hade mitt första barn anmält sin ankomst genom att slemproppen gått tidigt på morgonen och jag hade oregelbunda sammandragningar, upprymd och full av förväntan som bara en 17-årig förstföderska kan vara.

Morsade på alla grannar denna dag med ett; hej, hej nu är det snart dags!  Dagen gick, det blev kväll, det blev den 24/5 och kl 01:30 fick vi äntligen klartecken från förlossningen om att nu kunde vi komma in. Där fick man enligt gamla seder en vit operationsskjorta och ett lavemang, blev gynundersökt och förklarad öppen 4 cm och så blev man stoppad i säng. En barnmorska frågade om jag ville ha något lugnande, men nej, det här gick jättebra, klockan blev 02:30, 03:00, 04:30 och inget hände. Klockan 05:30 var det dags att ta hål på fosterhinnan och då gick det inte så bra längre. Dom jorbävningsliknande sammandragningarna överraskade och jag blev panikslagen och fick en lugnande spruta som jag snedtände på. Sängen var nu utbytt mot en gynstol enligt gammal sed och nu kände jag inte ens att jag födde barn, jag var inlagd på sjukhus och dessutom så hände inget alls. Värksvaghet, och bebisen måste få hjälp utifrån med sugklocka för att komma fram, fick loklabedövning och så var dom igång med att hugga i och dra för varje sammandragning. Kände hur något brände till men ut kom ingen bebis, men tillslut sved det till (där kom huvudet, och sedan kändes något slinking och halt som en liten säl (den mjuka bebiskroppen) och så meddelade den genomsvettiga barnmorskan att det blev en pojke. En pojke som skulle undersökas och badas enligt gammal sed innan mamma fick tillbaka honom, världens minsta pyre enligt den panikslagna mamman som undrar hur man sköter något så ömtåligt utan att han kommer till skada.

Förmiddag kl 10:00 den 24/5-1978, barnsköterskor som kommer med bebisar i små plexiglaslådor på hjul, det är ammningsdags var fjärde timme och sedan ska dom in i barnkammaren igen. Allt var inte bättre förr.

Ute sken solen, blodröda rosor blommade i den vackra sjukhusparken utanför, det var 24 grader i skuggan och jag längtade ut och hem. Men en förstföderska skulle stanna på BB i 7 dagar, punkt slut. Allt var inte bättre förr. Hemma väntade tre små nyblivna mostrar 5, 8 och 9 år gamla, som längtade efter sin bebis. Talade med en nybliven mormor som berättade att hennes förlossning med mig sett exakt likadan ut, fast då låg en barnmorska över magen och tryckte på i brist på sugklocka. Och den där stora brisningen ska skötas med lagom salta sittbad, det påskyndar läkningen, mormor vet, hon hade en likdan.

Och åren dom går, bebis blir en tillförande liten filosof som mormor brukade kalla "lillgammal", precis som sin mamma i samma ålder sa mormor.

Åren springer iväg, filosofen blir en 13, 14, 15 årig upptäcksresande i verkligheten som vill titta på ALLT och klara sig själv, i alla väder och miljöer. Precis som sin mamma i samma ålder sa mormors nu sötsura leende.

Ringde i går och undrar hur du vill uppvaktas på din 36-årsdag? Dagen innan är uppbokad till möten och födelsedagen vill inte firas alls mamma, men tack för omtanken.   Precis vad jag alltid sagt till min mamma i vuxen ålder.

Allt går tydligen igen.

4000 kronor och vad ska jag göra med alla dessa pengar?   Svaret är att jag flyttade över dom till min buffert som krympt betänkligt under vintern på grund av elpriserna, en bil som behövde verkstad, småfix och ombesiktning samt en ny gräsklippare. V...

  Var just på väg att lägga mig när dottern ropade och undrade om jag såg vad hon såg. Jo minsann, det brinner någonstans, ser ut som det är i skogen. Ringde 112 som redan fått larmet men tackade för uppmärksamheten. Tog en sväng ut för att försöka...

efter att ha fått ombesiktning på trasiga bromsskivor bak och ett kostnadsförslag på 6000:- (en grundlig biltvätt inräknad) från verkstan. Och ärligt så var jag jävligt låg till att börja med. Elförburkningen har precis börjat minska och jag har ökat...

  Blev bara en bild för vi hade fullt upp med att sitta och prata med besökare som stannade till. Prat om kameran och och berättelser runt bilden för den som var intresserad. Om huggormen som fick många att stanna till och som inte var ett dugg f...

I kväll efter 7 långa år gick vi nämligen upp till SHL igen inför nästa säsong. Och det känns ungefär som spelarna beskrev det, jag har inte riktigt hunnit ta in det än. Men visst fan är man glad, sitter med ett fånigt flin på läpparna och dunkar IRL...