och hon var pigg och alert och på bra humör denna dag, fast hon inte ville lämna dagrummet. Jag berättade att dottern var ute och gick i skogen igen och att hon träffat en älghona med kalv sist. Mormor skrattade och såg glatt överaskad ut, precis som hon brukade göra när man berättade något utöver det vardagliga innan demensen slog till.

TV;n i dagrummet var igång, och en barnkanal visade elefanten Babar..

Visade på TV;n och frågade om hon minns Babar, äldste grabbens favoritbok som mormor brukade läsa för honom, om och om igen, när han var sådär 4-5.

Mamma tittade upp med en häpen min som berättade, att nepp, det hade hon precis glömt. Babar och mysteriet med de stulna pianot ja. Där satt den.

Sedan vill hon fortsätta med sitt fika, det är kaffe och rosa prinsesstårta idag, och jag öppnar hennes morsdagspaket en dag för sent, en rosa/grå pläd med matchande kudde avsedda för dagvila..

Mamma vill inte lämna dagrummet så jag går ensam. Hon har bäddat in sin lekskashund i en filt i en stol och babydockan ligger bredvid. Tar babydockan, lägger den på sängen och lindar försiktigt in den i pläden. En pläd som passar hennes småbarn..

Mamma har inte glömt oss, hennes minnesbank har bara flyttat över oss till en babydocka. Barn, barnbarn, katter och hundar var kryddan i hennes liv..