hade precis glömt det fram till 18-tiden i går då dagens sjövilda vattenlekar började göra sig påminda med ett rejält håll i diafragmaområdet och sedan började revbenen värka, både på bak och framsidan.. Glömt det för att jag varit alldeles för inaktiv en längre tid..  

Och på den vägen var det hela kvällen och natten, det är små rörelser i revbensfästena när man arbetar med armarna utsträckta sidleds som gör det har min läkare förklarat. Läste någonstan att man ska chocka sin kropp genom att använda muskler och leder i träda så dom kommer igång, mina revben sa; Det här gör du fan inte om!   Hursomhelst så är dom bättre idag, men istället har det först drabbade området, vänster axel och arm gjort sig smärtsamt påmind..

Den bästa artrosbehandlingen är annars att försöka hålla drabbade områden i rörelse, sagt av både alternativ och skolmedicinen samt av en majoritet patienter själva genom egen erfarenhet..

Det fungerar så här, har länkat till källan: – När leden belastas trycks ledvätska ut ur brosket och när den avlastas sugs vätskan in i igen. Brosket har inte någon blodförsörjning, istället är det ledvätskan som står för näringstillförseln. Det är alltså viktigt att röra på sig.  Alltså, konsekevensen av inaktivitet, strypt näringstillförsel till ledbrosket med värre skada.

Därför vill man helst vara i rörelse; All egenbeprövad erfarenhet säger att det är jäkligt smärtsamt att komma igång igen.

Som med det där området som inte direkt hårdbelastas i vardagslag, nämligen revbenen.

Att man ska övervinna smärtsensationerna genom mera rörelse låter okej, men däremot tycker jag att man ska testa på egen hand vilken form av aktivitet som passar just en själv bäst, då det är individuellt..

Man kan säga att simmning är inte min grej men å andra sidan har jag fått samma revbensbesvär av att hör och häpna; stå och stryka gardiner. Jag hade i alla fall en husläkare som skrattade gott  

Så nu blir det alvedonkur igen 1 gramx3 pimpat med lite Iprengel lokalt till överkroppen börjat vakna till liv igen, och så inga vilda bad idag -  tyvärr.   Det blir några försiktiga övningar med pilatesboll till att börja med.

Och så lite musik att varva ner till; har rotat i Spotifysamlingen och hittat Ulf Lundell, och några utvalda favoriter förutom min egen CD-raritet Bosnia (finns ej på Spotify) som jag vakar över som en hök och alltid tycks den vara försvunnen, senast låg den en samling Mora Träsk och andra barncd som småkusinerna i Sundsvall skulle få ärva. Men det bästa från Spotify var det:

En poetisk skildring av livet efter 50+ som har

både text och musik på plats.

Sökandet efter det äkta i tillvaron, oemotståndlig

i all sin enkelhet

Sökandet i tillvaron igen, ofta spelad under

min blå ungdomsperiod

Nostalgiklassikern, föregångaren till Kizzies blogg

och ett måste för oss som var med på sjuttiotalets

första hälft. Alltid på spellistan tillsammans

med 63 i November- Cirkeln är sluten.