuter. Se till att allt socker smält. Skumma saften noggrant (skummet innehåller skräp och annat som utgör grogrund för mögel) Blanda natriumbensoaten i lite av den varma saften. Blanda sedan med övrig saft.

Häll upp saften i ordentligt rengjorda flaskor, ett gammat tips är att skölja dom i en lösning av konserveringsmedlet.

Fyll ända upp och sätt på skruvlocket på en gång. Förvaras svalt och mörkt. Öppnade flaskor förvaras i kylskåp.

(Att rengöra en silduk. Var lite betänksam över att köra den på 60 grader med risk för jordgubbsröd tvätt så jag Googlade. Hittade ett tips att koka den på spisen i lite diskmedelsblandat vatten. Kritvit blir den aldrig mera, med den blir ren och användbar.)