så fort jag ska sätta några ögonblick på pränt denna vecka står det stilla i skallen och ut kommer inte ett ord.

Det blir bara en tanke och försvinner med ett -äsch   Möjligtvis utbrändhetssyndromet, nä då, det vet jag redan hur det yttrar sig seriöst. Senast jag brakade in i väggen hände det att jag satt mig i bilen, skulle köra iväg och kom inte på vart handbromsen satt, iofs sitter den vid golvet i pedalform på en automatväxlad, men sånt vet man..

Sambon kom ut, och jag varande för att han skulle inte bli rädd men han måste berätta var handbromsen fanns..

Som vanligt kan jag inte hushålla med vare sig livsenergi eller arbetsuppgifter rätt, 180 knyck och så rakt in i bergväggen utan bromsar. Eller som en av medicinarna sa; när jag låg inne för   -OBS; ständig stress som ställer till obalans i kroppen per biokemi och orsakar både panikångestattackerna och det mesta av värken, även om bröstryggen är artrosdrabbad. Det blev för övrigt helt friskförklarat, hjärtat.

Kännder hursomhelst att nu är det dags att försöka hitta en broms och varvar ner lite..

Kan i alla fall glädjas åt att experimentet med gammal potatis med groddar lyckats, planterat i en tunna i ett kallväxthus mitt smällkalla April och nu börja det synas lite grön blast minsann.

Fröpåsen med blandade slingerväxter som hälldes ut i en balkonglåda med planteringsjord är lite senare, men idag började ett litet grönt skott titta fram och dom inropade plantorna på Tradera, två tomat, en vit rallarros och en liten tuva svart ormgräs överlevt. Den vita rallarrosen var i riskzonen men nu tar den sig och skjuter nya skott i krukan inomhus.

Ska man koppla av så är en liten trädgård att experimentera hej vilt i alternativet, åtminstone för mig.