Förra året fick sambon en ny   -infarkt, och så blev det lite jobbigt på ett annat ställe. Och i år, ska precis ut och sitta hos mamma igen, väntar bara på att dottern ska komma som extraresurs till den äldre grabben.

Och den stora skogsbranden i Västmanland är bara 3 och 5 mil bort från mina släktningar i kväll   Vi inväntar vattenbombarna och undrar vad det sitter i, senaste budet var att dom inte ens lyft från Italien   Samt att sambon påpekat att det finns betydligt större plan än dom som rekvirerats, någonstans i världen.

Säger som mammas; "Ska smörgåsa fälle hiti pisspötta sä no ska nä vara vä smörsia nä" En lokal variant på det nationella ordstävet "En olycka kommer sällan ensam"

Satt hos mamma i går kväll och konstaterade att nu börjar slutet närma sig, hon har sängen i sittläge för att underlätta andningen, får morfin mot smärtorna och lugnande för att hållas ångestfri. Skulle vara skönt för henne om hon fick somna in omedveten om vad som hänt, hon har aldrig gillad den där döden, utan alltid haft lite ågren för södergöken-dödergöken och plocka ljung så kommer någon att dö..

Själv fick jag som aldrig varit speciellt kramig eller känslosam en stark impuls att lägga huvudet på hennes arm, en impuls som snarare påminde om en nyfödd bebis än om ett litet barn som behöver tröst, cirkeln är sluten. The circle of life.  

Fick samma starka impuls framför brudfotot på väggen, ensamporträttet av en leende, kortklippt vacker blondin fotad på sin stora dag. Det MÅSTE jag ha! Mamma var alltid kritisk till det fotot och påstod att damfrisörskan som stylade henne had sminkat henne alldeles för hårt. Det kan ju stämma såtillvida att mamma själv aldrig brukade markera ögonen kraftigt eller använda läppstift i mörka färger.  Mammas brudklänning var mellanblå till skillnad från alla mina tjejkompisars mammor som hade vita och en gyllene krona. Mamma hade ingen krona alls. "Det är för att du ligger i magen bakom brudbuketten, dom vita kläderna är för dom som inte får bebisar för än efter dom är gifta" Sån var hon, mamma - djupt kristen per barnatro och en av dom få som hållit sig till svenska kyrkans dresscode av egen fri vilja, strunt i att hon och pappa varit "fästefolk" i fyra långa år innan   Själv beundrade jag brudbuketterna med långa vita liljor, men mamma var stenhård, hennes egenkomponerade brudbukett av rödklöver, prästkragar och blåklockor, hennes älskade ängsblommor. Finns inget bättre val.

Avslutningsvis kom Solbergs gamla lappmarkskyrka i brunt trä, nähepp   Herreminskapare vad jag måste varit mainstream som barn  

Kom hem och hittade Herr Padda som bott under bron, överkörd och platt som en pannkaka  Inget vidare tecken, va? Han ska få en enkel skogsbegravning av mig och dottern idag. Det skulle mamma också varit med på, hon hade ett hjärta för alla djur, tama som vilda.

Syrran och jag sa just det i går, istället för blommor, Stöd Öbacka djurhem.. Pg kommer senare...