Att öppna en burk utomhus med ett pyyys, hör fortfarande till Augustitraditionerna och barndomsnostalgi med färsk, nyupptagen mandelpotatis till. Numera har vi inget potatisland på vår lilla tomtplätt, det fick utgå till förmån för ungarnas gamla lekstuga som numera tjänar som vedbod och så ett redskapsskjul. Idag hade jag inte ens köpepotatis hemma, det fick bli en traditionell klämma med finhackad rödlök, skivade tomater och en klick gräddfil. Smakade lika bra utan potatisarna, och så testburken; fjolårets Röda Ulven färdigfilead med lagom jäsning och buckligt lock. Och en kulinarisk upplevelse med lagom sälta, hyfsat fast konsistens för att vara inlagd file och så det bästa av allt, det diskreta pirret på tungan av den perfekt lagrade strömmingen.