och väntar på att bli färdig. Samtalet med yngste grabbens assistent avslutat, tid för genomförandeplan ska bokas och så ska han ha ett förråd reservkläder på plats, dom har mycket motion på programmet enligt önskemål och blir svettiga.

Just nu tar han igen sig här hemma, väntar på maten och själv ska jag åka ner med åtrvinningssoporna och så köpa mjölk igen. Men först en läspaus..

Han är efterfrågad överallt har jag sett, i pressen, på twitter och i bloggrubriker som flimrar förbi

Det är som det undras när han ska vara på banan igen, meningen med livet för oss alla  Mänskligheten i ett nötskal, målet är ingenting, vägen är allt.  

Själv har jag konstaterat att pampen börjar ta för mycket plats mot vissa gemensamma hjärtefrågor och möjligvis drar jag också för snabba slutsatser om ett vingligt wild card med fackets hela förhandlingstaktik i behåll

Mera av honom, ja. Här avgår han helt sonika längst ner i artikeln om han måste sitta och regera på ngon annans budget

och lämnar efter sig en osäker väljarkår som inte var beredda på det smygförändrade "nya S" i lila och undrar vad detta innebär. Vad det innebär är vad jag spått tidigare att väljarsympatierna åt vänster till V och Fi. Det var tydligen en miss att förvänta sig att man får med sig en partitrogen väljarkår.

Ska bli intressant att följa upp....

I går var det farsdag och pappa uppvaktades, men vad gjorde jag av mamma på allhelgonahelgen undrade någon?

Svaret är att a) Hon har varit så intensiv, delaktig, närvarande så hon finns med nästan varje dag. Det går knappt en dag utan att mammas livsvisdomar tittar in med medhåll eller invändningar någonstans.

b) Hon var inget helgon. Hon hade ett jäkla humör som slog till titt som tätt mitt i medmänskligheten och det sista hon ville var att framstå som ett så det är okej för henne att jag bloggar om det. Hon brukade alltid tala om människor som icke ofelbara, och dit räknads också hon och hela hennes familj. Hennes favorituttryck på sin breda Norrlandsdialekt var "De ska ju va na fel pa n bra häst"

c) Jag har redan gett henne en egen dag i almnackan, den 13 Oktober, hennes födelsedag och satt dit hennes ensamporträtt från bröllopsfotoserien som Oktoberbild i 2015 års upplaga (brukar göra våra personliga väggkalendrar med hjälp av årets fotoskörd alltid) Alla helgons dag får ursäkta.  

Fick upp den här på startsidan

https://www.facebook.com/malenaernman/photos/a.10150417331720731.412333.72688240730/10152801584335731/?type=1&theater

Och givetvis kom jag att tänka på mamma, vem annars?

Samt hela vår uppväxt med ALLA välkommna in på en fika, utan undantag.

Och att vi är en syskonskara som plötsligt kan få illa grinande debattörer i baken som tittar snett på "helgonen"

Men är det verkligen så?

I blogginlägget "Min sanning" så konstaterar jag att vi inte är några helgon och inte ens försöker framstå som sådana. Däremot har vi många, mångt och mycket som normaliserats under vår uppväxt, just därför att vi sett dom komma och gå var och varannan dag. Ett vardagligt fenomen.

Och det tackar vi för -  i efterskott.

Men det har inte alltid varit konfliktfritt, speciellt inte när man kom i skolådern och hade "alla andra" som referensram. "Alla andra" har fasta rutiner med tandborstning,sömn och sina välkammade bekantskapskretsar och jag har en predeliriös äldre herre i vårt kök som stör nattsömnen. "Han bara tjötar om fönstren och att det står beväpnade män på pass utanför". Man vaknar klockan sju på Lördagmorgon OCH HAN ÄR FORTFARANDE KVAR. Jävla B-son som alltid ska inkräkta med sina fylleslag  

Kalla handen i en trerummare; Du har fått rummet med gästtoalett och egen ingång och behöver inte vara delaktig i något. Och vi ägnar massor av tid åt er ungar, ja faktiskt merparten  av tiden liksom  

Det var allt. Inga bannbullor och ingen vädjan om att man måste älska och acceptera farbror B-son sådär rakt av.

Däremot ett krav om att delar man lägenhet måste man kompromissa om livsrummet till varandra.

Likadant när vi flyttade till villaområdet, man väljer en av hantverkarna som behöver pilsner för att hålla igång, men vad hjälper det när h*n hade referenser som den yrkesskickligaste man kunde uppbringa ur hela mellanorrlandsregionen sa dom.

Jag stod för för lunchdisken då det var sommarlov och hantverkarn log och mumlade något om ungkvigorna..

Ett ögonblicks slint med tungan och där stod mamma med sin dödsdom; "Om du så mycket som andas på jäntan igen får du näsan omvriden till blods" 

Och så var väggarna resta och vi flyttade in, med den penible herr A-son som kom på fika och där var referensramen "alla anndra" igen, ingen annan befattade sig med den ständigt sexualiserande herrn, och det var så förbannat piiinsamt..     

-Oki, han är inte som andra sexualiseande herrar, han har inte alla hästar hemma, det fattas en indian i kanoten, han har rent av en skruv lös?  

Och det går att avleda med andra samtalsämnen,ja?

Mamma avleder genom att smidigt föra över samtalet till något annat och i ett ögonblicks verk så *TJONG* är han tillbaka igen som man släpper en hårt utdragen gummisnodd!  

-Oki nu är det så att vi delar utrymme och det finns ingen som ska komma och diktera vad mamma och pappa ska bjuda på fika eller ha i sin bekantskapskrets, okej?

Ni behöver inte älska någon, vara delaktiga eller ens hemma om ni inte vill, utan bara respektera. Okej!? 

Mamma hade kul väninnor också, ibland fikade dom och ibland pratades dom vid på telefon och dom samtalen brukade jag försöka avlyssna för dom var alltid tillförande och intressanta.

Om långtbortboende vännnor ur dom "schangtilare kretsarna"   

Och livsvisdomen "En dam i salongen" "en kokerska i köket" och....

Vi kan gärna lyssna till andras liverfarenheter, men försöker oss inte på att, tja...   Mamma i ett nötskal.

Den normala damen med en annan livsstil, normaliserad.

Och det tackar vi återigen för i efterskott.

Norrlandsseparatisterna har delat:

http://eran0004.deviantart.com/art/Norrland-for-beginners-204120772

Forts;  Hade vi en barndomsdöv hemma på fika var saken klar, lär dig läsa på läppar, lär dig lite teckenspråk ty bristerna är dina om du inte kan umgås. Detsamma med en MS-drabbad äldre släktning som jag och mamma besökte en gång i veckan.
Och i början på 90-talet när den första flyktingförläggningen kom så hade var man 100% insatt med släktingar som fanns där vare dag som arbetskraft (Hej föresten, vet att du läser den här bloggen ibland;) Ja då, konsten att se en helhet och börja i rätt ända.. Konsten att ha skaffat sig något välkänt från start som aldrig varit främmande och aldrig lämnat utrymme för att spekulera. Normaliserat från start.

Det var min sanning.