Köpte för en gångs skulle en pappersaftonbladet i eftermiddags, rubriken om oväder i sverige väckte mitt intresse så till den milda grad. Men som vanligt börjar jag med att läsa tidningarna bakifrån och framåt och ser en kolumnist tycka att det är fint att vara idealist, trots att man är orealist. Läser om ett TV-program som heter "De obekväma" och då jag sällan tittar på TV har jag ingen aning om på vilket sätt dom är obekväma. Men den underbara Clara har jag hört talas om.

Så dom kallas obekväma numera, dom som påpekar att den här livsstilen håller inte hur länge som helst.. Tar tillbaka, det har dom väl alltid kallats, i alla tider dom som förutspått civilisationens undergång, Nostradamus och Johannes the prophet från the holy bible inräknat. Och det har väl lite att göra med att det är aldrig någon bekväm livsstil dom förespråkar..

Den som man så gärna vill tro på, ett äkta par som står med armarna om varandra i solnedgången, betraktar sitt dagsverke och mumlar; Det där gjorde vi bra.   Inte ett ord om trerättersmiddag av rester för man kastar inte mat, en är mjölkproteinallergiker och en annan fiskproteinallergiker och den tredje (jag) nötallergiker och tusen andra anledningar. Samt den som stoppar in en bit lax i ugnen, steker ett par fileer överbliven rödspätta med den andra handen, samt hjälper den äldre grabben med diskbestyren med den tredje, och påpekar att nu måste vi passa gjutjärnsgrytan för att margarinet håller på att fatta eld.   Och hela kylen tycks vara ockuperad av pasta, massor av pasta till övriga.

Inte ett ljud om dispyterna om varför just DITT projekt alltid ska prioriteras, och vemtyckerattdensomdubbelarbetadeinomhusförattgörad

ettamöjligt övht existerar. Det är den där patriarkala infrastrukturen alla pratar om säger en upprörd röst, äsch strukturen menar jag, nu kan jag inte prata rent heller.     För övrigt så har jag ett havererat sparrisprojekt att visa opp för alla underbara, den snöfattiga vintern och den norrländska tjälen tog dom, och med detta alla drömmar om att springa ut barfota och sommarfräsch och plocka sin egen sparrisknopp.

Icke ett bortslarvat verktyg annat än i detta hus och vem är det som slarvar bort dom hela tiden  till sist tycker sambon att vi delar ansvaret för husfridens skull.  För övrigt har vi inga avslutade dagsverken att se tillbaka på, hela livet tycks vara ett evighetsprojekt.

Men vi är helt överens om att man handlar bäst på second hand, det har vi gjort sedan den hushållsekonomiska krisen under 90-talet och på den vägen är det. För vissa gäller det att ligga i så man slipper ha två förvärvsarbeten för att överleva. Och att jag mycket hellere skulle behållit min lilla Renaultskrutt istället för att skaffa ett dieseldrivet schabrak som går att lasta second hand möbler, bräder från ByggMax och återvinningssopor i, och eventuellt råkade vi lasta in solidariteten också för den har vi inte tid att tänka på hörnini.

Hade en kasse med brandgula morötter, röda tomater, grön broccoli och lysande gula ekologiska citroner (till egentillverkad citrondricka) att lasta in i kylen som nu är är full av pasta OCH kokt potatis och så lite lax, men det ordnar väl sej..

Jag kan inte sy gardiner, är en urusel sömmerska och jag kan möjligtvis inte odla sparris men jag är en jävel på att laga mat.

Och så kommer jag väl att göra alla ännu mera besvikna genom att meddela att jag av alla människor inte förstår problemet   

Vid en ytliga besiktning ser det ackurat ut som grabbarnas föräldrahem, inklusiva bildäcken och annat skrot som alltid tycks bli över efter våra många projekt. Det kan väl inte vara svårt att snygga till lite utomhus, till jag började läsa att det kunde kommunen inte lova, eller vad det var. Att flytta staketet så tomten blir större enligt önskemål, hur svårt kan det vara? Sedan läser jag om allt som hör sekretessen till och nu blir det ännu mera komplicerat för nu kan jag inte ens läsa mig till något.   Är det ett ensamboende eller en gruppbostad, en nuvarande gruppbostad som planerar att bli ett ensamboende, ett barnboende för barn som älskar bildäck, gärna tar ett utebad i kar och äter blommor med tillhörande jord och vad kommer det där planerade äldreboendet ifrån, omsorgen eller äldreomsorgen?  

Att man som förälder kan gå händelserna i förväg vet jag, själv stod jag som förfärad lantis mitt i ett betonggetto som kallas Sörliden där grabbarnas vuxenkorttidsboende fanns, och undrade om detta var allt? Men då visste jag inget om grabbarnas känsla för storstad och närliggande grönområden dit man kan gå, eller bussen som kan åka ut på endagsutflykter. Men det var mina grabbar det och autism är inte ett tillstånd utan ett funktionshinder på en levande människa med var människas unika personlighet med allt vad det innebär av individuella styrkor och svårigheter.

Att autism är ett funktionshinder som kräver att vi andra anpassar oss vet jag, även om vi inte alltid förstår syftet och det är väl det som menas med svåra fall-tror jag. Samt varför en inflyttad brukare som det heter när man talar om en som önskar vara anonym måste ha en bostad som liknar den trygga, invanda hemmiljön så långt som möjligt.

Jag sitter i vårt allrum, försöker läsa medan den yngste hojtar, "gå härifrån" oupphörligen. Han har varit lite svajig i psyket sedan han förlorade sin personlige assistent i vinter, en stor förändring som sätter spår. Hur många med autism som den där i praktiken upphävad lagen som skulle skydda deras mänskliga rättigheter har drabbats av svajiga psyken  som svar? rätt så många och inget parti kan lova att det kommer någon förändring efter nästa val..

Den äldre grabben vill ha hjälp med att rosta bröd och stoppar in smörpaketet som jag plockade fram i kylen igen. Ska du inte ha smör  undrade jag. Mackorna hoppade upp ur rosten och då först är det dags att ta fram smörpaktetet. Vi andra förstår inte alltid syftet som sagt.