Har varit och fått den sista årsrapporten från brukarkooperativet, då det är klart för flytt till kommunalt DV till nästa år..

Sedan följde reserapporten; Det började med sprillans nya mercor och BMW,s när dom steg iland och alla tänkte; är det så HÄR det ser ut?   Det är så det ser ut för en turist, men sedan blev bagarna lotsade rätt, ut till fattigkvarteren där det såg ut precis som beskrivits av alla biståndsorganisationer.. Slitna hus som kallas rivningsobjekt i Sverige, en trång gata där bilar stod parkerade och dubbelparkerade på båda sidor och en abonnerad buss med en erfaren chaufför som tog sig fram till allas förundran.

Hon heter Viktoria 14 år och har Downs syndrom och är bagarnas fadderbarn sedan några år tillbaka och givetvis ville dom åka och hälsa på en gammal bekant som dom aldrig mött. Hennes boende alternerar mellan en ensamståenden mammas lägenhet och ett barnhem med särskola. Ett barnhem i skick som fick dom "normalstörda" att nästan brista ut i gråt. Nerslitet, förfallet, sovsalar med plats för 10 flickor i en sal och 10 pojkar i den andra och med en omisskännlig doft av fukt och mögel. Ett barnhem som personalen försökte renovera så gott det gick men det fattades en massa pengar tll bl a målarfärg. Dom "normalstörda" assistenterna och guiderna började desperat tömma sina fickor på allt i slantar som bidrag.

Dom hälsade på i köket där kokerskorna arbetade under primitiva förhållanden och ingen fattade hur dom fick till någon mat övht, men det gjorde dom, extra mycket på Måndagar då eleverna kom hem från sina ferier, barnen brukar vara mycket hungriga när dom kommer från sina fattiga hem. Personalen på hemmet kommenterade att det var mycket värre för några år sedan.

Och vad sa den yngste grabben och hans arbetskamrater, dom som aldrig hört talas om att det heter ultimata gyllene salar, eller att dom ska ha en standard på minst ett jätterum med pentry och handikappanpassat duschutrymme här hemma. Min grabb såg inget speciellt, han har aldrig hört talas om hög standard som enda tänkbara modell, och en tjej tyckte dom stora sovsalarna såg skitmysiga ut. Och så fick dom hälsa på hemma hos Viktoria, där ingen av dom kommer att beskriva svensk rivningsstandard. Dom vara bara hemma hos en vanlig tjej i ett vanligt bostadsområde, Viktoria har några kompisar från Sverige på besök, inget konstigt med det.. Mamman var glad och kallade bagarna sin nya familj.

Dom åkte ner till stranden , där alla rika bodde i lyxvillor, några som aldrig hört talas om hög standard såg inte skillnaden, däremot såg dom den vita sanden och det svalkande vattnet..

I kväll; den mest givande kväll jag varit med om på länge då jag fick privliegiet att titta genom andras ögon med och utan färgade glasögon och ställa lite begrepp på ända. Ett nytt modeordsom jag sett heter framtidstro, och jag fick känna vad personalen på barnhemmet och hela det fattiga Riga andades, äkta framtidstro.Efter middagen; allt-i-ett-panna med kyckling, klyftpotatis, suzzini, körsbärstomater och halloumi, kaffe och kladdkaka till efterrätt, började en insamling; det fattades täcken, kuddar, lakan och påslakan på barnhemmet som skulle dit.  Och vad säger jag nu till min unge man? Jo, vi måste ge Viktoria en slant till täcke och kudde hon har inga just nu. Visst, morsan har många barn och jag och Viktoria är bara två av dom, inget konstigt med det.

Som jag alltid sagt, vi lever ett annorlunda men inte sämre liv än familjer med "friska"barn.

En vacker murgröna på en sliten fasad och framtidstro