i morgon börjar sambon jobba efter 5 veckors ledighet och yngste grabben åker till korttidsboendet i en vecka. Den äldre grabben blir hemma denna vecka och sedan kör hans Dagliga Verksamhet igång, samma dag som den yngste åker till Riga med hela bagerigänget och jag håller fortfarnade andan och tänker att inget får gå snett innan avresan.. Samma noja som jag hade inför deras Alanyaresa för ett par år sedan.

Skulle fira av den sista gemensamma semesterdagen med en liten fruktlunch, vattenmelon, jordgubbar, färsk ananas, nektariner och fjolårets frysta blåbär och vaniljsås i den 32-gradiga värmen. Då började det att:

Först lite på avstånd och sedan närmare och närmare till det plötsligt slog gnistor ur kökslampan, med mitt pipiga; fan va läskigt, SÅG du?    Den åkallade dottern nästan under taklampan varken hörde eller såg, hon pysslade med kameran för att kunna fånga ett åskväder på bild (Hon fick i alla fall ett bra foto här), något som ännu är på övningsstadiet.. Hon bara konstaterade att det började inte att brinna i alla fall, då så  och grabbarna klagade inte, dom älskar åska och hällregn.  På FB började boende inom samma område rapportera om liknande fenomen och min svåger visste t o m besked, han hade kommit körande i sin bil och sett ett blixtnedslag i en vattencistern i skogen ca 1 km bort.. Dom elektromagnetiska kraftfälten har tydligen räckvidd...

Det blev hämtpizza till middag istället för fruktlunchen i alla fall.

Och sambon jobbar på sitt nya projekt, en grillplats in i det sista, det ska visst sättas upp en rök också.

Eller en swimmingpool?

Och ett behagligt temperaturras från 32 till 21 grader

Sommarhälsningar från sambeteskossorna

Jag älskar kor och har fått en massa bilder på kossor i en beteshage av dottern som jag tänkte dela med mig av på FB, och antiklimax kom direkt med direktrapporten från en ny massaker i Gaza och bilder på döda barn i förvridna ställningar, fotot taget på en uppsamlingsplats och på sjukhus.. En bild där man identifierade en liten flicka med hjälp av det långa håret, en bild av en storgråtande far med sin döende son i 10-årsåldern i famnen, bilder av rader på barn mellan 5 och 13 år, som inte längre finns kvar, barn som inte kan hållas ansvariga för någon Mellanösternkonflikt.

Bilder med innehåll som får publiceras i seriöst syfte på FB, men man tvekar att ta ner dom till en bloggportal av familjekaraktär där det inte bara kan tas illa upp utan till och med sätta traumatiska spår i t ex oförberedda barn.

Barn som läser här är inte ansvariga för Mellanösternkonflikten och behöver inte chockkonfronteras med något, därför väljer jag att bara rapporter skriftligt.

Delades på FB idag och är mitt enda svar till

alla förvillade fårskallar som kommer

svamlande med ett verklighetsfrånvänt

politiskt/religöst ställningstagande.

Absolutley brainwashed.